Nonicoclolasos

Krav för genuinitet

Arthur Schopenhauer:

A man can be himself only so long as he is alone.

Emellertid kan det, enligt Schopenhauer, vara tråkigt att vara ensam.

Written by Niclas Berggren

18 april 2011 den 15:18

Publicerat i ensamhet, filosofi

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Trodde Schopenhauer månne på ett fixerat autentiskt Jag?
    Idag betonas subjektets tillblivelse i sociala processer, att man inte ”är” sig själv, utan ”blir till” ett subjekt under olika omständigheter.
    Men visst kan det vara skönt att slippa människor, vilka indirekt utsätter oss ett socialt tryck.

    Suzy

    18 april 2011 at 22:26

  2. Vidare kan man fundera över vad som konstituerat det ensamma jaget. Visst är det i ett socialt samspel som vi blir till, som vi bekräftas och förnekas.

    Suzy

    18 april 2011 at 22:29

  3. @Suzy. Om subjektet blir till först vid sociala processer: Hur definieras jaget vid ensamhet?

    Anton

    19 april 2011 at 13:35

  4. ja, man kan ju undra hur länge det känns skönt att vara ensam. Tycks ju olika för olika individer, hur lång tid det tar innan jaget löses upp. (Jag har aldrig riktigt nått dit, fast kanske lite, har ett drag där jag isolerar mig och mår sämre, men ändå trivs!?) Eller också beror det på hur mycket man lider av att förlora sitt jag. Fast det är ju underligt att jaget känns mer kontrollerbart bland andra människor.. Troligen skulle det inte alls kännas på så vis om vi alla bara var oss själva, fast hur kan man vara det? Jo,. i ensamheten, men vad händer då? Jaget löses upp ..osv..

    Camilla

    19 april 2011 at 21:56


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: