Nonicoclolasos

Varför betalar inte Obama mer i skatt?

President Obama har klagat på att Kongressen inte beskattar rika tillräckligt mycket. Steven Landsburg ställer en fråga:

If the President believes that people like him ought to be paying more, then why didn’t he pay more? There is absolutely no rule against sending in more money than you owe.

Detta påminner mig om den fråga jag har ställt till de socialdemokrater som klagar på regeringens skattesänkningar: varför betalar ni inte frivilligt mer, antingen till staten eller till ett socialdemokratiskt välfärdskontor (SOVÄK)?

Ett möjligt svar: om en eller några personer betalar in mer gör det ingen vidare skillnad: alla rika måste betala mer. Landsburg menar att det är ett märkligt argument:

If the Obamas are one of, say, a million families in their financial position, and if the Obamas, and only the Obamas, send in some extra money, that’s only (by Mr Obama’s reckoning) one one-millionth as good as repealing the Bush tax cuts — but at the same time it’s costly to only one one-millionth as many taxpayers. Surely these things should scale. In fact, since you’d expect the first hundred thousand to go to the most urgent use, the president’s contribution should be worth more than one one-millionth of a million contributions, while still imposing costs on only one one-millionth as many people. If repealing the Bush tax cuts is a good deal, the Obamas’ extra voluntary contribution would be an even better one.

Jag håller med, särskilt om detta frivilliga handlande koordineras av samtliga partier på vänsterkanten. Så varför görs inte detta? Två möjliga förklaringar som jag kommer att tänka på: (i) klagandet är inte ärligt menat utan snarast att betrakta som ett slags cheap talk och (ii) det anses föreligga en risk med att förstärka välfärden i en situation när de politiska motståndarna har makten, då det kan ge dessa hela äran av tillståndet i landet (särskilt om väljarna är begränsat rationella). Fler förslag?

Se även inläggen ”Hycklar Göran Persson?” och ”Är rika socialister inkonsekventa?”.

Written by Niclas Berggren

27 april 2011 den 5:30

Publicerat i ekonomi, politik, rättvisa, skatt

22 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag är inte helt säker på om du skojar eller är allvarlig, Niclas, men med risk för att begå en överloppsgärning väljer jag att anta att din fråga är allvarligt menad. Låt mig förklara varför jag tycker att ett frivillighetsbaserat skattesystem inte vore någon god idé. Det korta svaret är att ett sådant system skulle ha samma struktur som allmänningens tragedi. Här ett lite längre:

    Antag (en smula förenklat, men inte alldeles felaktigt) att jag, en höginkomsttagare, skulle välkomna att landets en miljon höginkomsttagare tvingas betala vardera 100 000 kr extra i skatt jämfört med nuvarande system. Jag skulle visserligen sörja mina 100 000 en smula, men de 100 miljarder extra i statskassan reformen medför skulle, med alla de samhällsnyttigheter som kan göras för dessa pengar, mer än väl uppväga detta.

    Om istället någon allmän reform inte genomförs, så avstår jag från att frivilligt betala mina 100 000, helt enkelt för att jag inte anser 100 000 extra i statskassan räcker för att kompensera de saknade 100 000 i min plånbok.

    Om du vill sätta ytterligare siffror på mitt resonemang kan jag räkna om allt sammans i min egen personliga nyttofunktion, normerad så att 1 kr i min plånbok är vär 1 OU (Olle-Util). 1 kr i statskassan är värd 0,000 1 OU, och 1 kr hos någon höginkomsttagare i största allmänhet är värd 0,000 001 OU. (Sistnämnda omräkningsfaktor hade jag mycket väl kunnat sätta negativ, bl.a. med tanke på hur mina höginkomsttagarvänner tenderar att tära mer på jordens resurser ju mer pengar de har, men för att inte provocera dig alltför hårt avstår jag från det.) En enkel uträkning ger vid handen att om jag ensam betalar in skatten så blir det en total förlust på 99 990 OU. Därför betalar jag inte. Den föreslagna skattereformen, däremot, innebär en vinst på 99 800 000 OU. Därför stödjer jag reformen.

    Olle H

    27 april 2011 at 9:32

  2. En liknande fråga, fast åt andra hållet:

    Varför skickar inte alla moderater tillbaka barnbidragen, om de är så emot bidrag?

    Därför att bidrag man får själv är bra, det bidrag till andra som sticker i ögonen? Eller för att bidraget ses som en iaf liten reduktion av en redan hög skatt där man ju ändå är med och bidrar mest i netto? Eller för att man tror att lagar och regler ska vara lika för alla? Usch vilken tråkig diskussion det här spåret verkar leda till.

    Lennart W

    27 april 2011 at 9:53

  3. Tror inte särskilt mycket på varken (i) eller (ii). Känns osannolikt att det skulle synas i välfärden om en person ensamt väljer att betala mer skatt frivilligt.

    Däremot känns det för mig som att det argument som Landsburg talar om som ”märkligt” inte är särskilt märkligt. Landsburg verkar anse att presidenten borde resonera i termer av kostnader och nyttor för samhället i sin helhet när han fattar sina personliga beslut, men kanske presidenten snarare resonerar utgående från de kostnader och nyttor som drabbar honom själv personligen. Alltså: Om presidenten betalar högre skatt men ingen annan, så är den personliga kostnaden hög, och nyttan för honom själv låg i och med att effekterna på samhället knappt är synliga (man kan väl se detta som en personlig nytta om presidenten prefererar en stark välfärdsstat). Om presidenten betalar högre skatt, och alla andra också, så är den personliga kostnaden fortfarande lika hög, men avkastningen i form av effekter på samhället betydligt högre. Kanske presidenten helt enkelt anser att enbart det senare fallet lönar sig?

    Veronika

    27 april 2011 at 10:20

  4. Olle, jeg tror ikke Niclas laver et design argument her – mere et argument om incremental change. Spørgsmålet bliver derfor, i økonomiske termer, hvorfor_ekstra_kvalitet / service / ydelser absolut skal være et offentlig gode. Hvorfor kan det ikke være et klubgode, som fagforeninger, partier eller andre leverer?

    Christian Bjørnskov

    27 april 2011 at 19:49

  5. Olle: Jag har varit på resande fot hela dagen, varför jag inte har kommenterat din kommentar tidigare. Precis som Christian skriver var min tanke inte att frågeställningen rörde val mellan anarki eller stat utan just frågan om hur man ska se på frivilliga arrangemang givet dagens system. Givet att kollektiva nyttigheter redan finns på plats, och givet att några vill öka omfördelningen, är frågan varför de inte kan göra det utan att staten är inblandad, t.ex. genom SOVÄK.

    Lennart: Jag ser en viktig skillnad mellan det fall som Landsburg tar upp och barnbidrag för högermänniskor. I det förra fallet blir effekten av att agera bättre, utifrån vänstermänniskors värderingar: mer omfördelning från rika till fattiga äger rum. I det senare fallet blir effekten osäker, kanske troligen sämre, i det att ett uteblivet barnbidrag innebär mer pengar för politiker att spendera på vadhelst de vill spendera på och inte, det som eftersträvas, en skattesänkning.

    Niclas Berggren

    27 april 2011 at 22:02

  6. Olle,

    Jag begriper faktiskt inte ditt argument. Om du anser att 100000 i okad skatt kostar mer an det smakar, sa anser val alla som skall betala 100000 i okad skatt samma sak? Om du da bryr dig om deras valbefinnande i samma utstrackning som alla andras, sa borde du halla med om argumentet. Nettonyttan ar, sa att saga, negativ.

    pontus

    27 april 2011 at 23:23

  7. Enig med Olle. Det är t ex självklart att man kan tycka att det vore bra för samhället som helhet med höjda skatter och minskade klassklyftor (även med hänsyn taget till incitemantseffekter) men ändå inte ge extra pengar själv till statskassan eller till låginkomsttagare (t ex för att det finns ännu mer angelägna ändamål att ge pengar till och för att ens grad av altruism är begränsad).

    Och Pontus, du måste ju ta med de positiva nyttoeffekterna av skatteintäkterna, det handlar ju inte om att slänga pengarna i sjön.

    Olof Johansson-Stenman

    28 april 2011 at 8:33

  8. Niclas,
    Jag tycker att Olles argument fungerar lika bra till att förklara varför SOVÄK inte existerar i dagens Sverige (som att förklara varför ett socialförsäkringssystem som baseras på frivillighet inte skulle fungera även om varje svensk var vänsterpartist).

    Tvärtom känner jag att det ibland blir konstigt när miljöpartister anklagas för att vara skenheliga när dom inte lever miljövänligt, trots att dom vill införa lagar som ska tvinga alla att leva miljövänligt. Enligt mig finns det ingen motsättning (av den orsak som Olle beskrev och som jag själv delvis upprepade). Eller finns det större orsak att tycka att socialdemokrater som inte betalar frivillig skatt är skenheliga, än miljöpartister som inte frivilligt beter sig miljövänligt?

    Veronika

    28 april 2011 at 8:37

  9. Det mest underliga är att Obama gav $ 250.000 tll välgörande ändamål. På så sätt minskade han sin skatt eftersom gåvor är avdragsgilla. Men det frapperande är att eftersom han är så extrem i sin skatteretorik och han anser att ”rika” bör betala mer skatt samt anser det moraliskt förkastligt med avancerad skatteplanering ( vilket gåvor i USA anses vara) så borde han låtit staten bestämma vart de $ 125 000 dollar i skatt borde gått. Det är för mig skenheligt, inte att han inte frivilligt skickar in mer pengar.

    Det är som vanligt, ”rika” ska betala mer men inte jag.

    Old Whig

    28 april 2011 at 16:32

  10. Ser inte att Obamas beteende vare sig är märkligt eller oetiskt. (Det oetiska skulle väl i så fall bestå i att han inte ger ännu mer till välgörande ändamål, men detta skulle han ju i så fall dela med alla andra rika personer, vänster som höger.)

    Eller, man kan så klart alltid hitta på någon slags etik som gör beteendet oetiskt, men då får man ju i alla fall först specificera vilken grundläggande etisk princip man baserar kritiken på.

    (Läste f ö en bok av Landsburg en gång, The Armchair Economist tror jag att den hette. Riktigt dålig och mycket av den var grumligt tänkt; inser inte riktigt varför en del anser honom läsvärd.)

    Olof Johansson-Stenman

    28 april 2011 at 17:16

  11. Olof, du (och Olle) har nog ratt.

    Skillnaden ar att jag ser det fran en utilitarists perspektiv. Da finns det en motsattning mellan att vara for en generell omfordelning och emot individuell dito.

    pontus

    28 april 2011 at 19:26

  12. Fast inget av det jag sagt motsägs av en utilitaristisk utgångspunkt.

    Olof Johansson-Stenman

    28 april 2011 at 20:56

  13. Går det överhuvudtaget att betala för mycket skatt?
    Givet att man räknar bort möjligheten att dra av skatt för de utlägg man haft.

    Om det inte är möjligt att betala in mer skatt än man är skyldig att göra är ju det ett skäl till varför vänsterpartierna ”tvingas” gå via lagstiftningsprocessen för att kunna betala in sina slantar.

    Jonas E

    28 april 2011 at 23:05

  14. Det är ju fullt möjligt att ljuga om sina inkomster (och överdriva dem då om man vill betala mer).

    Sen går det också att betala in till SKV:s konto utan att ange avsändare. De pengarna hamnar på ett speciellt ställe där personalen försöker lista ut vems skattekonto de hör till. Däremot vet jag inte vad som händer med pengarna om SKV inte hittar pengarna.

    Slutligen skulle man kunna betala in dem på ett skattekonto som hör till någon som har stora skatteskulder som annars skulle preskriberas. Då plockar KFM in dem och skickar vidare till statskassan!

    Skatteverket informerar

    28 april 2011 at 23:36

  15. Olof,

    Om du later U vara utilitaristiska nyttan for samhallet utan nagra transfereringar, och U^1 nyttan dar en (rik) individ har transfererat en fast summa till en eller flera ”fattiga”. Antag vidare att U^1<U, vilket var utgangspunkten for resonemanget. Sa tillvida du inte anvander valdigt konstiga preferenser sa foljer aven att U^2<U och till slut U^nU. Hur kan det ske? Eller missar jag nagot har?

    pontus

    29 april 2011 at 11:17

  16. En del text raderades i mitt inlagg ovan. Fortsattningen ar:

    ”Sa tillvida du inte anvander valdigt konstiga preferenser sa foljer aven att U^2<U och till slut U^nU. Hur kan det ske? Eller missar jag nagot har?”

    pontus

    29 april 2011 at 11:19

  17. Ah, det blir nan form av html-tagg av ojamlikheterna. Vi provar igen:

    ”Sa tillvida du inte anvander valdigt konstiga preferenser sa foljer aven att U^2 ‘mindre an’ U och till slut U^n ‘mindre an’ U. Men du havdar att U^n ‘storre an’ U. Hur kan det ske? Eller missar jag nagot har?”

    pontus

    29 april 2011 at 11:22

  18. Pontus, jag antar inte alls att U^1<U, utan bara att den individen som transfererar del av sin inkomst till de fattiga inte får ökad nytta av att göra så.

    Låt oss för enkelhets skull anta att han/hon inte får någon nytta alls av att göra så. Visserligen kan personen tänka sig att göra sådant som inte maximerar hans/hennes nytta, men inte om den individuella nyttoförlusten är för stor jämfört med den aggregerade nyttovinsten.

    När persopnen däremot röstar så gäller inte valet en tusenlapp mindre för en själv och en tusenlapp extra för fattige Filip, utan en tusenlapp mindre själv (och andra rika) och en tusenlapp extra för alla fattiga (om vi bortser från snedvridningseffekter och antar att fattiga och rika är lika många).

    Det är kanske enklast att se om vi inte blandar in stokastik, så att vi vet att individens röst är den avgörande för beslutet, men resonemanget håller så klart även om individen vet att han/hon påverkar utfallet med en liten sannolikhet.

    Olof Johansson-Stenman

    29 april 2011 at 15:33

  19. Olof,

    Jag ar helt med dig, men da ar ju inte individen utilitarist.

    pontus

    29 april 2011 at 17:21

  20. Jo, i meningen att individen anser att samhället skall agera för att maximera aggregerad nytta (och att individen tror att 1000 kr för en fattig ger högre nytta än 1000 kr för en rik).

    Olof Johansson-Stenman

    29 april 2011 at 22:52

  21. Olof,

    Jo, byter man valfardsfunktion nar man betraktar tva alternativ (”jag ger” samt individuella preferenser vs. ”alla ger” samt utilitaristiska preferenser), sa ar det klart att ekvationen kan ga ihop. Men anvander man olika mattstockar nar man utreder olika alternativ, sa ar fragan vad man inte kan rationalisera. Och man kanske ocksa bor fraga sig hur konsekvent man ar i sina beslut.

    pontus

    30 april 2011 at 13:12

  22. Fast när man beaktar att ge eller inte ge så använder man sig primärt av sin nyttofunktion (som naturligtvis kan innehålla altruistiska element).

    Olof Johansson-Stenman

    3 maj 2011 at 23:15


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: