Nonicoclolasos

Ska akademiker bekänna ideologisk färg?

Det finns ganska stora skillnader i politiska uppfattningar mellan olika samhällsvetenskapliga ämnen. En student som studerar sociologi möter sannolikt fler föreläsare med vänstersympatier än en student som studerar nationalekonomi. Detta skulle kunna påverka undervisningen och göra den ideologiskt skev. Kan ett botemedel vara att föreläsare (och forskare mer allmänt) gör en ideologisk varudeklaration? Gunnar Myrdal menade i Objektivitetsproblemet i samhällsforskningen att det fanns skäl för det, så att mottagarna av forskning och undervisning själva lättare kan bedöma i vilken mån presentationen av resultat i olika studier är ideologiskt färgade. En modern förespråkare för denna syn är Daniel Klein:

Two professors can each teach a course in labor economics and make all of their statements reasonably true, by our lights. But the two courses may nonetheless be very different in ideological flavor. We may object strongly to one of the courses, not for its errors of commission, but its errors of omission. Moreover, truth itself is embedded in interpretation. Two alternative ways of interpreting are not always neatly ranked in “truth” value. Different professors will appeal to different authorities, such as those published in the “top” journals or by Harvard University Press. But is HUP an unbiased authority? (One study finds the press tilting left.) In the background the professor makes judgments about the authorities, the evidence, and the materials. And in satisfying truthfulness, statements are malleable. A statement made categorically might be untrue, but when qualified with “often” or “sometimes” it becomes true, or at least arguably so. There is courtesy in telling your students your ideological views. It alerts them to watch out for whether you give counter-arguments short shrift. It invites them to think critically about how your ideological sensibilities affect the lesson.

Jag är osäker på om jag håller med. Den starkaste invändningen tycker jag är att ideologiska deklarationer kan skapa låsningar. Om jag får veta att en forskare eller föreläsare är aktiv kommunist kommer jag kanske ha svårt att lita på honom och ta till mig det han säger, även det som håller vetenskaplig nivå, om jag som läsare eller åhörare är aktiv liberal. Vad tycker ni? Vad talar för och emot?

Written by Niclas Berggren

30 april 2011 den 6:09

Publicerat i ideologi, politik, vetenskap

18 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Röstade nej.
    Varför skulle någon det? Just för att det finns folk som fullständigt låter sig färgas av sin politiska ideologi, tom i den utsträckningen att det påverkar själva ämneslärandet…

    Kristian Grönqvist

    30 april 2011 at 9:22

  2. Inte för att jag förstår egentligen hur min politiska uppfattning skulle påverka mina föreläsningar i paleoantropologi.
    En religiös uppfattning om att människad är skapad som hon är för 6000 år sedan, skulle däremot ha omöjliggjort dessa studier. Såna motsättningar skulle man inte klara av som person, i alla fall inte med trovärdigheten i behåll…troligen inte med psyket heller.

    Kristian Grönqvist

    30 april 2011 at 9:33

  3. Helt enig med Kristian – når man forelæser i paleoantropologi. Men for de af os, som underviser i samfundsvidenskab er det en anden sag. Mange af mine kolleger afslører ikke, hvor de står politisk, og det gør det meget svært for de studerende at tolke, hvad de siger udenfor pensum. Jeg ser det, at man fortæller de studerende, hvor man er politisk-ideologisk, som en service der både giver de studerende værdifuld information, men også gør det sværere for mig selv at ‘komme til’ at være ideologisk manipulerende.

    Christian Bjørnskov

    30 april 2011 at 11:43

  4. Beror helt på situationen skulle jag säga. Har bland annat att göra med hur kontroversiella ämnen som föreläsaren håller i och hur relevanta dennes åsikter är för ämnet. Dock är inte det viktiga att föreläsaren står och basunerar ut vilket parti eller ideologi som han/hon håller på. Det viktiga är att man i en sådan position inte står och utger sig för att vara neutral när man i själva verket inte är det (tänk public service). En förutsättning för detta är naturligtvis att skolan eller universitetet inte ställer några krav på absolut neutralitet på de lärare som undervisar.

    6 pack dude

    30 april 2011 at 11:46

  5. Ett ev. sådant krav bör nog som sagt iaf bero på ämnets karaktär. Har svårt att tänka mig att det har någon som helst relevans inom fysik iaf.

    Inom de amhällsvetenskapliga ämnena däremot är det nog iaf värt att fundera på. Idealt borde det inte behövas där heller, men kanske pga min okunskap undrar jag hur objektivt det kan bli egentligen om t.ex. en historiker har en marxistisk historiesyn. Nationalekonomi har jag också ett intryck av påverkas mycket av politiska åskådningar.

    Lennart W

    30 april 2011 at 11:49

  6. Åsikts-vetenskap kan bli vetenskap först när man som forskare kan inta en vetenskaplig hållning till ämnet.
    Annat är charlataneri eller hjärntvätt.
    Studenter som läser, bör ha den bredden att de kan läsa mellan raderna ifall föreläsaren råkar hålla så dålig kvalitet, att den låter personliga åsikter ta över ämnespedagogiken.
    Vi har alla våra käpphästar. Det är otroligt att tro annorledes. Men låter vi käpphästarna påverka oss som pedagoger, så har vi helt missat den pedagogiska uppgiften och tror att indoktrinering är samma sak som pedagogik.
    Trots att varje vetenskapsman vet fullt väl, att all kunskap har ett ”bäst före”-datum.

    Personer, som inte kan inse skillnaden, är fortfarande kanske utmärkta som forskare, men fullkomligt värdelösa som pedagoger…

    Kristian Grönqvist

    30 april 2011 at 12:06

  7. Nej, jag tycker inte att akademiker bör bekänna politisk färg. Jag tror att förhållandet mellan politisk hemvist och akademiska ställningstagandet är alldeles för komplext för att lösas av nånslags ideologisk varudeklaration. Möjligen skulle det bidra till en kritisk hållning om de akademiker som är partipolitiskt aktiva eller som är ideologiska puritaner (till exempel kommunister och libertarianer) redovisade det. Men för de flesta av oss (tror och hoppas jag) är den politiska hållningen så mycket mer komplex och pragmatisk än så och omfattar drag från olika ändar av det politiska spektrat. I dessa fall tror jag att bekännelser i termer av grova förenklingar skulle göra mer skada än nytta. Förhoppningsvis klarar studenter och andra som tar del av vår produktion att ha en kritisk hållning till evidens och tolkningar även utan att veta vilken ideologisk bias vi må ha.

    Gem

    30 april 2011 at 12:18

  8. Kristian,

    du vet väl att 1900-talets främsta paleontolog också var katolsk präst. Det tål att bita i.

    Marten

    30 april 2011 at 13:16

  9. Jag gillar att Tännsjö är öppen med sina utilitaristiska vänsterböjelser. Jag gillar och litar på honom ändå.
    Angående liberalism och nationalekonomi så är det inget problem så länge som man inte upplever att vissa frågeställningar utesluts.

    Minns en föresläsning med Assar Lindbäck där han menade att en högre generell välfärdsnivå är att föredra framför millimeterjämlikhet. Hurvida denna åsikt är explicit liberal, eller även kan omfatta ett socialdemokratiskt tänkande är en definitionsfråga.

    Marten

    30 april 2011 at 13:24

  10. Är det några som ska bekänna färg är det filosoferna. Inte parti direkt men vilken filosofisk skola de tror på.

    Fil stud

    30 april 2011 at 15:42

  11. Marten

    Om han var den främsta på 1900-talet kan vi säkert diskutera i dagar, men Du har rätt i så måtto att livsfilosofin inte alltid överskuggar vetgirigheten.

    Kristian Grönqvist

    30 april 2011 at 18:47

  12. Det luktar illa om själva ämnet när det har gått så långt att föreläsaren måste deklarera sina politiska åsikter.

    Vetenskapare

    30 april 2011 at 19:02

  13. På forskarnivå och högskolenivå är studenterna i de flesta fall mogna nog att reagera på om lärare och föreläsare torgför en egen övertygelse. Något jag själv reagerat på då och då.

    Värre är att man i efterhand har förstått att detsamma händer långt tidigare. På högstadiet är eleverna ganska utsatta för detta. Inte minst eftersom nivån ör betydligt lägre.

    Är trots detta emot att man registrerar och deklarerar politiska uppfattningar. Det är ett ledarskapsproblem om man låter åsikter gå före fakta.

    Peter Eriksson

    1 maj 2011 at 7:34

  14. Det viktigaste synes mig vara att man om lärare och forskare strävar efter objektivitet, i meningen att man så neutralt som möjligt försöker förstå och förklara hur verkligheten ser ut, under vetskapen om att man aldrig kommer att helt lyckas med detta.

    Detta kan synas självklart, men det finns ganska många som inte håller ed, och som menar att eftersom objektiviteten ändå inte går att uppnå så är det bättre att vara öppet subjektiv, en åsikt jag alltså inte delar.

    Olof Johansson-Stenman

    1 maj 2011 at 10:20

  15. Den största delen av min högskoleutbildning handlad om ”hårda” ämnen, så jag kan inte säga alltför mycket från personlig erfarenhet. Dock har jag tex vid upprepade tillfällen hört talas om det i en del ämnen eller på en del högskolor skulle handla om extremt partisk undervisning, i en del fall även består en direkt intolerans mot avvikande åsikter på ett sätt som går långt utöver temat ovan. Detta framförallt när det gäller genusstudier. (Jag kan rekommendera att läsa http://www.thefire.org/ där en liknande problematik i USA diskuteras utförligt.)

    Betänk även att den genomsnittliga tankeförmåga under studenterna inte kan vara alltför stark, med tanke på hur stor andelen av studenter är numera.

    michaeleriksson

    1 maj 2011 at 16:25

  16. @Olof: Vi er i princippet enige, men jeg ser måske praksis anderledes. Jeg har flere kolleger, der helt tydeligt mener, at de leverer objektiv og upartisk undervisning. Jeg og en del andre opfatter den som skrigende socialdemokratisk og politisk naiv! Jeg fortæller derfor altid mine studerende, hvor jeg står politisk, så de: 1) Kan forholde sig til det uden at skulle gætte på, hvad der er fugl og hvad der er fisk; og 2) ved at der er andre synspunkter, som ‘eksperter’ kan indtage. At jeg hælder til den borgerlige side er ligegyldigt – jeg håber mine venstreorienterede kolleger vil gøre det samme.

    Christian Bjørnskov

    1 maj 2011 at 21:20

  17. Jag skulle också ha svårt att ta till mig innehållet i en föreläsning av en uttalad kommunist, så jag tycker inte att han/hon ska avslöja detta före en föreläsning. Däremot tycker jag att det gott kan göras i efterhand. Det kan räta ut en del frågetecken, vet jag av egen erfarenhet.

    Camilla

    2 maj 2011 at 10:27

  18. Jag svarade ”nej”, men det är inte ett rungande nej. Är också inne på tanken om låsningar i förhållandet till det man studerar. För övrigt finns det inom politiken eller snarare inom olika ideologier väldigt många förgreningar. Skulle det exempelvis räcka att berätta om man är höger eller vänster. Eller eventuellt nån form av mittenfåra. Eller ska man vara tvungen att deklarera in i minsta detalj?

    Jag har dock inte något mot att personer (vem som helst, från lärare (inte inom grundskolan), offentliga personer eller vem som helst), pratar mer om deras politiska åsikter. Tänker att detta skulle främja den politiska diskussionen. Men något tvång vill jag inte ha.

    yomill

    6 september 2011 at 11:58


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: