Nonicoclolasos

Moral som känslor

Charles Leslie Stevenson var en av 1900-talets stora moralfilosofer: en av emotivismens företrädare och en föregångare till dess moderna variant, expressivismen. Nå, här vill jag lyfta fram Stevensons syn på vetenskap och moral. Sam Harris hävdar i The Moral Landscape: How Science Can Determine Human Values att man med vetenskap kan fastslå vilken den korrekta moralen är. Vad hade Stevenson att säga om sådana tankegångar? Två citat är upplysande:

If the men come to agree in belief about all the factual matters they have considered, and if they continue to have divergent aims in spite of this … they will still have an ethical issue that is unresolved. But if they come to agree [in attitude], they will have brought their ethical issue to an end; and this will be so even though various beliefs … still remain debatable. Both men may conclude that these remaining beliefs, no matter how they are later settled, will have no decisive effect on their attitudes.

(S)cientific methods cannot guarantee the definite role in the so-called normative sciences that they may have in the natural sciences. Apart from a heuristic assumption to the contrary, it is possible that the growth of scientific knowledge may leave many disputes about values permanently unsolved. … For the same reason I conclude that normative ethics is not a branch of any science. It deliberately deals with a type of disagreement that science deliberately avoids. … Insofar as normative ethics draws from the sciences, in order to change attitudes via changing people’s beliefs, it draws from all the sciences; but a moralist’s peculiar aim—that of redirecting attitudes—is a type of activity, rather than knowledge, and falls within no science. Science may study that activity and may help indirectly to forward it; but it is not identical with that activity.

Detta synes mig vara helt och hållet korrekt — ergo har Harris fel. Däremot kan förstås vetenskapen bidra med att hjälpa oss förstå hur världen är konstituterad, vilket kan påverka ställningstaganden i olika frågor. Se även vad Bertrand Russell, Isaiah Berlin och A.J. Ayer hade att säga i denna fråga

Written by Niclas Berggren

8 maj 2011 den 5:51

Publicerat i etik, filosofi, känslor, moral, vetenskap

13 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Ja, egentligen är det märkligt att så många fortsätter insistera på att det finns en universell moral. Trots allt, de flesta verkar ju tycka att det är helt ok att mörda bin Laden exempelvis.

    Mattias lundbäck

    8 maj 2011 at 14:21

  2. Harris må vara en smula otydlig i sin argumentation i boken men han hävdar faktiskt inte att ALLA moraliska värderingar följer från vetenskapliga principer. Bokens titel implicerar heller inte det.

    Det torde vara självevident att alla vetenskapliga principer inte kan följa ur vetenskapliga principer.

    guggebonds

    8 maj 2011 at 14:53

  3. Jag skrev om detta i en recension av Harris bok. Men den kanske viktigaste invändningen mot Harris är att han, liksom många inom den ateistiska rörelsen, antar att utilitarismen erbjuder en slags vetenskaplighet på ungefär samma sätt som tidigare marxismen påstods göra. Det vetenskapliga ligger då i att de som inte ställer upp på utilitarismens (liksom marxismens) inneboende kollektivism sjukdomsförklaras. Detta är också precis vad Sam Harris gör.

    Giles Fraser var inne på samma linje som jag i en artikel i Guardian nyligen (länk).

    Christopher Aqurette

    8 maj 2011 at 15:33

  4. @Christopher Aqurette ”utilitarismens (liksom marxismens) inneboende kollektivism”. Kan du klargöra vad du avser?

    Om ut ur denna optimering kommer lagar och praxis för hur man ska kunna leva tillsammans trots olika preferenser, är det fortfarande konsekvensialism?

    Och oavsett namn är det fortfarande inte på något sätt kollektivt att alla ska följa dessa regler?

    ccima

    8 maj 2011 at 17:45

  5. Nu har jag inte kommit ner till Harris i min bokhög, men som jag har förstått hans argument utifrån föredrag jag sett menar han att det man kan mäta är hur väl en viss moral leder till ett visst mål. Frihet leder till en högre grad av lycka än diktatur, exempelvis. Om man vill uppnå lycka är därför frihet att föredra. Jag ser inget som helst fel i den typen av analys. Däremot leder det till gungfly att påstå att en viss moral faktiskt är bättre på någon sorts objektivt sätt.

    Patrik Lindenfors

    9 maj 2011 at 10:31

  6. Patrik,
    Håller i grunden med. Men däremot förhåller jag mig tveksam till om man objektivt kan säga att vissa policyn leder till mer lycka eller välfärd än andra. De flesta policyförändringar har ju både vinnare och förlorare; hur man ska väga vinnarnas och förlorarnas lycka i förhållande till varandra måste väl ändå i grunden vara en normativ fråga? Alltså verkar inte Harris ha kommit särskilt långt i sitt försök att rationalisera moral. (Men givet att man också bestämmer hur en sådan viktning ska gå till blir frågeställningen vetenskaplig, antar jag.)

    Veronika

    9 maj 2011 at 11:30

  7. Veronika,
    Som jag ser det är lösningen att identifiera saker man kan mäta. Till exempel hälsovariabler, ekonomiska variabler och människors egen uppfattning om sin lycka.

    Patrik Lindenfors

    9 maj 2011 at 11:36

  8. Patrik,
    Jo, det var egentligen inte det jag tänkte på. Att identifiera saker man kan mäta är ingen lösning på problemet om att policyn drabbar olika personer olika. Om vi exempelvis vill införa högre skatt på cigaretter så kunde man tänka sig att cigarettillverkare (samt möjligtvis vissa rökare) är förlorare på detta. Medan andra rökare och icke-rökare möjligtvis är vinnare på en sådan skattehöjning. Så om policyn är bra (eller i Harris begreppsvärld ”moralisk”) beror på ett normativt ställningstagande gällande hur olika gruppers intressen ska vägas mot varandra.

    Veronika

    9 maj 2011 at 12:38

  9. Veronika,
    Jo, det har du rätt i. Det är förmodligen det Christopher refererar till angående utilitarism – att det enda sätt att få ekvationen att gå ut är att titta på många människors lycka och försöka maximera den. Jag tror det är därför idén om alla människors lika rätt är så viktig, så att man inte trampar på någon enskild för majoritetens nytta. (Sen kan man förstås hävda att *alla* mår bättre av att ha lika individuella rättigheter.)

    Patrik Lindenfors

    9 maj 2011 at 13:08

  10. Problemet här är att om man ställer de två kraven mot varandra så krockar de nästan alltid. Undantaget är när det finns absolut samstämmighet eller det saknas en intressekonflikt. Patrik har helt rätt i att man kan undvika detta genom att värna alla människors lika rätt, men det betyder i praktiken att man inte längre kan avgöra vad som är rätt och fel i etiska intressekonflikter utifrån data om stora kollektiv. Exemplet med skatt på cigaretter är en bra illustration av detta. Det är sannolikt att »samhället« skulle tjäna på en skattehöjning, men det kommer till priset av att somliga som på grund av andra orsaker (exempelvis psykisk öhälsa) verkligen behöver sina cigaretter får en försämrad livskvalitet. Andra utilitarister, som Richard Hare, har försökt lösa detta dilemma med finurliga och fantasifulla försök att objektivt värdera värdet av olika preferenser mot varandra. Ett omöjligt projekt eftersom vi inte fullt ut han sätt oss in i varje individs hela preferensregister. Harris lösning är att helt enkelt samla data från kollektivet och låta den numerärt starke få rätt. Det är därför Harris får problem med tortyr och annat. Giles Fraser skriver i sin recension:

    »What is presented as Harris’s big new idea is really just reheated utilitarianism with wellbeing in place of pleasure. Where this idea breaks down is where utilitarianism breaks down. Let me start with Harris’s defence of torture. If the sum of general wellbeing (whatever that means) is increased by the torture of a terrorist suspect, then torture is not even a necessary evil — it becomes a moral duty.«

    Christopher Aqurette

    9 maj 2011 at 19:34

  11. Patrik:
    Jag hade inte sett att Sam Harris kommenterat detta, så tack för länken. Men problemen med Harris etik kvarstår.

    Christopher Aqurette

    10 maj 2011 at 14:17

  12. Lästa Harris resonemang i länken. I allt väsentligt förnuftigt resonerat tycker jag.

    F ö är det ju uppenbart att det är svårt att göra interpersonella jämförelser av välfärd, men enligt min mening nästan lika uppenbart att vi likafullt ofta behöver göra sådana.

    Olof Johansson-Stenman

    11 maj 2011 at 9:10


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: