Nonicoclolasos

Psykologin bakom tro på skapare

Vad får människor att acceptera den felaktiga teorin om ”intelligent design” istället för den vetenskapligt grundade evolutionsteorin? Den nya studien ”Death and Science: The Existential Underpinnings of Belief in Intelligent Design and Discomfort with Evolution”, publicerad i PLoS ONE, finner att dödsångest är en möjlig förklaringsfaktor:

The present research examined the psychological motives underlying widespread support for intelligent design theory (IDT), a purportedly scientific theory that lacks any scientific evidence; and antagonism toward evolutionary theory (ET), a theory supported by a large body of scientific evidence. We tested whether these attitudes are influenced by IDT’s provision of an explanation of life’s origins that better addresses existential concerns than ET. In four studies, existential threat (induced via reminders of participants’ own mortality) increased acceptance of IDT and/or rejection of ET, regardless of participants’ religion, religiosity, educational background, or preexisting attitude toward evolution. Effects were reversed by teaching participants that naturalism can be a source of existential meaning (Study 4), and among natural-science students for whom ET may already provide existential meaning (Study 5). These reversals suggest that the effect of heightened mortality awareness on attitudes toward ET and IDT is due to a desire to find greater meaning and purpose in science when existential threats are activated.

Det tråkiga med detta resultat är att det antyder att människor kan ta ställning i strikt vetenskapliga frågor utifrån ovetenskapliga utgångspunkter. Uppfattningar om hur liv har utvecklats bör inte påverkas av om människor upplever mening med livet eller dödsångest. Det positiva med studien tycker jag är att ett budskap om att naturalism kan innefatta meningsfullhet också verkar kunna påverka människor, denna gång i riktning mot acceptans av vetenskapliga resultat. En intressant sak: när studiens deltagare påmindes om dödsångest steg deras ogillande av Richard Dawkins, medan deras gillande av förespråkaren av ”intelligent design” Michael Behe steg.

Written by Niclas Berggren

9 maj 2011 den 5:11

19 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Är detta ägnat att förvåna?

    Skymning

    9 maj 2011 at 10:52

  2. Skymning: Ja, med varje inlägg hoppas jag förvåna.

    Niclas Berggren

    9 maj 2011 at 10:53

  3. ”Uppfattningar om hur liv har utvecklats bör inte påverkas av om människor upplever mening med livet eller dödsångest.”

    Varför? Axiom? Tyckande?

    Helt enig med dig om du menar vetenskapliga uppfattningar du menar. (Naturligtvis tror jag själv på evolutionsteorin, i den mån ”tro” är rätt ord i det sammanhanget.) Men för en person som mår pissdåligt tycker jag att allt är förlåtet, om det inte drabbar andra.

    Lennart W

    9 maj 2011 at 11:59

  4. Lennart

    Definiera pissdåligt…
    Menar Du tex att de mår dåligt ifall de upptäcker att de sagor de trott på är lögn.
    Tror du de människor i Tyskland som ”trodde” på nazisterna mådde dåligt efter krigsslutet?
    Var det deras eget fel eller någon annans?
    Vems fel blir det när folk upptäcker att kristendomen är lögn från början till slut? Eller Islam? Eller Hinduismen?
    Nån måste ju ha fel…? eller kanske alla…?
    Är allt förlåtet fast många mår pissdåligt?

    Kristian Grönqvist

    9 maj 2011 at 18:59

  5. Det ihärdiga förnekandet av en skapare kan också ha sina psykologiska orsaker. Till varje pris vill man undgå tanken på ansvar inför Gud och ett liv efter detta. Om så, bekräftar kommentarerna till detta inlägg saken. Se nedan.

    Suzy

    9 maj 2011 at 19:07

  6. Vilken gallimattias, Suzy! För det första är ”skapare” bara en fantasi, det finns inget vetenskapligt belägg för en ”skapare”. Det ihärdiga förnekandet av tomten kan också ha sina psykologiska orsaker – ja, respekt för vetenskap och sanning! För det andra vill vi ateister inte undgå tankar, men vi accepterar inga lösa tankar utan vetenskaplig grund. Kan du visa mig vetenskapligt att det finns en ”Gud” och ”liv efter detta”? Det är rena fantasier. Så ta det lugnt med att slänga ur dig pseudopsykologiska fantasier, Suzy.

    Thomas

    9 maj 2011 at 19:38

  7. Tomas, du är förmodligen agnostiker – inte ateist. Verifiera samt visa med vilken metod du kommit fram till att talet om skapare är fantasi. Är det månne auktoritetstro? Ty, Inte förlitar du väl på andras utsagor? En sådan svag och ynklig ateism är rörande, än dock mindre paradoxal.

    Suzy

    9 maj 2011 at 20:57

  8. Suzy

    Menar Du allvar, eller driver Du bara? En sådan svag och aningslös tilltro till en uppenbart av människor uppfunnen Gud, är inte ens rolig. Och ffa inte med verkligheten överensstämmande,
    Det är ungefär som att säga att det ihärdiga påståendet om att Gud finns är ett exempel på förträngning av verkliga fakta, samt tro på barnsligt naiva föreställningar, dit inplanterade av naiva och önsketänkande föräldrar.

    Kristian Grönqvist

    9 maj 2011 at 21:12

  9. Du blandar korten Kristian; vem har talat om tilltro? Det är ett etiskt begrepp som berör en annan frågeställning. Eftersom din ateism utgår från avvisade av naiva skapelsemyter blir kritiken uddlös. De vetenskapliga anspråken är pretentiösa, men substansiella som en strimma rök.

    Alla som inte slavar under teleologiskt sökande efter ateistiska argument, utan i den intellektuella redlighetens namn främst söker sanning, bör naturligtvis ge teistiska perspektiv lika mycket tid som avsatts åt Dawkins et. al. Börja 15 minuter med Professor William Craig.

    http://www.closertotruth.com/video-profile/Arguing-God-from-First-Cause-William-Lane-Craig-/670

    Suzy

    9 maj 2011 at 21:34

  10. Nu har du, Suzy, visat vad du är för en person. Du är en lärjunge till en man som försvarar folkmord på oskyldiga. Du är diskvalificerad från fortsatt debatt.

    http://www.colorado.edu/philosophy/wes/DidGodCommandGenocide.pdf

    Thomas

    9 maj 2011 at 21:47

  11. Inte för att röra upp ett getingbo, utan för att ge somliga en tankeställare:

    Kristian: Pissdåligheten behöver inte definieras, eftersom det inte är den det kommer an på. Det kommer an på skaderisk. En person som väljer att tro eller inte tro på x, oavsett om innehållet i denna trossats har någonting gemensamt med den vetenskapliga verkligheten
    eller inte, kan gott ha sin högst privata uppfattning så länge den inte skadar någon annan. Man kan må — eller tro sig må — alldeles utmärkt och samtidigt ha svårt att skilja på fantasi och verklighet, och ändå inte göra en fluga förnär. Bör man då tala om för personen att denne har alldeles fel? För det skulle kunna drabba andra. Personen kan mycket väl bli våldsam eller på annat sätt destruktiv när hela dennes världsbild raseras pga en nitisk ingripares påpekanden.

    Thomas: Ditt påstående ”vi ateister accepterar inga lösa tankar utan vetenskaplig grund” är problematiskt.

    För det första: vilka är dessa ”vi”? Alla ateister, eller alla i ”rörelsen”? I så fall är jag inte ateist utan agnostiker, eftersom jag varken tillhör någon rörelse eller tänker som flertalet andra ateister.

    För det andra: är du i position att uttala dig om det oavsett vilket omfång ”vi” har i det här sammanhanget? Jag tror det knappast. Möjligen kan du beskriva en ideal situation, men det är också allt.
    (Jag föredrar exempelvis att skija på epistemisk agnosticism — det går strängt taget inte att veta om någon skapare finns eller inte finns — och vardaglig, ”fiktionalistisk” ateism; jag lever som om ingen skapare finns eller någonsin har funnits. Men om ”ni” inte godkänner det är det helt ok för mig att vara agnostiker och inte bry mig det minsta om vad någon ”rörelse” säger.)

    För det tredje — hur är det med moraliska utsagor? De kan förvisso ingå i system, men som inlägget nedan visar är dessa system knappast vetenskapliga. De är snarare förvetenskapliga eller paradigmatiskt utomvetenskapliga. Ändå lär du både ge och acceptera moraliska omdömen samt värdera saker i förhållande till varandra. Inte sant?

    Suzy: Faktum är att det är den som ger ett postulat som har bevisbördan — inte den som förnekar det. Ockhams rakkniv förklarar saken bra: utöka inte din ontologi bortom det nödvändiga. Snäva förklaringar premieras, allt övrigt skärs bort. En skapare innebär en sådan utökning, eftersom varken vetenskap eller filosofi behöver stödja sig på något sådant för att förklara varför någonting, snarare än ingenting, finns till.

    Skymning

    9 maj 2011 at 21:50

  12. Tomas, i likhet med Grönqvist bygger du din tro på avvisande av primitiva skapelseberättelser. Att du tillskriver mig tro på dessa, visar främst prov på lässvårigheter eller kognitiv dysfunktionalitet. Dock är det underhållande.

    Skymning: Ockhams rakkniv är missvisande i detta sammanhang. Varken teisten eller ateisten kan redogöra för universums uppkomst, kausalitet utanför tid och rum är en paradox. Dock kan man fråga sig om inte det förundrande förnuft naturen uppvisar även har ett medvetande.

    Pöjkar, visa nu att ni eftersträvar lite intellektuell redlighet och ge teisterna åtminstone en procent av den tid ni ger Hichens.

    http://www.closertotruth.com

    Suzy

    9 maj 2011 at 22:41

  13. Suzy

    Får jag fråga om du är kristen? Och varför i så fall?

    Fredrik

    9 maj 2011 at 23:02

  14. Suzy: 1) Nej, Ockhams rakkniv gäller fortfarande. Den har ingenting med kausalitet att göra, utan om vad som hör hemma i en förklaring av vad som finns resp. inte finns. Men ett sätt att förklara universums förekomst är att det finns någonting (universum) därför att det är ontologiskt möjligt för någonting (dito) att finnas. Negeras den möjligheten, resulterar det i att ingenting finns. Om den å andra sidan realiseras så sitter vi här och finner det mer eller mindre troligt att flera universa kan finnas eftersom de inte innebär postulat utan logisk följdriktighet.

    Detta kan på ytan likna ett cirkelbevis, utan att vara det: Låt oss, för att undvika paradoxen du nämner, anta att kausalitet förutsätter rumtid. Det verkar rimligt eftersom orsak-verkan beskriver en rumtidslig relation. Låt oss också anta att den ontologiska möjligheten av rumtid realiseras. I förhållande till den möjligheten är kausalitet tertiärt, och till dess realisering sekundärt. På liknande sätt kan man fysikaliskt förklara den spontana uppkomsten av universum (som Hawking gör i sin något ironiskt betitlade The Grand Design från förra året) genom att medge kvantfluktuationer. De är per definition spontana. Man skulle kunna säga att de dessutom innebär lokala realiseringar (och negationer) av den ontologiska möjligheten för någontings förefintlighet. Man kan dra en vidare slutsats och säga att i och med en tillräcklig mängd kvantfluktuationer vilkas varande överlappar varandra, och vilka vid något slags kritisk massa graviterar mot varandra och dras eller slås samman till stabila(re) partiklar, så har vi rumtid. Jag vet inte om det stämmer (men det gör kanske Lennart W?). Men det är min skrala tolkning av Hawkings bok, och en grovt tillyxad modell för hur saker och ting spontant kan ha kommit att finnas till.

    2) Huruvida naturen — världen inkl. allt i den? universum och dess totala innehåll? — har någon form av generell medvetenhet (utöver de medvetna, partikulära varanden som ju förekommer här och där … i den här tråden exempelvis) eller inte: Mja, det finns en drös panpsykister fortfarande, och den tesen är nog fullt kompatibel med bl.a. evolution. Men även om de har bevisbörda implicerar inte den uppfattningen med nödvändighet någon skapare alls.

    Och apropå intellektuell redlighet: Ockhams rakkniv, återigen. Snäva förklaringar premieras, eftersom de inte medför några oförklarliga postulat alls.* Nog är det redligt att undvika slappa ontologier ..? Å andra sidan, du har helt rätt i att man inte bör göra som exempelvis stora delar av kristna högern i USA gör och helt ignorera den lede fi:s teorier om livet, universum och allting.
    Hur många av dina meningsmotståndare har du förresten själv läst, oavsett sammanhang?

    * Ironiskt nog var William av Ockham fransciskanermunk. Men det kan åtminstone delvis ha varit av bekvämlighetsskäl — några andra möjligheter till djupare studier i allmänhet och studiet av logik i synnerhet fanns när det begav sig inte utanför klostret.

    Skymning

    9 maj 2011 at 23:40

  15. Tittade förresten in på closertotruth.com. Flera filosofer jag respekterar samt en drös fysiker varav vilka några namn är bekanta bidrar där. Såvitt jag vet är åtminstone filosoferna vad jag kallar epistemiska agnostiker alt. uttalade ateister. Nog för att hamna i min bokmärkeslista.

    Skymning

    9 maj 2011 at 23:49

  16. Frågan om guds existens är inte ens en fråga. Det är en innehållslös ordlek.

    Vetenskapare

    10 maj 2011 at 22:02

  17. Vetenskapare: Ja, antagligen. Men för att inse det behöver man först betrakta den som om den vore en fråga med ett svar, inte sant? Allt annat vore dogmatiskt oavsett varifrån man kommer.

    Skymning

    10 maj 2011 at 22:42

  18. Suzy

    Du tycks inte förstå klarspråk. Det enda jag sade var, att religiösa i största allmänhet försöker missionera en sanning, de inte har en aning om att finns.
    Om man dessutom försöker skapa en realistisk bild av verkligheten utifrån de fantasierna, så blir den, oavsett X antal filosofiska teorier, ännu mindre sannolik.
    Sen får Du definiera Gud innan vi fortsätter. Bibelns Gud, Koranens Gud en annan religiös Gud eller en diffus entitet utan religion, alltså en tänkt skapare utan Budord.
    De flesta människors uppfattning om Gud är nämligen vad de önskar att Han skall vara.
    Det är av avgörande skillnad i sammanhanget i fråga om hur seriöst man i fortsättningen överhuvudtaget skall ställa sig till Dina uttalanden.

    Kristian Grönqvist

    11 maj 2011 at 10:36

  19. Som jag sagt här tidigare så är människan inte särskilt rationell, iaf inte i bemärkelsen logiskt rationell. Det finns dock en slags rationalitet bakom, men den grundar sig i känslor, känslomässiga behov och funktionella kognitiva mekanismer som uppkommit i evolutionen. Det är bara genom att känna sig själv som man kan uppnå ett mått av rationalitet. Tyvärr kännetecknas människor som strävar efter rationalitet ofta just av bristande självinsikt, varför det hela mest blir en tragisk affär…

    Nephilim´s Wings

    14 maj 2011 at 10:52


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: