Nonicoclolasos

Att kunna dö när man vill

Det rapporteras att matematikern och playboyen Gunter Sachs sköt sig själv härom dagen med dödlig utgång. Hemskt, kan tyckas, men i grunden ser jag det som en genomtänkt handling för att undkomma ett ofrånkomligt lidande. Det vore önskvärt att ge människor möjlighet att under mindre blodiga former kunna döda sig när de finner livet oönskat. Som Witold Gombrowicz uttrycker det:

Jag kräver Dödshus, där var och en skulle förfoga över moderna medel för ett lindrigt frånfälle. Där skulle man kunna dö lätt och ledigt, utan att behöva kasta sig under ett tåg eller hänga sig i en krok. Där en utled, förbrukad och utmattad människa kunde överlämna sig i specialistens vänliga vård och garanteras en död utan skam och tortyr. Varför inte, frågar jag – varför inte? Vem förbjuder er att civilisera döden?

Intressant nog visar studien ”The Oregon Paradox”, publicerad i Journal of Socio-Economics, följande:

[P]eople who are terminally ill often feel a surge in wellbeing and hope to live longer when they have the option of legally ending their lives.

Hur kan detta förstås? Arjun Kanna förklarar:

[L]et us say that patients have been prescribed lethal medication and have the option of ending their lives at any point of their choosing.  As before, patients don’t want to choose a time too soon or too distant, but with the power to control the end of their lives they no longer have a reason to err on the side of haste!  The patients can now wake up every day with the comfort of knowing that they do not have to suffer through pain or stress they might find intolerable. Being given the option to determine the time of our own death can transform patients from powerless victims of their illness to willing survivors of it.

Dvs. den frihet Gombrowicz talar om ger inte nödvändigtvis upphov till en plötslig dödshandling utan kan t.o.m. göra livet lyckligare och mer uthärdligt. Att veta att man kan ända sitt liv om det blir mycket plågsamt — utan groteska och blodiga inslag — är, tycks det, värt mycket. (För att avsluta med en nationalekonomisk koppling visar artikeln i Journal of Socio-Economics hur detta kan förklaras med teorin om förväntad nytta!)

Se även ”En ateistisk doktor, tack”, ”När palliativ vård inte räcker till”, ”Nedsövning för att minska lidande””Är dödshjälpsmotståndarna inkonsekventa?”, ”Doktor Glas om dödshjälp och abort””Balanserad önskan att dö””När livet är hemskt””Svaga argument mot dödshjälp””Friheten att dö””Ja till eutanasti””Liv och död””Legalisera aktiv dödshjälp””Dödshjälp och Göran Persson”, ”Att dö utan smärta””Döden kan befria””Dödshjälp när så önskas””Hjälp att dö bör tillåtas””Liv till varje pris””Dödshjälp i Nederländerna””Obefogad religiös alarmism””Att dö för andras skull””JK om dödshjälp””Det rör på sig i dödshjälpsfrågan””Dödshjälp skadar men kan föredras ändå”, ”Den irrationella döden””Rationell syn på självmord”.

Written by Niclas Berggren

10 maj 2011 den 5:17

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Utmärkt. Återstår bara att div. moralister och omhändertagande storebröder börjar låta folk bestämma själva på riktigt — både medel och motiv finns ju uppenbarligen. Men det lär dröja …

    Skymning

    10 maj 2011 at 8:30

  2. Det är väl lite av samma effekt som att man har visat att stressen vid ett löpande band minskar om man sätter upp en låda med en stoppknapp på även om knappen inte är inkopplad.

    Janne

    10 maj 2011 at 8:34

  3. Såvitt jag kan se en perfekt analogi, både funktionellt och existentiellt … good one.

    Skymning

    10 maj 2011 at 9:21

  4. Man kan fråga sig hur många hundratals människor det är i Sverige som tvingas kvar i ett liv fullt med krämpor.

    Mecco

    10 maj 2011 at 19:06

  5. Jag är naturligtvis som varje vettig människa för dödshjälp, men man bör diskutera vilken tidshorisont som skall gälla i beslutsfattandet.

    Det finns en rad psykiska sjukdomar och vanliga mänskliga trauma, tex plötslig närståendes död, mobbning, osv, som kan få en person att önska döden, för att någon dag (eller månader) senare ångra detta.

    Hur ser du på detta Niclas?

    Vetenskapare

    10 maj 2011 at 21:47

  6. Får man vilja leva vidare trots ett liv fullt med krämpor? Är inte det tecken på sinnesförvirring, destruktivitet, svaghet? Att finna sig i sitt oändliga lidande? Det är närmast groteskt med en människa som fortfarande vill leva, men där kroppen skriker och all social funktion är över.
    Okej, man kanske ska låta dem som vill leva vidare. Men äckligt blir det.

    Camilla

    10 maj 2011 at 21:50

  7. Vetenskapare: Varför inte börja med SMER:s förslag? Man kan också notera regelverket i just Oregon.

    Niclas Berggren

    10 maj 2011 at 22:14

  8. Tanken på att ett outbildat, arrogant vårdbiträde skulle sköta min intimhygien i livets sista fas känns inte särskilt lockande.

    Björn

    10 maj 2011 at 22:35


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: