Nonicoclolasos

Nationalekonomins förändring

Det är många som har haft synpunkter på nationalekonomers roll i den stora kris som vi nyligen upplevde. Ett av de mer intressanta bidragen står Barry Eichengreen för i ”The Last Temptation of Risk”. Däri finns åtskilligt att begrunda (och delvis bestrida), men här vill jag bara ta upp hans syn på nationalekonomins utveckling:

But now it is on the empirical side where the capacity to do high-quality research is expanding most dramatically, be the topic beer sales or asset pricing. And, revealingly, it is now empirically oriented graduate students who are the hot property when top doctoral programs seek to hire new faculty. Not surprisingly, the best students have responded. The top young economists are, increasingly, empirically oriented. They are concerned not with theoretical flights of fancy but with the facts on the ground. To the extent that their work is rooted concretely in observation of the real world, it is less likely to sway with the latest fad and fashion. Or so one hopes.

The late twentieth century was the heyday of deductive economics. Talented and facile theorists set the intellectual agenda. Their very facility enabled them to build models with virtually any implication, which meant that policy makers could pick and choose at their convenience. Theory turned out to be too malleable, in other words, to provide reliable guidance for policy. In contrast, the twenty-first century will be the age of inductive economics, when empiricists hold sway and advice is grounded in concrete observation of markets and their inhabitants. Work in economics, including the abstract model building in which theorists engage, will be guided more powerfully by this real-world observation. It is about time.

Bryan Caplan har framfört liknande kritik mot den åtminstone tidigare starka ställning som ren, matematiserad teori hade. Även här i Sverige har jag noterat en stor förändring sedan mina egna doktorandstudier i mitten av 1990-talet. Jag tror att detta är en förändring till det bättre, även om jag betvivlar att denna mer empiriska inriktning kommer att hjälpa till att undvika framtida kriser. För det första är jag tveksam till att politiker, tjänstemän och företagsledare kommer att vilja och kunna ta till sig ny empirisk kunskap. För det andra är jag tveksam till om särskilt mycket av den nya empiriska forskning som bedrivs besvarar relevanta frågor rörande de politiska och ekonomiska faktorer som i ett komplext samspel utlöser kriser. Det finns t.ex. en risk för att metod, snarare än frågeställning, blir styrande. Däremot kommer mycket annan, icke-krisrelaterad och sannolikt mer partiell kunskap att produceras framöver, det är jag säker på, och det är inte så illa.

Written by Niclas Berggren

12 maj 2011 den 5:13

Publicerat i ekonomi, kriser, nationalekonomi

9 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] Berggren refererar idag på sin blogg till en artikel av Barry Eichengreen om hur nationalekonomin kan komma att förändras i ljuset av […]

  2. Jag trodde vetenskapens uppgift var att förklara sådant som vi ser omkring oss. Hur förklarar man något utan en teori?

    Baphomet

    12 maj 2011 at 11:51

  3. Baphomet: Min uppfattning är att teorier behövs men att det blev en för stor slagsida mot teori (utan empirisk koppling) i nationalekonomin.

    Niclas Berggren

    12 maj 2011 at 12:49

  4. Jag förstår! Så om vi ägnar oss åt meningslösa korrelationsstudier ett tag fram över så är balansen återställd sedan! Bra plan!

    Baphomet

    12 maj 2011 at 13:20

  5. Utan teori är nationalekonomi applicerad statistik …

    pontus

    12 maj 2011 at 14:13

  6. Är inte det här en kritik i huvudsak mot ”ren, matematiserad teori” och inte mot all teori? ”Wealth of Nations” är teoretisk (och empirisk), men har inte en enda formel. Nationalekonomi är ju faktiskt inte fysik. I fysiken har man exakta matematiska teorier med differentialekvationer osv, som stämmer med flera decimalers noggrannhet när man sen gör mätningar. Så är det ju inte precis när Riksbanken resonerar om räntor osv. Eller? Kanske är klokt med lite skepsis mot överdrivet matematiska modeller på detta område.

    Lennart W

    12 maj 2011 at 14:36

  7. Kanske bör påpekas att teori och modell inte är samma sak. Det du kallar matematiserad teori var ju väldigt ofta snarare matematiska modeller, som långt ifrån sällan kunde beskrivas som teorier.

    Jag upplever inte det som nödvändigtvis mindre teori idag, däremot avsevärt mindre matematiska modeller för sin egen skull. Om vi får mindre cirkulärresonemang uppklädda i matematiska modeller är det mycket positivt.

    Vad avser makron finns dock fortfarande inte mycket att glädjas över:
    http://noahpinionblog.blogspot.com/2011/05/what-i-learned-in-econ-grad-school-part.html

    KM

    12 maj 2011 at 20:24

  8. …”som låmgt ifrån alltid kunde beskrivas som teorier”… skulle det förstås vara.

    KM

    12 maj 2011 at 20:25

  9. T.ex. är det ju idag mycket mer teori (kopplat till empiriska studier) utöver rational choice. Sådant fanns ju knappt för 20 år sedan eller längre tilbaka i tiden. Så frågan är om det verkligen är mindre teori idag, med den allmänna vetenskapliga definition på teori (och inte vissa nationalekonomers galna syn där teori likställs med matematisk modell).

    KM

    12 maj 2011 at 20:30


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: