Nonicoclolasos

Kognitiv kapitalism

Vad skapar tillväxt och ekonomisk utveckling? En ny studie, ”Cognitive Capitalism: The Effect of Cognitive Ability on Wealth, as Mediated Through Scientific Achievement and Economic Freedom”, publicerad i Psychological Science, finner att kognitiv förmåga spelar en stor roll:

Using three large-scale assessments, we calculated cognitive-competence sums for the mean and for upper- and lower-level groups for 90 countries and compared the influence of each group’s intellectual ability on gross domestic product. … Our results underscore the decisive relevance of cognitive ability—particularly of an intellectual class with high cognitive ability and accomplishments in science, technology, engineering, and math—for national wealth. Furthermore, this group’s cognitive ability predicts the quality of economic and political institutions, which further determines the economic affluence of the nation. Cognitive resources enable the evolution of capitalism and the rise of wealth.

Effekterna illustreras i denna figur:

Särskilt intressant finner jag att de smartaste i ett land är särskilt viktiga för dess välstånd, dels direkt och dels indirekt, genom att de också påverkar de ekonomiska institutionernas utformning. En enkel uppskattning indikerar att om genomsnittlig IQ ökar med en enhet i den smartaste gruppen ökar detta genomsnittlig BNP per capita med $470; en motsvarande ökning i den grupp som består av medelsmarta ökar genomsnittlig BNP per capita med $230. Förvisso styrker detta tidigare forskningsresultat som tyder på ett samband mellan intelligens och ekonomisk tillväxt — se här och här — samt mellan intelligens och personlig ekonomisk framgång — se här. (Att ekonomisk frihet förmår generera välstånd är också känt sedan tidigare.)

Written by Niclas Berggren

19 maj 2011 den 5:14

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag har precis kommenterat något liknande frågeställningar på Ekonomistas. Det ligger någopt förfärande naivt bakom den ovanstående matematiken.
    Själv var jag femsnittare och har inte alls kommit upp till den potentiella löneutdelning som ”borde” vara fallet.
    Nu kan det ju bero på att IQ-siffran inte alls har med det att göra.
    Jag valde nämligen att arbeta med saker jag gillade, inte saker jag skulle av monetära skäl vara förväntad att göra.

    Ganska fort insåg jag nämligen att det är betydligt bättre (för mig) att arbeta med saker man tycker om, än att arbeta med saker man måste. Tidig pensionering var också högprioriterat. Före 60 i alla fall. För livslängden var ju inte garanterad. Möjligen är det inte förenligt med högt IQ att bära sig åt på det viset, men jag måste tillstå, att det är väldigt skönt med facit i hand.

    Sens Moral: Alla måste inte följa de incitament, som är självklara för ekonomer, vilket gör att ekonomers framtidsbilder blir oerhört felaktiga.

    Kristian Grönqvist

    19 maj 2011 at 12:07

  2. Jag noterar dock att det inte finns några pilar till ”percentage of population with IQ above…”-rutorna. Om man inte vet vad som orsakar intelligens så spelar det ju ingen roll vad intelligens är bra till.

    David Bergkvist

    19 maj 2011 at 14:29

  3. Kul David med en syn som ställer den än så länge oklara frågan om intelligens på sin spets… Det kan nämligen finnas intelligenta människor som ger attan i att fylla de kriterier som ekonomer tex har på intelligens (den som har mest pengar när den dör är intelligentast)
    Det amerikanska alternativet: ”Den som blir USA:s president, har verkligen lyckats”

    Jag kan inte på rak arm verifiera den procentuella våldsamma dödligheten för presidenter i USA, men den överstiger kolossalt motsvarande dödlighet hos intelligenta? människor.

    Kristian Grönqvist

    19 maj 2011 at 17:36

  4. Att en hel del smarta personer inte gör något uppenbart nationalekonomiskt nyttigt säger egentligen ingenting: dels finns det definitivt en availability heuristic som gör att man övervärderar deras vanlighet (eftersom de är lättvisualiserade exempel: de flesta känner nog en frisk gamling som röker och dricker, men i medeltal är rökande och drickande dåligt för hälsa och livslängd), dels kanske det räcker med den grupp som använder sin intelligens för att vara ekonomiskt nyttiga för att få positiva ekonomiska effekter. I det senare fallet kan kulturella värderingar som får folk att bli mer eller mindre ”nyttiga” ha rejäla effekter på ett samhälle, förmodligen större än den bakomliggande biologin.

    Intelligens kan troligen ökas på populationsnivå. Enkla trix är bättre näring (särskilt jod!), undvikande av kusinäktenskap (tydligen värda några IQ-poäng i genomsnitt på populationsnivå), och minskade infektioner och parasitoser. Frågan är vad som finns bortom dessa låghängande frukter: skola är dyrt och har en tät feedbackkoppling med redan existerande kognitiv kapacitet (och bättre skolor kan lätt ge mer fördelar till de redan smarta, potentiellt ökandes klyftor snarare än ökandes medelintelligensen), en ”stimulerande uppväxtmiljö” är det oklart om vi vet vad det är, omdistribution av typ av tänkande a la Flynn-effekten är dåligt förstådd och kanske inte ger oss den sorts intelligens vi mest skulle vilja ha. Näringssupplement och nootropika är nog än så länge av marginell nytta, men kan sinom tid nog dra ett strå till stacken.

    Anders Sandberg

    20 maj 2011 at 21:20


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: