Nonicoclolasos

Vad har demokratiskt valda ledare rätt att besluta?

Den fruktbara och spännande debatten om hur liberaler bör se på invandring fortsätter. Denna gång är det LUF:s Adam Cwejman som, enligt min mening förtjänstfullt, fortsätter debatten med Tino Sanandaji. Den senare har också svarat. Min egen syn har jag utvecklat i flera inlägg — se länkar längst ned — och för att inte upprepa mig vill jag här endast kommentera en ny sak Tino skriver:

Liberals and libertarians in positions of power simply do not have the right to give away the collective assets of Swedish citizens based on their private ideological axioms and their private altruism toward the world.

Detta yttrande finner jag mycket anmärkningsvärt, då det antyder att en demokratiskt vald majoritet i Sveriges riksdag enligt Tino inte har rätt att besluta om en generös invandringspolitik om denna innefattar en statsfinansiell belastning.

Det är till att börja med oklart vad Tino menar med rätt här. Är det en legal rätt eller en ”moralisk” rätt han avser?

  • Om en legal rätt: Jag undrar vilken lag Tino menar förbjuder en demokratiskt vald majoritet att fatta ett beslut som ökar de offentliga utgifterna på ett sätt som gynnar icke-svenska medborgare. Är dagens invandring alltså inte bara oönskad utan även olaglig? Står dagens svenska bistånd också i strid med svensk lagstiftning? Vilket lagrum har han i åtanke?
  • Om en ”moralisk” rätt: Varifrån kommer denna moraliska utsaga som stipulerar vad en demokratiskt vald majoritet i Sveriges riksdag får och inte får besluta? Det finns en enorm mängd moraliska uppfattningar om vad som är rätt och fel, men vad finns det för skäl att se någon av dem som bindande för en svensk riksdagsmajoritet, så länge de inte är kodifierade i svensk lag?

Låt oss koppla detta resonemang till Tinos flitigt använda analogi mellan en stat och en privat klubb (som jag förvisso har argumenterat mot här, men låt oss bortse från det nu). Vi kan säga att vi talar om en golfklubb. Antag att klubben har stadgar som säger att medlemmarna väljer en styrelse, att medlemmarna väljer en liberal-libertariansk styrelse och att det i stadgarna inte står något om att styrelsen inte får släppa in icke-medlemmar som nyttjar klubbens resurser. Antag vidare att styrelsen fattar just ett sådant beslut: icke-medlemmar får spela gratis på banan och dricka gratis drinkar i klubbhusets bar. Hur går det att säga att styrelsen inte har rätt att fatta ett sådant beslut? Stadgarna lägger inga hinder i vägen; återstår då att de inte har en ”moralisk” rätt att fatta ett beslut av det här slaget. Men vems moral ska gälla och styra? Moraluppfattningar skiljer sig åt och går inte att åtskilja med rationella metoder. En medlem stödjer beslutet, då han finner det moraliskt rätt att stödja sämre lottade icke-medlemmar; en annan bestrider det, då han finner det moraliskt rätt att enbart gynna välbärgade medlemmar. Som jag ser det har styrelsen faktisk rätt att fatta sitt beslut, och sedan får nästa val avgöra om medlemmarna har förtroende för den eller ej. Om inte, kan en ny styrelse väljas som ändrar beslutet. Men precis som den då avsatta styrelsen hade (”laglig”) rätt att öppna upp för icke-medlemmar, har en ny styrelse (”laglig”) rätt att stänga för icke-medlemmar.

Som jag ser det förespråkar Tino en anti-demokratisk uppfattning. Om jag har missuppfattat den saken är jag den förste att dra en suck av lättnad.

Se även inläggen ”Tino om invandring” (notera Tinos aktiva deltagande i kommentarsfältet), ”Ska stater ses som klubbar?””Invandring och stöd för välfärdsstaten””Egoistiskt invandringsmotstånd”, ”Hur påverkar invandring de offentliga finanserna?””Invandring och offentlig sektors storlek” och ”Bör libertarianer välkomna fri invandring till välfärdsstaten?”.

Written by Niclas Berggren

20 maj 2011 den 20:23

15 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag håller med Dig N. och anser att Tino talar i nattmössan. Styrelsen har rätt att fatta vilka beslut som helst, om inte annat stipuleras i stadgarna.
    I demokratisk ordning har däremot medlemmarna rätt att sparka nämnda styrelse, vid det tillfälle som stadgarna tillåter samt att inte medge ansvarsfrihet.

    Kristian Grönqvist

    20 maj 2011 at 20:48

  2. De flesta demokratiska stater innehåller vissa former av anti-demokrati. Grundlagar och andra metoder för att förhindra förhastade politiska beslut är en sådant, konstitutionsdomstolar, Genvekonventioner och Europadomstolen andra.

    Det känns fullt möjligt att argumentera för att svenska staten inte får t.ex. tillämpa dödsstraff. Varför är det omöjligt att säga att det finns vissa saker som stater, trots att en majoritet av folket anser det, inte får göra det?

    Nu vet jag att du inte gillar moraliska principer, men för de av oss som är naturalister (http://en.wikipedia.org/wiki/Ethical_naturalism, alltså inte folk som gillar att vara nakna) är det fullt rimligt att säga att en majoritet av folket inte får fatta en lag där man avrättar säg alla judar inom landet.

    Nu vet jag inte vad för moral Tino anser är gällande, men jag är helt övertygad om att Friedman, Nozick eller Locke skulle säga att majoriteten inte har rätt att fatta beslut som kränker individen. I det omnämnda fallet, ifall de har rätt att ge bort public goods är jag mindre säker. Där tycker jag istället att det är viktigt att politikerna faktiskt är ärliga med vad de föreslår, nämligen ett förslag som kommer vara kostsamt för den nuvarande befolkningen men gynnsamt för resten av världen.

    Anders Gustafsson

    20 maj 2011 at 22:53

  3. Anders: Några kommentarer:
    i) Jag håller inte med om att demokratiska stater innehåller anti-demokrati. De innehåller demokratiska lagar på olika nivåer, där vissa har prioritet över andra. Men även konstitutioner är demokratiskt beslutade. Jag har inga som helst problem med att politiskt beslutsfattande om ”vanliga” lagar är begränsat av konstitutioner.
    ii) Men detta resonemang missar min poäng. Den är: Om det inte finns en konstitutionell lagregel som förbjuder en demokratisk majoritet att fatta ett visst beslut går det inte att säga att denna majoritet inte har rätt att fatta det. Jag menar att det inte finns någon överordnad lagregel i Sverige som förhindrar en demokratisk majoritet från att besluta om att tillåta invandring som kostar pengar eller, för den delen, från att besluta om bistånd. Därför går det inte att säga att en demokratisk majoritet inte har rätt att fatta sådana beslut.
    iii) Visst kan man ha moraliska uppfattningar om att konstitutionella regler som begränsar majoritetens möjlighet att fatta vissa beslut bör införas, men min poäng är att detta bara är en åsikt bland andra till dess den är antagen som överordnad lag. Är den inte det är den inte bindande, och demokratiska majoriteter har faktisk rätt att fatta beslut som, vore den överordnade lagen på plats, skulle vara förbjudna.
    iv) Politisk ärlighet har jag inget emot.

    Niclas Berggren

    20 maj 2011 at 23:17

  4. 1. Svenska folket stödjer inte fri invandring. Det vet du, och det vet Sveriges politiker. Sveriges folkvalda har därför inte den moraliska rätten att på basis av sin privata ideologi (libertarianism eller socialism) införa fri invandring.

    Politiker har uppdrag att företräda allmänheten, inte sin privata åsikter. Om politiker vill ha fri invandring måste de först övertyga allmänheten om att det är rätt och gå till val på det. Det har de inte gjort. Så är vår demokratiska system uppbyggt.

    2. Du vill försvara dig med postmodernism, att rätt eller fel inte existera.

    Jag hänvisar helt enkelt till den rådande moraliska uppfattningen bland majoritetssvenskar, som anser att politiker har en skyldighet att företräda väljare snarare än sig själva, enligt det sociala kontraktet.

    Moraliska regler är liksom äganderätten verktyg, en dellösning till det principal-agent problen som existerar mellan politiker och väljare.

    3. Jag vet att du har en mycket annorlunda moral än allmänheten, bland annat i det att du (tydligen) inte anser att politiker har en skyldighet att företräda sina väljare, i varje fall inte när det går emot din ideologi, och att du inte anser att Sverige har rätt att besluta om sitt eget invandringspolitik.

    Men det borde inte vara omöjlig för dig att samtidigt vara medveten om att dessa åsikter inte delar av majoriteten av svenska folket.

    Svenska väljare och politiker har upprepade interaktioner med varandra, och har gått i skrivna och oskrivna kontrakt.

    Här är ett exempel på det står skrivet:

    ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”

    ”Riksdagen är folkets främsta företrädare.”

    De politiker som är valda i Sveriges riksdag har som explicit uppdrag att verka enligt grundlagarna. Om de medvetet vägar göra detta bryter de mot ett kontrakt och är skyldiga till tjänstefel.

    3. ”Som jag ser det förespråkar Tino en anti-demokratisk uppfattning.”

    Menar du verkligen att jag är ”anti-demokratiskt” för att jag vill att politiker ska företräda väljarnas preferenser? Suck. Skärp dig.

    (jag har inte tid att svara, ni får sista ordet).

    Tino

    21 maj 2011 at 2:33

  5. Jag tackar Tino för svar (trots tidsbrist). Som jag ser det kan man nu tolka ”rätt” i citatet jag återger i inlägget på tre sätt:

    i) legal rätt: en riksdagsmajoritet bryter mot en lag om de fattar beslut x;
    ii) ”moralisk” rätt: en riksdagsmajoritet bryter mot en viss moraluppfattning om de fattar beslut x.
    iii) ”populistisk” rätt: en riksdagsmajoritet bryter mot en majoritet av befolkningens uppfattning om de fattar beslut x.

    Som jag nu förstår Tino är det inte i) eller ii) han avser utan iii). Jag håller med om att iii) inte implicerar en anti-demokratisk hållning – däremot finner jag den av andra skäl djupt problematisk. Låt mig ange ett antal problem med den.

    1. Det är ”politiskt-filosofiskt” oklart vad det innebär att säga att en riksdagsmajoritet som inte bryter mot någon lag inte har ”populistisk” rätt att fatta beslut x. Denna princip tycks underkänna representativ demokrati och implicera direktdemokrati. Om en vald beslutande församling inte anses ha rätt [enligt iii)] att fatta beslut i enlighet med det lagligt tillåtna, undrar jag vad poängen med att ha representativ demokrati är: i varje fråga måste den beslutande majoriteten följa ”folkets uppfattning”. Då finns det i varje fråga bara en korrekt hållning, och grunden för den representativa demokratin, med partier med olika uppfattningar, tycks försvinna. Vi kan ersätta riksdagen med ett raffinerat opinionsinstitut. Visst kan man förespråka en sådan syn, men själv finner jag den tveksam. Man ska inte glömma att om en majoritet i en representativ demokrati fattar beslut som en majoritet av folket ogillar, finns alltid en möjlighet att välja en ny majoritet i kommande val. (För en argumentation om varför representativ demokrati är att föredra, se gärna Brennan och Hamlins bok Democratic Devices and Desires).

    2. Det är praktiskt oklart vad ”folkets uppfattning” betyder. Antag att vi finner den ”politisk-filosofiska” invändningen i föregående punkt svag. Då återstår fortfarande problemet att klargöra vilket kriterium de politiska besluten ska bedömas mot för att klargöra om politikerna har ”rätt” att fatta dem eller ej. Ska det krävas någon viss majoritet av befolkningen eller räcker 51%? Ska det krävs någon viss stabilitet i folkets uppfattning, eller ska en ögonblicksbild av opinionen räcka? [Opinionsmätningar antyder att svenska folket ofta ändrar uppfattningar över tiden, och inte minst att så sker efter det att en lag har ändrats.] Enligt vilken metod ska opinionen klarläggas?

    3. Vidare kan denna syn ge upphov till tveksamma situationer. Antag att en majoritet av befolkningen är för repressiv lagstiftning mot minoriteter. Jag kan t.ex. tänka mig att en majoritet av svenska folket var emot avkriminalisering av homosexuella handlingar 1944. Enligt TInos kriterium hade då riksdagen inte rätt att fatta det beslutet.

    4. Det är oklart vilket kunskapskravet är. Tino finner det upprörande om politiker förtiger sin uppfattning x i en fråga och sedan, efter att de har blivit valda, beslutar x (i alla fall om ”folkets uppfattning” är sådan att x inte är önskvärd). Jag håller med om att transparens är bättre än hemlighetsmakeri, men trots allt kan folket straffa politiker som beter sig så i nästa val. Ett mer grundläggande problem här är, som jag ser det, att väljarna tenderar att vara okunniga och irrationella. Om så är fallet har de sällan eller aldrig perfekt kunskap om vare sig sakfrågor eller om vad politiker vill eller inte vill. Det ger upphov till frågan: Vilken normativ kraft har ”folkets uppfattning” egentligen? Om denna uppfattning kan visas bygga på felaktiga underlag, ska den ändå få utgöra en spärr på politiskt beslutsfattande i enlighet med iii)? Det verkar inte rimligt.

    5. I den aktuella sakfrågan: låt oss bortse från invändningarna ovan och utgå från några opinionsmätningar. Det må stämma att ”folket” inte vill ha fri invandring, men det stämmer lika mycket att de inte vill upphöra med den. Jag vidhåller dock att politiska partier legitimt kan gå fram med egna uppfattningar och förslag (i mer liberal eller i mer restriktiv riktning) som skiljer sig från majoritetens uppfattning och sedan besluta i enlighet därmed om de kommer till makten.

    Niclas Berggren

    21 maj 2011 at 10:04

  6. Fantastisk spændende diskussion! Jeg har blot et spørgsmål til både Tino og Niclas. Hvis man ikke har ‘populistisk ret’ til at privatisere såkaldt kollektive aktiver, hvordan kan man så have haft en sådan ret til at nationalisere dem i fortiden? Og hvordan kan man nogensinde undgå en glidebane mod socialisme hvis befolkningen enten er myopisk eller ikke fuldt informeret?

    Christian Bjørnskov

    21 maj 2011 at 10:54

  7. Christian: Ett mycket relevant spörsmål. Om en situation idag har uppkommit i strid med en ”populistisk” rätt att fatta beslut, varför ska reformer av dagens situation kräva en ”populistisk” rätt att fatta beslut?

    (Detta påminner mig lite om Nozicks entitlement theory of justice och då särskilt hans medgivande, att om en ägodel inte har förvärvats på ett korrekt sätt kan ägandet ifrågasättas och ersättning behöva betalas till den rättmätige ägaren. Dvs. om det sätt på vilket dagens situation har uppkommit har stått i strid med vår moraliska uppfattning om hur den borde ha uppkommit, kan vi inte bara låtsas som att allt är väl utan ifrågasätta dagens situation och, i möjligaste mån, återställa den till hur den hade varit om allt hade skett korrekt från början.)

    Niclas Berggren

    21 maj 2011 at 11:34

  8. Två frågor till Tino.

    Tycker du Sverigedemokraterna har en bra invandringspolitik?

    Om 75 procent av alla svenskar skulle stödja fri immigration skulle det då vara rätt för politikerna att införa fri immigration?

    Tor

    21 maj 2011 at 12:07

  9. En fråga till.

    Gäller den omvända principen också, Tino? Om vanligt folk vill göra något hemskt (ex utrota judar) är det då fel av lagstiftarna att inte vara dem till lags? Motivera tack.

    Tor

    21 maj 2011 at 14:36

  10. Tor: Det är en viss skillnad mellan rätten att få leva och rätten att få ta del av det gemensamma ägandet.

    Att folk inte ska ha rätten till att döda en får anses tillhöra grundläggande mänskliga rättigheter precis som äganderätten.

    Niklas79

    21 maj 2011 at 16:13

  11. Niklas79

    Jamen ändra i exemplet då till något som är hemskt men inte så hemskt. Ex höja skatterna till 80 procent. Om folket vill det har politikerna rätt att inte höja dem till 80 procent?

    Tor

    21 maj 2011 at 16:34

  12. ”Att folk inte ska ha rätten till att döda en får anses tillhöra grundläggande mänskliga rättigheter precis som äganderätten.”

    Vissa menar att fri rörlighet också är en grundläggande mänsklig rättighet. Vad ”kollektivt ägande” egentligen ska betyda är dock fortfarande ett mysterium.

    Marcus

    21 maj 2011 at 17:16

  13. Niklas79: Politikerna har naturligtvis rätt enligt grundlagen att inte höja skatten till 80% även om opinionsundersökningar visar att folket vill göra detsamma (det inträffar nog rätt ofta att folkets representanter inte gör som folket vill). De riskerar dock att bli utkastade vid nästa val till förmån för politiker som är mera villiga att tillmötesgå skattehöjningskraven.

    Mikael

    23 maj 2011 at 21:37

  14. Förlåt; min kommentar var nog ett svar till Tor.

    Mikael

    23 maj 2011 at 21:38

  15. Hm. Ok. Tino verkar alltså behöva en allmängiltig princip enligt vilken…

    ….staten bör lyda medborgarnas önskan när det gäller _invandringspolitik_,
    men inte alltid lyda folkets önskan då det handlar om avkriminalisering av homosexuella handlingar (staten bör avkriminalisera oavsett vad folket tycker),
    inte lyda majoritetens önskan om införande av kvinnliga arvsrätt och rösträtt (oavsett vad männen tycker, ska dessa rättigheter vara införda) etc etc

    Cecilia

    24 maj 2011 at 2:17


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: