Nonicoclolasos

Kärlek och förnuft

Jag förkastar den romantiska kärleken (men inte andra typer av kärlek) på förnuftsmässiga grunder. Motsägs det av argumentationen i ”In Defense of the No-Reasons View of Love”?

I argue that although we can try to explain why we love, we can never justify our love. Love is neither based on reasons, nor responsive to reasons, nor can it be assessed for normative reasons. Love can be odd, unfortunate, fortuitous, or even sadly lacking, but it can never be fitting or unfitting. We may have reasons to act on our love, but we cannot justify our loving feelings. Shakespeare’s Bottom is right: ”Reason and love keep little company together now-a-days.” Indeed, they keep none and they never kept any: there are no justifying reasons for love.

Nej, jag tror faktiskt att jag instämmer. Upplever man kärlek så gör man; upplever man inte kärlek gör man det inte; och det finns ingen anledning att berömma eller klandra vare sig det ena eller andra. Mitt eget resonemang är ett personlig konsekvensresonemang: jag bedömer att det för mig leder till ett lyckligare liv att säga att jag förkastar den romantiska kärleken och att i övrigt bete mig på ett sätt som minimerar sannolikheten för att den romantiska kärleken drabbar mig. Om den däremot drabbar mig, så gör den det, och det är inget normativt felaktigt i sig.

Written by Niclas Berggren

6 juni 2011 den 5:23

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Utöver passionerad känsla – som kan existera utan kärlek – ser jag kärlek som en attityd. Omsorg, tålamod, välmening etc. är begrepp jag knyter till kärlek. Sina arbetskollegor behöver man alltså inte gilla, man måste älska dem (tror jag Bob Hansson diktat).

    Ratzinger har också på fötterna: :-)

    Suzy

    6 juni 2011 at 13:20

  2. Att sammankoppla Ratzinger med kärlek är som att sammankoppla ljus med mörker. Minns att Niclas en gång här på blogen kallade honom ‘fascisten i Rom’. En mörkerman av rang! Suzys religiösa propaganda klarar vi oss utan i en upplyst, humanistisk värld. Tack!

    Thomas

    6 juni 2011 at 13:40

  3. Thomas,

    Begreppsförvirring! Religiös propaganda är inte att referera till en text som redogör för en historisk distinktion mellan agapé och eros. Ratzingers normativa anspråk kan kritiseras, men se, även en kontrahent kan ha något att ge (obs! rim). Jag delar inte många åsikter med mina bästa vänner – kärlek förutsätter inte konsensus.

    Suzy

    6 juni 2011 at 13:59

  4. Upplevd kärlek till en speciell person är alltså ovetenskaplig. Och ändå kan det vara det verkligaviktigaste som finns.

    Lennart W

    7 juni 2011 at 9:41

  5. Va fn.. Inlägget bara skickade iväg sig själv på nåt sätt innan det var klart. OMTAGNING:

    Upplevd kärlek till en speciell person är alltså ovetenskaplig. Och ändå vet alla som har upplevt det att det kan vara det verkligaste och det viktigaste som finns.

    Lennart W

    7 juni 2011 at 9:44

  6. Och hur kan du Niclas, om du vill undvika att känna romantisk kärlek,våga ta till dig filmer och opera som kryllar av förälskelser? Romantiska dagdrömmar ligger då inte långt borta och snart väntar förälskelsen på avstånd som kanske är den värsta sorten, utdragen och smärtsam. I det läget manar förnuftet förnuftigt till verklig romantisk kärlek, d.v.s. gifta sig, typ.
    Inlägg från en förälskad Niclas, det vore intressant. Fast kanske bara bla-ha.. Att läsa de här romantik-skeptiska inläggen av idag, är som en förälskelse på avstånd; utdraget,”smärtsamt” och fullständigt oemotståndligt:)

    Camilla

    7 juni 2011 at 18:22

  7. camilla,

    bra reflektion. bortträngning kanske kan förklara saken?

    Suzy

    8 juni 2011 at 0:41


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: