Nonicoclolasos

Olycklig av svag tro

I den mån man kan tolka effekter av religiositet på lycka som kausala fann jag följande resultat, från den nya studien ”Who Benefits from Religion?”, publicerad i Social Indicators Research, intressanta:

While fervent believers benefit from their involvement, those with weaker beliefs are actually less happy than those who do not ascribe to any religion—atheists and agnostics. These results may help explain why—in spite of the well-documented benefits of religion—an increasing number of people are abandoning their faith. As commitment wanes, religious involvement may become detrimental to well-being, and individuals may be better off seeking new affiliations.

Börjar man tappa sin tro är det nog bra att låta den fortsätta falla helt.

Written by Niclas Berggren

16 juni 2011 den 15:13

Publicerat i lycka, religion

14 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det virker helt intuitivt rigtigt. Jeg har også set (men kan ikke huske referencen) et ret nyt studie, der viste at de meget religiøse kun er lykkeligere end andre, når der er ‘nok’ af dem i et geografisk område. Og må jeg igen også pege på et nyt studie fælles med netop Niclas Berggren, hvor vi viser at de meget religiøse er mindre tillidsfulde.

    Christian Bjørnskov

    16 juni 2011 at 17:43

  2. Frågan är om det just är intensiteten i religiositeten som avgör lyckan. Religion är ju ett inklusivt begrepp och omfattar allt från kognitiva föreställningar till levnadsregler. Man kan ju vara starkt troende, men inte vara slavisk i levernet. Likaså kan man slava under levnadsregler, medan tron är svag. Jag har sett exempel på både fenomenen. Om det som Christian skriver stämmer, bör en utilitarist välkomna en utveckling mot tilltagande religiositet.

    Suzy

    16 juni 2011 at 19:05

  3. Nå, vad är nu den moderna lyckoforskningens starkaste verifikationsmetod ?

    Kaj B. Genell

    16 juni 2011 at 19:11

  4. Kaj,

    Man frågar människor och de svarar.

    Suzy

    16 juni 2011 at 19:15

  5. Men misstankens hermenuetik då ?

    Kaj B. Genell

    16 juni 2011 at 22:11

  6. Underbar invändning! Det är för lite kontinental filosofi på denna blog.

    Till sak: Visst kan det antas att svaren är falska och undermedvetet uttrycker en maktordning som respondenterna skulle underkänna, då ett erkännande skulle bekräfta dem som slavar. Men invändningen förutsätter att det finns en ”äkta” lycka, vilket är ytterst problematiskt. Ty, för att postulera denna renhet krävs att vi är absolut upplysta och fria från socialt tryck, psykoanalyserade och väl medvetna om vår vilja att skapa nya värden. Är det möjligt?

    Suzy

    16 juni 2011 at 23:25

  7. Tack! ( jag tolkar dig såsom varande oironisk….).Ja, jag frågade ju efter ”starkaste verifikationsmetod”. Någon absolut sådan i fallet ” lycka” har jag – även i mina lyckligaste stunder – svårt att tänka mig.

    Kaj B. Genell

    17 juni 2011 at 7:27

  8. Vilken otroligt ångestfylld situation, att börja tveka om något så viktigt som sin tro. Fast det borde leda till personlig utveckling, vilket kan vara orsak till att låta avskedet bli långdraget nog. Att skynda på en sådan process, vilken tro det än handlar om, kan ju också medföra att man bygger nya inre grunder som inte är stabila nog heller i längden. Och så står man åter där och tvekar, olycklig. (det bästa alternativet är som vanligt att sluta tänka och nöja sig med ngt serverat tankepaket)

    Camilla

    17 juni 2011 at 14:48

  9. Camillas resonemang påminner om Kierkegaards. När denne begrundade Descartes´ lära om det metodiska tvivlet, undrade K. ( ju ) hur lååång tvekan skulle vara. Sen kom han att änka på – just som Camilla – Tertullianus ”credo”: credo qui absurdum ( jag tror för att det är absurt ). Sen var saken klar. —— Camilla påminner iett tredje avseende om den gamle dansken: man vet aldrig när hon menar allvar. Vilket också kan vara en tillgång, ty man kan t.ex. bli krönikör på Metro eller så , då. Osäkerheten om huruvida C. är allvarlig eller inte är hos mig så stor att jag alltid läser hennes inlägg 3 gånger. Utan annan vinst än själva läsglädjen. Däri skiljer sig hennes inlägg ifrån mina, som är av den enklare sorten. ”Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet. Så sitter du åter på handlarns trapp och gråter så övergivet. Vad var det för ord ? Var det långt eller kort, väl eller illa skrivet ? Tänk efter nu, förrn vi föser dig bort, du barfotabarn i livet!” ( N. Ferlin )

    Kaj B. Genell

    17 juni 2011 at 16:05

  10. Oh, inte ska man behöva läsa inlägg 3 ggr för att man måste se skillnad på allvar och skoj? Bena inte ut sådant ur de inlägg JAG skriver i alla fall, ytterst få är de ironiska inlägg jag lagt in och DE är å andra sidan skrivna med mest allvar. Och när är man spontant som mest allvarlig? När man vet att 1+1=2, och vilka och vad man har stöd av i den slutsatsen.
    Jag är (vanligt, inte nån sån där fling-) salt i de kunnigas försök att tillsammans lägga om och om vetskapens bristningar, täppa igen ytorna av tvekan och gudar et.c., stångas med namn hit och dit, 1+1=2 fast mindre allmänt kända ”sanningar”. Skeptisk är jag till att de mest lärda alltid har mest att tillföra diskussionen. Hjulen i våra tankegångar måste för evigt uppfinnas på nytt. Liksom kärleken.

    Camilla

    17 juni 2011 at 20:50

  11. Olycka är väldigt subjektivt. Klart att den som har en stark tro på något fantastiskt, oavsett sanningshalt eller inte, tycker att den som saknar den fantastiska tron måste vara olycklig.
    På samma sätt uppfattar den som är svag i tron det:
    ”Stackars sate som inte ens vet om att den är lurad” Övertygelsen i sig är själva mekanismen.
    Allt är subjektivt…

    Kristian Grönqvist

    18 juni 2011 at 0:50

  12. ”tycker att den som saknar den fantastiska tron måste vara olycklig.”

    KG, lyckoforskning utgår inte från vad X:s åsikt om Y:s, utan från självskattning.

    Happy Mondays

    18 juni 2011 at 11:16

  13. Happy mondays

    Det var vad jag sade. Olycka/lycka är väldigt subjektivt. Var det något Du inte förstod, så förklarar jag gärna.

    Kristian Grönqvist

    18 juni 2011 at 13:43

  14. KG, det är ointressant vad någon anser om andras lycka. Du skriver att det är ”klart”. Det är det inte.

    Happy Mondays

    18 juni 2011 at 15:17


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: