Nonicoclolasos

Motsäger försiktighetsprincipen sig själv?

Den s.k. försiktighetsprincipen kan formuleras på följande vis:

[I]f an action or policy has a suspected risk of causing harm to the public or to the environment, in the absence of scientific consensus that the action or policy is harmful, the burden of proof that it is not harmful falls on those taking the action.

Denna princip används ofta för att argumentera för politiska beslut som, även om de inte bygger på solid vetenskaplig grund och även om de är dokumenterat kostsamma, anses kunna reducera allvarliga risker. Det finns mycket skrivet om denna princip. Jonathan Adler formulerar t.ex. en kritik i ”The Problems with Precauction: A Principle without Principle”, publicerad i The American; Christian Munthe formulerar en vidareutveckling och ett försvar i boken The Price of Precaution and the Ethics of Risk.

Det jag vill lyfta fram här är dock en invändning av Ilya Somin:

Incorporating the precautionary principle into public policy is itself “an activity [that] raises threats of harm to human health or the environment.” Adherence to the principle might prevent or retard the adoption of new technologies and policies that could save many lives. For example, application of the precautionary principle to prevent the use of genetically modified foods may cause mass starvation in Africa. The precautionary principle could also prevent or slow down policies that increase economic growth, which might also cost many lives. … Since it is the “proponent of an activity” that “should bear the burden of proof” under the precautionary principle, the principle counsels against its own adoption unless and until its advocates can prove that it won’t cause “harm to human health or the environment” in any of the above ways. Moreover, they must effectively address even those possible “threats” that “are not fully established scientifically.” Advocates of the principle haven’t even come close to meeting that burden of proof.

Detta ter sig i mina ögon som en stark invändning, åtminstone mot konventionella formuleringar av principen.

Written by Niclas Berggren

18 juni 2011 den 5:23

Publicerat i etik, filosofi, moral, risk, sannolikhet

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. jodå, det är ett problem, vilket ett kapitel om försiktighetsprincipen i min bok Trygghets tar upp (shameless self-promotion!)

    Fredrik Stjernberg

    18 juni 2011 at 12:07

  2. Ja, det är ett problem som varje rimlig version av FP måste kunna hantera. Det är en av utgångspunkterna för analysen i min bok, som du så vänligt länkat till. Jag presenterar och diskuterar kritiskt ett stort antal möjliga lösningar på det i boken, och ergumenterar främst för en av dessa. Men det finns alltså även en rad andra, så någon prinipinvändning är det hur som helst inte fråga om.

    Jag tror det här problemet ofta ser värre ut än vad det är pga. av att FP är ganska oklart formulerad, eller att sådana formuleringar övertolkas.

    Man kan t.ex. konstatera att den formulering du själv ger inte ger upphov till något särskilt problem, eftersom den inte säger något om vilka beviskrav som ska tillämpas på den som, enligt formuleringen, ska bära bevisbördan. Är kraven låga är det jättelätt att påvisa att aktiviteten/regleringen är tillräckligt säker. är de högre blir det svårare (och kostsammare). Så knäckfrågan är, som jag ser det, hur svårt och kostsamt samhället ska göra det att påvisa tillräcklig säkerhet för, t.ex. storskalig teknologianvändning av olika slag.

    Christian Munthe

    18 juni 2011 at 12:35

  3. I klassisk filosofi är det ju den som hävdar ( positiva ) existensen av något, t.ex. Gud, oändligheten eller dyl. som har bevisbördan. Förmodligen är det inom etiken rimligt att den som uppfinner en jättelik maskin och placerar den mitt i byn har bevisbördan för att den inte är farlig för byn.
    Om alla är ense om det, så kan man sen gå över till risk, sannolikhet och nytta-onytta-problematiken.

    Angående det som för Munthe är knäckfrågan, så är väl ribban lågt satt av honom, med tanke på hotbilden. Är inte Munthe medveten om att vi lever i ett globalt fullt utvecklat kapitalistiskt system? Jo, naturligtvis. Nå, det behövs inte mycket ljusskyggt agerande inom detta ( vilket inte är främmande för systemet ) för att säkerhetsanalys ( o sedan kontrollsystem , d.v.s. kraven är ställda men de uppfylls inte ….) i ett sånt system skall skutas åt sidan. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att misstänka det.

    Jag tror… det är tro …. att vi i framtiden kommer att ställas inför krav på att inte alls utnyttja finurliga uppfinningar. Det blir nog i framtiden dags att ställa om tänkandet , i ett nytt paradigm, där det inte är fult att avstå, ställa in, montera ner , reducera sina krav på livet , och lära sig ett bra sätt att casha in förluster.

    Detta är mer en gissning. Men om 20 år är nog enbarnspolitik införd globalt.( Gissning åter.) Jag antar att vissa räknar denna åtgärd inom en försiktighetsprincip.( Som , som framhållts, inte är nån princip alls.)

    Kaj B. Genell

    18 juni 2011 at 15:29

  4. Kaj,

    jag kan inte se att jag satte någon ribba alls i inlägget ovan, så jag förstår inte vad du pratar om. Jag bara påpekade att det hänger på vad man kräver för att det ska anses bevisat att X är tillräckligt lite riskabelt (givetvis med beaktande av vad det kan ha för nytta) vad som då kommer att kunna påvisas vara tillräckligt lite riskabelt. När det gäller Niclas egen formulering av FP så konstaterade jag bara att den är förenlig med att sätta ribban var precis som helst.

    I min bok argumenterar jag för en modell eller teori för hur vi på goda grunder ska avgöra var ribban ska sättas, jag tror inte – med tanke på det du skriver – att du skulle vara missnöjd med mitt förslag där.

    Christian Munthe

    18 juni 2011 at 18:01

  5. Christian: Tack för dina inlägg – alltid roligt när experter på ett ämne berikar diskussionen. Jag har ännu inte haft tillfälle att läsa din bok men har noterat den och tycker att den låter mycket spännande.

    Niclas Berggren

    18 juni 2011 at 18:03

  6. Christian, sant. Jag läste dig icke noggrannt och riktigt. ( Jag såg icke ordet ”svårt”.). Tar tillbaka det med ribban.———– Jag slog -emellertid – upp din egen websida, den med boken, som jag tänker läsa. Riskanalyser är inte något specialområde för mig, – att läsa din bok skall bli ett nöje. Ibland är jag en slarvig läsare. Det fick jag skäll för redan av Ivar Segelberg.

    Kaj B. Genell

    18 juni 2011 at 18:19

  7. Händer oss alla, Kaj – själv hann jag aldrig med att träffa Segelberg, men här i Göteborg har jag förstås fått höra mkt om honom.

    Niclas: här är en annan ny bok som nog kan vara intressant i sammanhanget och som tar sig an den mer praktiska sidan av att implementera FP: http://www.cup.cam.ac.uk/aus/catalogue/catalogue.asp?isbn=9780511854200&ss=fro

    Finns också en ganska ny bok av Zander som går igenom den rättsliga sidan, även den på CUP.

    Christian Munthe

    19 juni 2011 at 9:36


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: