Nonicoclolasos

En Schelling-inspirerad individualist

Jag har individualistiska och atomistiska personlighetsdrag. Jag tycker om ensamhet, autonomi och frihet. Det slog mig idag att en metod jag använder för att upprätthålla ett liv i enlighet med dessa djupa preferenser (och som bl.a. formuleras av Thomas Schelling i Micromotives and Macrobehavior) är att undvika situationer där jag inte förmår stå emot (intern eller extern) press att handla på annat sätt.

Två exempel:

  1. Socialt umgänge: Eftersom jag ogillar stereotyp social samvaro, särskilt av den typ som har med helger att göra, ser jag ofta till att hålla mig ensam när andra umgås. Jag bestämmer t.ex. helst inte att jag ska besöka familj eller vänner på Midsommarafton — för gör jag det vet jag att den sociala pressen blir så stark, att jag kommer att delta i dans och sillätande under en halv dag, trots att jag inte alls trivs med den typen av aktivitet. Givet att jag befinner mig där, i den sociala kontexten, är det bästa för mig att delta, för att undvika att göra andra besvikna, men ännu större nytta erhålls om jag inte befinner mig i denna kontext till att börja med.
  2. Kärlek: Jag har förkastat den romantiska kärleken, men anledningen till det är inte att jag inte kan uppleva romantisk kärlek utan att jag inte vill uppleva romantisk kärlek. Romantisk kärlek är begränsande och bindande på ett sätt som gör mig olycklig, men jag vet att om jag börjar utforska den, genom att dejta och rent allmänt vara öppen för den, kommer den att drabba mig. Då, i den situationen, kommer jag uppleva det som om det bästa är att bejaka den — den interna pressen, känslorna, ”tvingar” mig — men jag vet att jag blir olycklig efter ett tag, och därför är det allra bäst att inte försätta sig i den typ av situation där romantisk kärlek kan blomstra. Att säga och skriva — ja, att proklamera — att jag har förkastat den romantiska kärleken är en del i att minimera risken för att den romantiska kärleken slår sina klor i mig.

Detta ser jag som rationella försök att inse sin egen irrationalitet i vissa situationer och att mota bort den. Bara för att man har en tendens att bete sig irrationellt ibland innebär inte det att det inte går att inse det och utveckla sätt att förbättra sitt beslutsfattande och handlande.

Tillämpar du också denna typ av strategi på något område? Berätta gärna.

Se även ett antal tidigare inlägg om min syn på atomism.

Written by Niclas Berggren

24 juni 2011 den 11:56

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Intressant att Du tar detta på ett rationellt och organiserat sätt. Även om man ibland kunde tro att det var bortrationalisering. I många avseenden finner jag det trivsamt att helt kunna styra sin tillvaro, men sk sociala förpliktelser typ att andra i släkten vill se mig iblsand, Maggan vill ha mig med på ett och annat men ffa allt mina barns existens gör att jag både utifrån och infrån känner en stark lycka av att träffa dem och barnbarnen. Och just den här helgen är väl en typisk sån helg.
    Men visst kan jag förstå Dig.
    Utom just på kärlekens område. Där mitt liv nästan har dominerats av den ständiga förälskelsen och dess irrationella sug. Inte alltid lyckligt, nej, men alltid oemotståndligt och uppslukande.
    Kanske inte det klokaste man gör, men alltid omtumlande…
    Glad midsommar

    Kristian Grönqvist

    24 juni 2011 at 16:57

  2. Förstår dig, även om det går att dansa smågrodorna ironiskt distanserat, eller åtminstone konceptuellt.
    Socialt tryck är inte kul; i min släkt finns ett par ministrar, med vilka jag i min ungdom brukade vilja diskutera selektiv abort och djurrätt. Det kan nog inte varit så kul för dem. Nu talar jag ALDRIG politik på släktträffar.

    Romantisk kärlek behöver inte övergå i olycka (det är en dekadent romantiserande syn), utan kan förvaltas med omsorg och växa. Fördjupad kärlek är det bästa livet har att erbjuda, men det är inte nödvändigtvis enkelt.

    Suzy

    24 juni 2011 at 19:50

  3. Jag brukar göra så med chips. Köper jag hem dem äter jag upp dem framför teven. Köper jag inte hem dem orkar jag inte köpa när jag blir sugen.

    Men du. Ge kärleken en chans!

    Ammi

    25 juni 2011 at 15:20

  4. Chips är ett bra exempel på beteendet även för mig. Ett annat där jag iaf har tänkt så handlar om otrohet. Vill man inte löpa hela linan ut är det bäst att inte ens ta första steget. (Iofs är nog chansen/risken ändå infinitesimal.. Lol.)

    Lennart W

    28 juni 2011 at 16:27


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: