Nonicoclolasos

Minskar en stor stat tillväxten?

En politiskt kontroversiell fråga rör hur statens storlek påverkar den ekonomiska tillväxten. Politiker på vänsterkanten brukar hävda att nya statliga satsningar av olika slag har förmåga att lyfta ett lands ekonomi; politiker på högerkanten brukar istället hävda att sådana satsningar och de högre skatter de tenderar att medföra hämmar ett lands tillväxtpotential. Vad säger egentligen forskningen? En ny översikt av Andreas Bergh och Magnus Henrekson, ”Government Size and Growth: A Survey and Interpretation of the Evidence”, accepterad för publicering i Journal of Economic Surveys (preliminär gratisversion här), finner följande:

The literature on the relationship between the size of government and economic growth is full of seemingly contradictory findings. This conflict is largely explained by variations in definitions and the countries studied. An alternative approach – of limiting the focus to studies of the relationship in rich countries, measuring government size as total taxes or total expenditure relative to GDP and relying on panel data estimations with variation over time – reveals a more consistent picture. The most recent studies find a significant negative correlation: an increase in government size by 10 percentage points is associated with a 0.5% to 1% lower annual growth rate. We discuss efforts to make sense of this correlation, and note several pitfalls involved in giving it a causal interpretation. Against this background, we discuss two explanations of why several countries with high taxes seem able to enjoy above average growth. One hypothesis is that countries with higher social trust levels are able to develop larger government sectors without harming the economy. Another explanation is that countries with large governments compensate for high taxes and spending by implementing market-friendly policies in other areas. Both explanations are supported by ongoing research.

Överlag ett negativt tecken på sambandet, alltså. Som påpekas ovan är dock kausalitetsfrågan svår att klargöra:

[A]lthough there is close to a consensus on the sign of the correlation, there is also consensus on the fact that causality is very hard to establish with certainty using the method of instrumental variable estimation – or any other method currently available. … The main lesson to be learned from exploring these important mechanisms is that a negative coefficient on government expenditure in growth regressions need not imply that large government causes slower growth. On the other hand, a negative coefficient on taxes actually provides rather strong evidence that high taxes cause lower growth, because reverse causality leads us to expect a positive correlation.

När det gäller hur högskatteländer som Sverige kan växa så pass bra tycker jag om de två förslagen till förklaringar. Författarna skriver t.ex.:

It seems likely that many reforms in Sweden in the 1980s and the 1990s compensated for the negative effects of high taxes. The Scandinavian countries … also have relatively high levels of economic freedom.

Detta är i linje med Richard Posners tolkning, och jag finner den själv rimlig. Frågan är: Med lägre skatter på arbete, som Sverige har fått på senare år, har inte landet potential att växa ännu bättre?

Written by Niclas Berggren

5 juli 2011 den 5:48

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Ska vi verkligen ta forskning om skattenivåer som finansieras näringslivet på allvar? Det är som att be LOs ekonomer att studera LAS. Om näringslivet verkligen ville ha fri forskning skulle de finansiera ramanslag till de nationalekonomiska institutionerna. Hur ser du på detta Niclas?

    Valet av definition av BNP är, åtminstone i det finstilta, politiskt, så en central fråga att besvara innan några resultat eller slutsatser (spekulationer) presenteras är hur robusta resultaten är under små förändringar i valet av definition av BNP. Alltså, hur robusta är resultaten?

    Vetenskapare

    5 juli 2011 at 9:44

  2. Vetenskapare: Visst är det bra att vara extra skeptisk mot forskning på politiskt kontroversiella områden, men jag tycker personligen inte om allmänna misstänkliggöranden av det här slaget. För det första är detta en översikt av forskning av andra. Om du nu inte litar på forskning av personer på IFN kanske du litar på den forskning de presenterar i artikeln och som du kan tillgodogöra dig. För det andra finansieras studien inom ramen för anslag av Wallander-Hedelius stiftelse, som finansierar mycket nationalekonomisk forskning på landets institutioner och som tillämpar strikt vetenskapliga kriterier i sin tilldelning av medel. För det tredje är tillväxt i de flesta studier baserad på real BNP per capita, vilket de flesta ekonomer accepterar som det mest rimlig underliggande måttet. Du kanske har något bättre förslag? För det fjärde är det åtminstone inte löst tyckande: texten är accepterad för publicering i en vetenskaplig tidskrift. Visst är det ingen perfekt garanti för god kvalitet, men något säger det om kvalitet, anser jag.

    Niclas Berggren

    5 juli 2011 at 9:57

  3. Vetenskapare: Svaret är ja – om det är bra forskning. Samma sak gäller forskning finansierad av fackföreningar.

    Niclas: Glöm inte min favoritförklaring – tillit!

    http://www.andreasbergh.se/papers/historical-trust-levels-predict-the-current-size-of-the-welf.html

    Bergh

    5 juli 2011 at 12:02

  4. Niclas, jag ber om ursäkt om jag lät aggressiv i mitt inlägg, och jag ber om ursäkt i förväg för att jag nu kapar din tråd. Jag är bara nyfiken på vad du tycker eftersom du har erfarenhet inom området.

    Det handlar inte om något ”allmänt misstänkliggörande”. Det är bara ett kallt konstaterade att när näringslivet sponsrar något så vill de ha något tillbaka, så det är legitimt att fråga vad de vill ha och om det påverkar forskningsfrågor och resultat.

    Det finns tex ett forskningsetiskt regelsystem för forskning i medicin av läkemedelsföretag, och detta gäller *särskilt* forskning finansierad av stiftelser och statliga fonder. Ett konkret exempel är att (i vissa sammanhang) även negativa resultat måste presenteras. I USA måste offentligt finansierade medicinska studier normalt publicera rådata. Detta och liknande mekanismer är en naturlig del av medicinsk forskning för att undvika problem.

    Om vi nu tänker oss att näringslivets forskningsinstitut (eller stiftelser finansierar studier kan vi ställa motsvarande frågor: Redovisas preliminära studier som visar resultat som inte ligger i linje med näringslivets agenda? Redovisas studier som inte visar något samband alls? Påverkar näringslivet valet av forskningsfrågor? Är det karriärdödande att publicera resultat som inte ligger i linje med näringslivets syn på saken?

    Är det ett problem i praktiken inom nationalekonomisk forskning?

    Hur hanteras denna fråga?

    Jag hoppas att det är klarare nu vad jag är ute efter.

    Varför skulle jag personligen ha ett bättre förslag än BNP? Jag är inte nationalekonom. Mitt påpekande gäller i allmänhet: diskuterar man skillnader på 0.5% i en experimentell samhällsvetenskap så måste man visa att resultaten är robusta. Vidare kanske det inte ens finns något mått som är så robust som krävs för att säga något intressant.

    Du svarade aldrig på frågan utan hänvisade till att de flesta ekonomer accepterar BNP. Är BNP robust i denna tillämpning eller inte? Är det uppenbart?

    Vetenskapare

    5 juli 2011 at 12:06

  5. Det som kanske skulle vara en mer fruktbar frågeställning vore att se på vilken typ av investeringar staten bör syssla mer eller mindre med. Om vi nu tror på att en mindre stat främjar tillväxt, ska vi då börja med att dra ner på cancerforskningen, infrastruktsatsningarna, lärarnas löner eller privatisera systembolaget? Alla nedskärningar kan knappast gagna tillväxt. Så att rekommendera politikerna att ”minska på staten” verkar inte vara särskilt mycket till råd.

    Veronika

    5 juli 2011 at 12:29

  6. @Vetenskapare: Du rejser et interessant spørgsmål, men det mærkelige er, at man så sjældent vender argumentet mod offentligt finansieret forskning. Hvorfor skulle forskning, der finansieres af strategiske midler eller er bestilt af ministerier være mindre påvirket af bestillerens holdninger end når den er finansieret af næringslivet?
    O med hensyn til Niclas, Andreas og flere andre svenske forskere fra IFN eller Ratio har jeg som universitetsforsker (ingen midler fra næringslivet her i Aarhus) ingen problemer med at samarbejde med dem. Måske er det et af de bedste tegn på, at privat finansieret forskning er ‘god’ når andre forskere samarbejder?

    Christian Bjørnskov

    6 juli 2011 at 20:57

  7. @Christian:

    Möjligen missförstår jag dig. Jag menar att direkta *obetingade* statliga fakultetsanslag ger lägst risk för politisering.

    Jag håller med om att det är ett bra tecken att du och andra vill samarbeta med Andreas.

    Vetenskapare

    7 juli 2011 at 18:40

  8. Jag delar visserligen Christians uppfattning, men tycker precis som Vetenskaparen här ovan att argumentationen är lite märklig. Det händer titt som tätt att jag blir kontaktad av läkemedelsföretag som vill sponsra forskning, och som implicit signalerar att man har en klar uppfattning om vilka resultat som studien bör landa i. Såvitt jag vet brukar inte pappa staten komma med liknande villkor. Och jag gissar att det skulle bli ett ramaskri om man gjorde det.

    Även Andreas argument att man bör fästa tillit till ”bra forskning” i kontroversiella frågor som finansieras privat tycker jag är knepigt. Jag tror inte att Andreas skulle vilja tillämpa samma resonemang på andra credence goods: bör vi även fästa tillit till ”bra läkare” på samma premisser?

    Men kanske menar du just att forskningen i det aktuella fallet är ”bra” enligt vetenskapens egna kriterier? I så fall håller jag naturligtvis med; studien har ju blivit utsatt för alla vetenskapens gängse kvalitetskontroller. Men i väntan på en iphone-app som omedelbart informerar den intresserade allmänheten om en tidskrifts vetenskapliga ranking kan jag förstå om gemene man tycker det är svårt att veta vem man bör lita på, och därför faller tillbaka på enklare kriterier.

    Fast hela diskussionen är OT, så jag tänkte slänga in en reflexion i sak. Resonemanget om skattetryck versus offentliga utgifter låter vid första anblick rimligt, men det förutsätter ju att det inte finns några omitted variables som ställer till det: det vill säga saker som är både korrelerade med skattetrycket och tillväxten (även efter att man kontrollerat för ländereffekter). Jag kan tänka mig en hel radda i båda riktningar — t ex skattesystemets krånglighet, on the job leisure, mobilitet på arbetsmarknaden, you name it.

    Jämfört med vad som tidigare skrivits här på bloggen tycker jag det är fint med den lilla brasklappen. Men det är en lång väg kvar innan man kan övertyga om att det är en kausaleffekt det handlar om.

    Dessutom är jag benägen att hålla med Veronika: det är inte abstraktionen ”skattetrycket” som kan tänkas ha en effekt på tillväxten, utan högst konkreta skatter.

    Martin

    8 juli 2011 at 10:03

  9. Glömde skriva: även jag är en forskare som lever på bidrag från staten och samarbetar med Dr Bergh och kan gå i god för att han är en forskare av yppersta klass.

    Martin

    8 juli 2011 at 10:11

  10. >Men kanske menar du just att forskningen i det aktuella fallet är ”bra” enligt vetenskapens egna kriterier?

    Ja.

    Kan även informera de som möjligen är intresserade att jag är 60 procent skattefinansierad (varav 20 kommer från vetenskapsrådet), och 40 procent privatfinansierad.

    Vill även hålla med om att forskningen om skattetryckets tillväxteffekter är en dålig forskningsfråga, just för att det inte är skattekvoten som kan tänkas ha en effekt på tillväxten, utan konkreta skatter, vilket vi också skriver i artikeln. Däremot är ju frågan politiskt laddad och intressant långt utanför de de mest snäva vetenskapliga leden, så jag tycker absolut det var värt att sätta sig in i litteraturen och skriva denna översikt.

    bergh

    28 juli 2011 at 21:27


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: