Nonicoclolasos

Archive for the ‘altruism’ Category

Personer som känner sig moraliska kan bete sig omoraliskt

Kan det vara så att människor har en slags moralisk ”idealpunkt”, och om de inte befinner sig i den kan de känna behov av att röra sig i riktning mot den? Kan det förklara varför ”altruistiska” människor kan bete sig omoraliskt och att ”egoistiska” människor kan bete sig moraliskt? Ja, så kan det vara, enligt studien ”Sinning Saints and Saintly Sinners: The Paradox of Moral Self-Regulation”, publicerad i Psychological Science:

We propose that moral self-worth is one of the gauges that indicate when moral action is needed. Past work has shown that people’s self-worth is defined to a large extent by how moral they perceive themselves to be (Dunning, 2007). Behaving immorally has a negative influence on perceptions of self-worth, and people engage in moral behavior in order to regain some of that lost worth. This set of compensatory behaviors can be included under a blanket term—moral cleansing, which refers to actions people engage in when their moral self-worth has been threatened. … More recently, it has been shown that people will literally and figuratively cleanse themselves in response to violations of certain moral rules. For example, participants might express an increased desire to donate their organs or to volunteer for an ideological cause after contemplating paying the poor to harvest their organs (Tetlock, Kristel, Elson, Green, & Lerner, 2000), or they might literally disinfect themselves with an antiseptic hand wipe after duplicating an unethical story by hand (Zhong & Liljenquist, 2006). Taken together, these results suggest that people monitor their feelings of moral self-worth and use cleansing behaviors to maintain those feelings. If moral cleansing is used as a means to compensate when moral self-worth is below some standard, then compensation might also occur, in the form of amoral or immoral behavior, when moral self-worth is above an ideal level. That is, if people feel ”too moral,” they might not have sufficient incentive to engage in moral action because prosocial behavior is inherently costly to the individual. For example, people might not feel the need to donate blood or volunteer if they have already established their reputation as a moral person. This type of response can be thought of as moral licensing. People may be licensed to refrain from good behavior when they have accrued a surplus of moral currency.

Forskarna finner också experimentellt stöd för sin tes. Intressant, detta, att det kan utgöra en impuls att bete sig omoraliskt, om man känner sig mycket moralisk. Detta gör kanske att man inte kan lita på att de som verkar moraliska kommer att fortsätta vara det. En sak jag undrar är dock vad som händer med personer som upplever sig vara i moralisk ”jämvikt” — fortsätter de bara att bete sig som de redan gör? Vad är det då som kan rubba jämvikten?

Written by Niclas Berggren

9 juli 2011 at 5:57

Är rika mer altruistiska?

Ofta framställs höginkomsttagare som giriga egoister, men det finns forskning som ger anledning att ifrågasätta den bilden. I ”Does Higher Income Make You More Altruistic? Evidence from the Holocaust”, publicerad i Review of Economics and Statistics (preliminär gratisversion här), rapporteras följande:

This paper considers the decision of Gentiles whether to rescue Jews during the Holocaust, a situation of altruistic behavior under life-or-death stakes. I examine the role to which economic factors may have influenced the decision to be a rescuer. Using cross-country data and detailed individual-level data on rescuers and nonrescuers, I find that richer countries had many more rescuers than poorer ones, and within countries, richer people were more likely to be rescuers than poorer people. The individual-level effect of income on being a rescuer remains significant after controlling for ease of rescue variables, such as the number of rooms in one’s home, suggesting that the correlation of income and rescue is not solely driven by richer people having more resources for rescue. Given that richer people might be thought to have more to lose by rescuing, the evidence is consistent with the view that altruism increases in income.

Tänka sig.

Written by Niclas Berggren

15 juni 2011 at 5:07

Asymmetrisk syn på ekonomiska incitament

Det är inte ovanligt numera att nationalekonomer ställer sig tveksamma till ekonomiska incitament för att uppmuntra gott beteende. Det är den beteendeekonomiska forskningen som tyder på att sådana incitament kan tränga undan en inneboende motivation att göra gott. De som har en inre motivation vill inte sammankopplas med ett egoistiskt motiv för att göra gott, lyder tankegången, och de blir mindre benägna att göra det om de får betalt. Resonemangen kan t.ex. gälla blodgivning, organdonation eller arbetsdisciplin. Dessa ekonomer motsätter sig därför ofta belönande betalning, eftersom de predikterar att en sådan leder till ett lägre utbud av dessa, och snarlika, goda aktiviteter.

Avvisande av ekonomiska incitament när det gäller att få människor att bete sig mer gott, alltså. Det slog mig att samma personer ofta däremot tenderar att förespråka ekonomiska incitament när det gäller att få människor att bete sig mindre dåligt, även då med utgångspunkt i beteendeekonomisk forskning. I paternalistisk anda vill de hjälpa irrationella människor att fatta bättre beslut. Åtgärder som förespråkas är t.ex. fett- eller sockerskatt, liksom mer allmänt böter. I fallet med viktökning tros en negativ utveckling kunna motverkas genom att det blir dyrare att äta onyttigt.

Min undran är: Föreligger det inte en spänning mellan dessa båda hållningar? Om människor har potential till en inre motivation att göra gott, varför ska inte försök att stärka den användas i båda fallen? Varför tros utifrån påförda incitament inte fungera i det ena fallet men fungera väl i det andra? Om en person verkligen vill gå ned i vikt men har problem med självkontroll, kan inte externa incitament som en fettskatt tränga undan den svaga men ändå existerande inre motivationen att gå ner i vikt? Vill en sådan person uppfattas gå ner i vikt för att staten har lagt på en straffskatt på vissa varor? Eller vill den personen stolt kunna gå ner i vikt genom egen, inre drivkraft?

Måhända jämför jag här äpplen med päron. Måhända gör jag det inte. Känner någon till komparativ forskning på detta område?

Written by Niclas Berggren

29 maj 2011 at 6:41

Ger religiösa mer dricks?

Tidigare forskning har funnit att kyrkobesökare inte är ärligare än andra. En ny studie, ”Religion and Prosocial Behaviour: A Field Test”, publicerad i Applied Economics Letters, visar följande:

Religious people are thought to be more prosocial than nonreligious people. Laboratory studies of this using ultimatum, dictator, public goods and trust games have produced mixed results, which could be due to lack of context. This article examines the relationship between religion and prosocial behaviour using data from a context-rich, naturally occurring field experiment that closely resembles the dictator game – tipping in restaurants. Customers were surveyed as they left a set of restaurants in Richmond, Virginia, in the summers of 2002 and 2003. Our findings reveal no evidence of religious prosociality.

Religionen framställs ibland som en garant för gott beteende i ett samhälle. Underlaget för sådana påståenden tycks inte särskilt starkt. Kan det ha att göra med att grundläggande moraliska intuitioner kan ha biologisk, snarare än religiös, grund?

Written by Niclas Berggren

5 maj 2011 at 6:08

Intelligens och laglydnad

Tidigare forskning har visat att den kultur människor har vuxit upp i sätter prägel på deras beteende:

We find that the number of diplomatic parking violations is strongly correlated with existing measures of home country corruption. This finding suggests that cultural or social norms related to corruption are quite persistent: even when stationed thousands of miles away, diplomats behave in a manner highly reminiscent of government officials in the home country. Norms related to corruption are apparently deeply ingrained, and factors other than legal enforcement are important determinants of corruption behavior.

Samtidigt visar den experimentella litteraturen att intelligens är positivt relaterad till prosocialt beteende. Den nya studien ”Human Capital in the Creation of Social Capital: Evidence from Diplomatic Parking Tickets” undersöker mot denna bakgrund om genomsnittlig intelligens och utbildning är relaterad till omfattningen av korruption i olika länder och till diplometernas laglydnad utomlands:

We demonstrate two facts in this paper: First, that national average IQ and education levels predict home country corruption, consistent with the view that human capital creates social capital, and second, that national average IQ and education predict unpaid diplomatic parking tickets even when we control for the diplomat’s home-country corruption and GDP per capita. … It appears that intelligence is a form of social intelligence, and that education helps create social capital. Contrary to what one might expect from simple versions of the Machiavellian intelligence hypothesis (inter alia, Byrne (1996)), diplomats from more intelligent, better educated nations do not attempt to exploit the rules to the maximum extent possible. Instead, they are more likely to cooperate with the local norms, to ”go along to get along.” The negative relationship between human capital and diplomatic parking tickets fits in better with hypothesis that human capital is typically used for cooperation, not exploitation (inter alia, Moll and Tomasello (2007). For those familiar with the experimental literature on intelligence and prosocial cooperation, our results should be unsurprising.

Forskarna tror att genomsnittlig IQ och utbildningsnivå kan bidra till att förklara hur företrädare för olika länder beter sig i internationella förhandlingar och i vilken mån de följer ingångna avtal. Det vore en intressant sak att utforska vidare. I vilket fall finner jag det fascinerande att kognitiv förmåga och samarbetsvilja är relaterade.

Written by Niclas Berggren

28 april 2011 at 5:15

Är privat- och offentliganställda annorlunda?

Att människor förmår relatera emotionellt till och bry sig om andra accepteras numera även av de flesta nationalekonomer, som talar om ”prosociala preferenser”. Men styrkan i sådana preferenser varierar människor emellan, vilket tas som utgångspunkt för den nya studien ”Pro-Social Preferences and Self-Selection into the Public Health Sector: Evidence from Economic Experiments”:

In this paper we study the extent to which these differences are related to career choices, by testing whether preferences vary systematically between Tanzanian health worker students who prefer to work in the private health sector and those who prefer to work in the public health sector. Despite its important policy implications, this issue has received hardly any attention to date. By combining data from a questionnaire and two economic experiments, we find that students who prefer to work in the public health sector have stronger pro-social preferences than those who prefer to work in the private sector.

Är slutsatsen att enbart offentlig hälsovård ska erbjudas, så att de med svagare prosociala tendenser söker sig till andra sysselsättningar? Inte nödvändigtvis. Forskarna skriver:

A systematic self-selection of pro-socially motivated health workers into the public sector suggests that it is a good idea to have two sectors providing health services: this can ensure efficient matching of individuals and sectors by allowing employers in the two sectors to use different payment mechanisms tailored to attract and promote good performance from different types of health workers.

Om man utgår från att alla har samma typer av preferens och organiserar och ersätter hälsovårdsarbetet utifrån ett sådant homogenitetsantagande kan det alltså fungera sämre i närvaro av faktisk heterogenitet.

Written by Niclas Berggren

4 april 2011 at 5:11

Altruism och vänsterhänthet

Är du vänsterhänt? Det kan ha implikationer för hur altruistisk du är, enligt den nya studien Handedness predicts Social Preferences: Evidence Connecting the Lab to the Field”:

We analyse the correlation between handedness and social preferences in the lab and find that lefthanded men are significantly more generous when recipients have the possibility to reciprocate and exhibit stronger positive reciprocity themselves. Left-handed women are significantly less altruistic. We test the external validity of these findings by connecting them to large-scale survey data from the Netherlands and the US covering altruistic behaviour and reciprocity outside the lab. The results largely carry over. We argue that our findings demonstrate that social preferences are at least partially determined by nature and help to shed light on their neural origins.

Det intressanta här tycker jag är att beteendemönster som rör generositet kan ha en tydligt biologisk (men ännu i sina detaljer rätt oklar) grund och att denna kan skilja sig åt könen emellan. En undran: De tidigare försök som gjordes att göra vänsterhänta högerhänta, påverkade det deras altruistiska inklinationer?

Se även det tidigare inlägget ”Tvåhänthetens överlägsenhet”.

Written by Niclas Berggren

30 december 2010 at 4:10

Vad motiverar nationalekonomer?

Två ekonomipristagare verkar mena att det inte enbart är idealism som motiverar den nationalekonomiske forskaren. George Stigler, i The Intellectual and the Marketplace:

When we strive to solve a scientific problem, is ambition for our own professional status completely overshadowed by our love of knowledge? … When we write an article to demonstrate the fallacies of someone else’s work, is our hatred for error never mixed with a tiny bit of glee at the display of our own cleverness?

Paul Samuelson, i ”Economists and the History of Ideas”, publicerad i American Economic Review:

In the long run, the economic scholar works for the only coin worth having — our own applause.

Om det är så att den typiske nationalekonomen motiveras av en önskan om status i den egna gruppen, behöver det vara dåligt? Det kanske är så att en sådan motivering på det stora hela ger upphov till goda utfall, så länge det finns en kvalitetskontroll (i form av den vetenskapliga metoden)?

Written by Niclas Berggren

4 december 2010 at 8:10

Publicerat i altruism, nationalekonomi

Motivet bakom vänlighet

Spelar det någon roll för hur en handling utvärderas, vilket det bakomliggande motivet är? Man kan tänka sig att en person, A, handlar på ett sätt som gynnar en annan person, B, men att A antingen motiveras av att vinna på att handla på det sättet eller av ren altruism. Man kan vinna på goda handlingar om man förväntar sig en bättre behandling tillbaka. Nå, en ny studie, ”Can Intentions Spoil the Kindness of a Gift — An Experimental Study”, undersöker, i ett s. k. tillitsspel, om B ger tillbaka mindre om motivet till en vänlig handling från A anses bero på egenintresse och högre förväntad egen vinst, jämfört med om motivet uppfattas vara altruistiskt. Resultat:

Our results suggest that expected future returns do not affect the perceived kindness of an action and its rewards. Agent B‘s return transfer does not differ across treatments for a given transfer. This is not because agent B does not care about agent A’’s action at all. Actually, we observe a lot of agents B that return strictly positive amounts, and in addition, agent B‘s average return transfer is increasing in agent A‘s transfer. This suggests that individuals reward actions that seem altruistic, independent of the actor’s expectation of future rewards or of the actor’s speci…c kind of intention. Consequently, we conclude that individuals condition their behavior on outcomes rather than on intentions or higher order beliefs.

Detta agerande är i linje med det som tänkare i den utilitaristiska traditionen, t.ex. Sidgwick, har gett uttryck för. De menar att motiv i sig är normativt ointressanta: det normativt intressanta är utfall.

Se även ”Nationalekonomins intellektuella bidrag”.

Written by Niclas Berggren

22 november 2010 at 4:18

Är altruister populära?

Nej, inte nödvändigtvis. Man skulle kunna tro att personer som beter sig på ett sätt som gynnar gruppen de ingår i välkomnas av alla, men den nya studien ”The Desire to Expel Unselfish Members from the Group”, publicerad i Journal of Personality and Social Psychology, finner att så inte är fallet. Tvärtom ratas väldigt altruistiska gruppmedlemmar, enligt flera experiment. Forskarna förklarar varför:

Parks and Stone found that unselfish colleagues come to be resented because they ”raise the bar” for what is expected of everyone. As a result, workers feel the new standard will make everyone else look bad. It doesn’t matter that the overall welfare of the group or the task at hand is better served by someone’s unselfish behavior, Parks said.

Människor tycks alltså inte bara beakta absoluta effekter av beteende, i det här fallet att alla får det bättre av altruisternas insatser, utan också relativa effekter, hur de själva framstår i förhållande till andra.

Written by Niclas Berggren

24 september 2010 at 4:47

Publicerat i altruism, experiment, forskning

Barns syn på rättvisa

Jag nämnde nyligen att viljan att omfördela påverkas av hur människor uppfattar orsaken till inkomstskillnader. Nu visar en ny norsk studie, ”Fairness and the Development of Inequality Acceptance”, publicerad i Science, att detta sätt att tänka är mindre vanligt hos barn men att det blir vanligare i tonåren:

We found that as children enter adolescence, they increasingly view inequalities reflecting differences in individual achievements, but not luck, as fair, whereas efficiency considerations mainly play a role in late adolescence.

Dvs. när barn är små vill de dela lika, men när de blir större tycker de i allt högre grad att inkomstskillnader är acceptabla om de beror på att vissa har ansträngt sig mer än andra. Några frågor:

  1. Är barnens uppfattning mer tilltalande än ungdomarnas, dvs. kan ungdomarnas syn ses som mer insiktsfull och välövervägd eller som mer korrumperad och kopplad till själviska impulser?
  2. Anser de som accepterar inkomstskillnader att dessa är rättvisa eller att de är orättvisa, där orättvisa accepteras därför att konsekvenserna för någon annan målvariabel anses väga tyngre?
  3. Varför förs aldrig eller sällan resonemang av det här slaget i den politiska debatten? Anser de som talar sig varma för distributiv rättvisa att några inkomstskillnader kan anses rättvisa? På vilken grund?
  4. Vad blir slutsatsen om vi inser att ingen egentligen förtjänar mer än någon annan?

Här kan man läsa en populärvetenskaplig sammanfattning.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

30 maj 2010 at 13:56

Brist på donatorer

I Sverige väntar över 600 personer i transplantationsköer, ofta med sänkt livskvalitet och lidande och, i många fall, döden som följd. Nu rapporterar Donationsrådet att antalet avlidna donatorer under 2009 var 128 men att det fanns 208 möjliga donatorer. De 80 personer vars organ inte kunde användas hade i 29 fall angett, genom egen registrering, att de motsatte sig donation, och i 42 fall motsatte sig de närstående donation. Jag skulle vilja vädja till alla er som läser min blogg att registrera er donationsvilja i Donationsregistret (endast 1,5 miljoner är registrerade idag), att uppmana andra att göra detsamma och att tala om för närstående att ni godkänner donation när ni dör. En donation kan leda till mycket gott för en medmänniska! Min pappa är en av de 600 svenskar som står i transplantationskö.

Written by Niclas Berggren

29 april 2010 at 16:40

Publicerat i altruism, död, medicin

Välgörenhet när andra observerar

Varför hjälper vissa människor andra? Kanske för att få högre social status. Den nya studien ”Altruism towards Strangers in Need: Costly Signaling in an Industrial Society”, publicerad i Evolution and Human Behavior, finner:

On behalf of a charitable organization, 186 students enrolled in 16 different courses were asked to offer support to unfamiliar persons in need. In accordance with our predictions, the results show that significantly more subjects are willing to give assistance if they make charity offers in the presence of their group members than when the offers are made in secret. … [T]he likelihood of charity service was strongly influenced by the expected cost of altruistic behavior. Publicly demonstrated altruistic intentions yielded long-term benefits: Subjects who were willing to participate in a particular charity activity gained significantly higher sociometry scores (as a sign of social recognition) than did others.

Något för välgörenhetsorganisationer att tänka på. De kan fundera på att i ökad grad erbjuda människor möjligheter att ge eller bistå på ett offentligt sätt.

Se även inlägget ”Varför ge till välgörande ändamål?”.

Written by Niclas Berggren

7 april 2010 at 16:21

Uppfattas altruister som attraktiva?

Varför beter sig vissa människor på ett sätt som gynnar andra? Är de genuina altruister eller vill de uppfattas som altruister för att nå vissa egoistiska mål? Det finns visst stöd för det senare, närmare bestämt för att uppfattad altruism gör en person mer attraktiv i andras ögon:

  • ”Do Humans Prefer Altruistic Mates?”, publicerad i British Journal of Psychology: ”We then seek evidence of whether mate choice on the basis of altruistic traits is present and find it in one study … We also predict that a stronger female MPAT [mate preference toward altruistic traits], as measured by responses to the MPAT scale, will be expressed – a result found in all three studies.”
  • ”Altruists Attract”, publicerad i Evolutionary Psychology: ”[C]ooperative behavior increases the perceived attractiveness of the cooperator. ”
  • ”Doing Good or Doing Well?”, publicerad i American Economic Review: ”Using the unique property of image motivation–its dependency on visibility–we show that image is indeed an important part of the motivation to behave prosocially, and that extrinsic incentives crowd out image motivation.” (Se ett tidigare inlägg om denna studie här.)

Cynisk som jag är tenderar jag att betrakta personer som framställer sig som goda med stor skepsis. Men konsekvensetiker som jag är tycker jag ändå att ”icke-altruistiska mekanismer” för att generera goda konsekvenser är bra. Det är inte motivet utan resultatet som spelar roll.

Tips: Ryan Sager.

Written by Niclas Berggren

1 april 2010 at 5:06

Är sociala preferenser verkliga?

Att människor i viss mån har sociala preferenser och bryr sig om andra än sig själva har visats i ett antal experiment, som emellertid har kritiserats för att vara just experiment. Tänk om det är så att personer som deltar i experiment anpassar sig och beter sig som de tror att forskaren vill att de ska bete sig? I så fall blir resultaten missvisande. Sådana farhågor har bl.a. uttrycks av John List och Steven Levitt. En ny studie, ”Can We Infer Social Preferences from the Lab? Evidence from the Trust Game”, antyder att deras oro kan stillas en smula:

In order to test whether individuals who are reciprocal in the real-world are also reciprocal in the lab, we compare the MBA students’ donation behavior to a measure of reciprocity obtained in the lab: their behavior as the responder in the Berg et al. (1995) trust game. In this game, the amount returned by the responder is a measure of her other-regarding preferences. To address any concern about a potential experimenter effect, we measure each subject’s sensitivity to social pressure via the Crowne-Marlowe (1960) social desirability scale. Social desirability is commonly thought of as an individual’s tendency to project favorable images of herself during social interaction, which allows us to control for the influence of social pressure or reputational concerns.

We find that responder behavior in the trust game predicts the amount donated to the university. A one standard deviation increase in the fraction of the amount returned to the sender by the responder increases the amount of donation by $31, equal to 31% of the average amount donated. This effect is robust to controlling for wealth and other demographic characteristics.

Interestingly, the amount returned by the responder in the trust game is not correlated with the social desirability scale, whereas the amount donated to the university is. This finding indicates that social pressure has a larger effect in the field than in the lab. As a result, this evidence suggests that, at least in our case, reciprocity is better measured in the lab than the field.

Fascinerande, på åtminstone två sätt:

  1. Studien visar att laboratorieexperiment förmår generera bra mått på verkliga sociala preferenser — och att sådana preferenser är en realitet.
  2. Deltagarna var MBAs från University of Chicago, en bastion för homo economicus-modellen. Även dessa beter sig alltså prosocialt, vilket inte minst är intressant mot bakgrund av diskussionen om huruvida nationalekonomin drar till sig eller skapar egoistiska människor.

Written by Niclas Berggren

24 februari 2010 at 11:47

Straff utdelas av egoistiska skäl

Människor och andra djur tenderar att hålla ordning på varandra och straffa fuskare. Frågan är varför någon är villig att straffa andra, då det medför en kostnad i form av energi och risk för vedergällning. Anledningen är rimligen att det finns en intäkt som mer än kompenserar för kostnaden. Tidigare har många sett denna intäkt som indirekt och relaterad till fördelen för möjligheten att reproducera av att ingå i en ordnad och stabil grupp. En ny studie av putsarfiskar, ”Punishers Benefit From Third-Party Punishment in Fish”, publicerad i Science, tyder dock på att straffandet har en mer direkt, positiv effekt för den straffande individen:

Male cleaner fish, Labroides dimidiatus, punish their female partner if she cheats while inspecting model clients. Punishment promotes female cooperation and thereby yields direct foraging benefits to the male. Thus, third-party punishment can evolve via self-serving tendencies in a nonhuman species, and this finding may shed light on the evolutionary dynamics of more complex behavior in other animal species, including humans.

Det finns åtminstone två skäl till varför en hane gynnas av att straffa den hona som tjuväter av värdfisken istället för att äta parasiter: värdfisken simmar iväg om honan börjar äta på den, vilket ger mindre mat, och honan kan genom att tjuväta växa till sig och förvandlas till hane, vilket skulle innebära en förlust av partner för hanen. Intressant nog tjuväter även hanar av värdfisken, men eftersom honorna är mycket mindre blir kostnaden av att straffa hanarna för hög, varför de avstår från det.

Written by Niclas Berggren

3 februari 2010 at 7:06

Förstfödda egoister

Påverkas människors personlighet av födselordning? Den nya experimentella studien ”Birth Order Affects Behaviour in the Investment Game: Firstborns Are Less Trustful and Reciprocate Less”, publicerad i Animal Behaviour, antyder att så är fallet:

We tested the hypothesis that birth order can shape adult cooperative behaviours towards nonkin. An anonymous investment game was played by 510 unrelated students. The results of the game show that firstborns were less trustful and reciprocated less than others. No significant differences in trust or reciprocity were found among laterborn and only children based on birth order. Firstborn status was a better predictor of cooperativeness than age, sex, income or religion.

En av studiens upphovsmän spekulerar om en möjlig orsak till att förstfödda kan vara mer egoistiska:

One possibility, the researchers say, is family dynamics. When new siblings arrive, they siphon off parental attention, and in response firstborns feel the need to compete more and cooperate less. The behavior of children without siblings fits that explanation: They behaved like middle and lastborns. ”That suggests that what influences cooperative behavior isn’t being born first … but instead a child changes his behavior when another sibling arrives,” Courtiol says.

Om föräldrar är medvetna om denna möjliga effekt, kan de genom medvetna strategier påverka sina förstfödda att bli mer tillitsfulla och omtänksamma? Hur kan sådana strategier i så fall se ut?

Written by Niclas Berggren

4 januari 2010 at 12:19

Egoistiskt invandringsmotstånd

Antag att beslutsfattare i Sverige funderar på att ta emot 100 000 invandrare och att samtliga, om de kommer hit, med hög sannolikhet beter sig på sätt som de flesta svenskar ser som negativa. De kan t.ex. förväntas ägna sig åt kvinnlig omskärelse, religiös indoktrinering samt diskriminering av kvinnor och homosexuella. Utgör det skäl för svenskar att motsätta sig denna invandring? Det beror på. Om svenskarna är gruppegoister och enbart bryr sig om sin egen grupps välmående är det måhända rimligt för dem att göra det. Men enbart om det är klart att beteenden av det här slaget faktiskt skulle drabba svenskarna, och den grad i vilken det skulle ske är i högsta grad oklar.

Nå, om svenskarna inte värderar svenskars välmående högre än andra människors är det i vilket fall knappast rimligt för dem att motsätta sig denna invandring. Varför då? Jo, om de 100 000 potentiella invandrarna bor kvar i sina hemländer är sannolikheten hög att de i ännu högre grad ägnar sig åt de beteenden som de flesta svenskar ser som negativa. Dvs. fler människor i världen som helhet drabbas av det negativa beteendet om invandringen inte sker. Detta eftersom såväl lagar som normer i hemländerna i högre grad bejakar och tillåter dessa beteenden. Om de 100 000 kommer till Sverige hindras vissa beteenden av svensk lagstiftning och andra beteenden, särskilt på sikt, av svenskars normer, som kan påverka invandringsfamiljerna, särskilt framtida generationer.

Två möjliga invändingar:

  • ”Det är tvärtom svensk lagstiftning och svenskars normer som kommer att anpassa sig.” Ja, detta kan förstås inte helt uteslutas, men jag ser det som ytterst osannolikt att så sker i sådan grad att lagar och normer är lika bejakande som i hemländerna. Finns det något politiskt parti i Sverige som vill införa sharialag i Sverige t.ex.?
  • ”Det kan hända att beteendena förekommer i ökad utsträckning efter invandring.”  Ja, det är inte omöjligt. T.ex. skulle invandrare kunna tänkas radikaliseras när de befinner sig i ett kulturellt annorlunda, främmande land, för att tydligare känna anknytning till ursprungskulturen. Förvisso är detta scenario möjligt, men jag tror att det är mycket ovanligt.

Följaktligen anser jag, som världsmedborgare, att det är ett dåligt argument mot invandring att den kan medföra beteenden som ”vi” ogillar. Notera att jag inte säger att invandrare i allmänhet ägnar sig åt beteenden som de flesta svenskar ogillar – jag säger bara att om de gjorde det skulle inte ens det utgöra ett avgörande skäl för att motsätta sig invandring för någon som inte är egoist-nationalist.

Se även inlägget ”Tänk om Sverigedemokraterna har rätt”.

Written by Niclas Berggren

3 januari 2010 at 14:20

Har moraliska uppmaningar effekt?

Moralister finns det gott om i denna värld. Men har uppmaningar om att ”göra det rätta” någon effekt på faktiskt beteende? En ny experimentell studie, ”‘Do the Right Thing:’ The Effects of Moral Suasion on Cooperation”, rapporterar att sådana uppmaningar faktiskt kan ha effekt. Utgångspunkten var ett spel där en summa kunde gå till individen själv eller till hela gruppen. I det senare fallet ökade totalsumman med 40 procent men individen fick själv mindre. Den unika Nashjämvikten är att behålla hela summan för sig själv. Några resultat:

  • När man uppmanade deltagarna att ge till hela gruppen med två moraliska budskap (den gyllene regeln respektive utilitarism) ökade givandet till gruppen.
  • Effekten blev bara tillfällig – såvida inte det fanns en möjlighet att straffa individer som började behålla summan för sig själva. I närvaro av en straffmöjlighet fortsatte det moraliska budskapet att ha effekt på givandet.
  • Effekten beror både på en förväntan om att andra kommer att ge till gruppen och påverkade egna preferenser.

Uppenbarligen kan moraliska uppmaningar påverka beteende och därmed fylla en funktion – under vissa omständigheter:

[O]ur results also indicate that the potential for persistent positive effects depends on the richness of the strategic environment in which moral suasion is used. In our experiment, the interaction of a moral frame and the presence of punishments appears important to sustain cooperation when moral messages or punishments alone could not do so.

Written by Niclas Berggren

30 december 2009 at 6:38

Ersättning ökar donationen av blod

Det råder brist på blod. Vissa hävdar fortfarande, måhända inspirerade av Richard Titmuss bok The Gift Relationship, att materiell belöning motverkar blodgivande genom att förstöra en inre, altruistisk motivation att hjälpa. En ny studie, ”Will There Be Blood? Incentives and Substitution Effects in Pro-social Behavior”, visar tvärtom att sådan belöning, t.ex. i form av t-shirts, muggar och presentkort, har positiva effekter:

[W]e find that blood donors respond to the presence of extrinsic incentives in a standard way; donations increase when incentives are offered, the increase is greater for incentives of higher economic value, and donors substitute toward blood drives with incentives and away from drives without incentives, and more so the greater the value of incentive offered. Furthermore, the presence of incentives does not disproportionately attract individuals to a drive who are not eligible to donate.

Så här såg en inbjudan att delta ut i det fältexperiment som studiens resultat bl.a. bygger på:

Denna studie är inte den enda som visar att materiell belöning kan uppmuntra till prosocialt beteende: lottermedaljer och presentkort har tidigare visat sig kunna stimulera människor att donera blod. Denna slutsats tycks mig mycket viktig.

Written by Niclas Berggren

10 december 2009 at 5:21

Till egenintressets försvar

Beteendeekonomisk forskning har funnit tecken på att många människor inte helt kan beskrivas som homines economici, dvs. de är inte fullt rationella och uppvisar ibland altruistiska drag. Det senare brukar hyllas, så jag fann det uppfriskande att äntligen hitta någon som faktiskt hyllar egenintresset:

I often wish the people around me were more selfish – or at least better at being selfish. I know how to deal with rational, self-interested actors. They’re really quite charming.

Written by Niclas Berggren

2 december 2009 at 16:30

Publicerat i altruism, egoism, rationalitet

Vem hjälper man helst?

Adam Smith noterade att människor tenderar att bry sig mer om sig själva och sina nära än människor i fjärran länder. Hans observation får nu stöd av studien ”Sex Differences in Violent versus Non-Violent Life-Threatening Altruism”, publicerad i Evolutionary Psychology, i vilken det undersöks hur män och kvinnor vill hjälpa andra i en vålds- och i en icke-våldssituation:

Results indicated that people were more likely to help siblings than cousins and friends in both the violent and non-violent hypothetical scenarios. Participants indicated a greater likelihood to help people in violent situations than in non-violent situations. Women indicated a greater estimated likelihood than men to help people in non-violent situations while men indicated a greater estimated likelihood than women to help people in violent situations. Both male and female participants indicated a greater estimated likelihood to help women than men in violent situations.

Å andra sidan kan män tänkas vara upphovsmän till de där våldsamma situationerna i högre grad än kvinnor. Nå, en undran jag har är om dessa tendenser går att påverka, eller är de (av biologiska skäl) ”huggna i sten”? Kan vi t.ex. lära oss att bry oss om kineser lika mycket som svenskar?

Written by Niclas Berggren

31 oktober 2009 at 16:47

Är offentliganställda godare människor?

Skiljer sig offentliganställda från anställda i privat sektor? Är de mer altruistiska och vill göra gott för sina medmänniskor? Är de mindre benägna att ta risker och, därför, offentliganställda, där konkurrensen och lönevariationen är mindre? Dessa frågor undersöks i den nya nederländska studien ”Public Sector Employees: Risk Averse and Altruistic?”. De intressanta resultaten:

byråkrat

Respondents of a large-scale survey were offered a substantial reward and could choose between a widely redeemable gift certificate, a lottery ticket, or making a donation to a charity. Our analysis shows that public sector employees are significantly less likely to choose the risky option (lottery) and, at the start of their career, significantly more likely to choose the pro-social option (charity). However, when tenure increases, this difference in pro-social inclinations disappears and, later on, even reverses. Our results further suggest that quite a few public sector employees do not contribute to charity because they feel that they already contribute enough to society at work for too little pay.

Det finns alltså överlag inte skäl att utgå från att anställda i offentlig sektor i genomsnitt är särskilt mycket mer generösa i sina handlingar och mer ädla i sina motiv än andra. Det får mig att tänka på Elinor och Vincent Ostroms artikel ”Public Choice: A Different Approach to the Study of Public Administration”.

Written by Niclas Berggren

24 oktober 2009 at 6:30

Betalt för blodgivning?

euroDet råder ofta brist på blod. Tidigare forskning har visat att betalning med pengar kan avskräcka en del från att bli blodgivare, kanske därför att de inte vill uppfatta sig eller uppfattas av andra som personer som ger blod av egoistiska skäl. Men som det påpekas i den nya studien ”Do All Material Incentives for Prosocial Behavior Backfire?” kan man tänka sig andra materiella incitament än kontanter, såsom presentkort:

We find that although the majority of donors declare their donation behavior would not be affected by either cash or voucher payments, there is a large difference in the fraction of donors who declare they would stop donating between the ”cash” and ”voucher” groups. While only 3.5 percent responded they would stop donating if given a 10-euro voucher, about 13 percent declared they would stop being a donor if given 10 euros in cash. Thus, donors do not seem to display a general aversion to material incentives, but a substantial fraction shows a marked aversion to cash payments.

Detta resultat är i linje med tidigare studier som visar att lotter och medaljer kan stimulera blodgivning. Det vore intressant att fråga icke-donatorer om de skulle kunna tänka sig att börja donera för 10 euro i kontanter eller i form av ett presentkort. Dags att tänka i nya banor och inte enbart förlita sig på bristvaran altruism!

Written by Niclas Berggren

10 oktober 2009 at 7:13

Lycklig av att ge

Att pengar ger lycka är en sak, men pengar kan användas på olika sätt och ge olika mycket lycka. Enligt studien ”Spending Money on Others Promotes Happiness”, publicerad i Science, blir man lyckligare av att spendera pengar på andra än på sig själv:

pengar[W]e found that spending more of one’s income on others predicted greater happiness both cross-sectionally (in a nationally representative survey study) and longitudinally (in a field study of windfall spending). Finally, participants who were randomly assigned to spend money on others experienced greater happiness than those assigned to spend money on themselves.

En fråga är om människor inser detta. I så fall borde frivillig omfördelning kunna ske i viss mån människor emellan. Frågan är bara när denna omfördelning ska stanna upp — ty om alla blir lyckligare av att ge vidare är det ju bra om den som får en gåva inte behåller den.

Se även inläggen ”Varför ge till välgörande ändamål?” och ”Att visa sig god för andra”.

Written by Niclas Berggren

2 oktober 2009 at 17:22

Att visa sig god för andra

Varför beter sig människor på ett sätt som gynnar andra? Enligt den nya studien ”Doing Good or Doing Well? Image Motivation and Monetary Incentives in Behaving Prosocially” av Dan Ariely, Anat Bracha och Stephan Meier, publicerad i American Economic Review, kan det bero på tre faktorer: yttre motivation (t.ex. pengar), inre motivation (en preferens för att göra gott) och signalering (en preferens för att framstå som att man gör gott inför andra). Intressant nog kan de här faktorerna interagera med varandra. I studien undersöks hur människors önskan att signalera påverkas av monetära incitament. En hypotes är att människor blir mindre benägna att göra saker som gynnar andra om andra känner till att de (i viss mån) gör dem därför att de får pengar för dem, inte därför att de har en inre motivation att göra gott.

Hypotesen får stöd, vilket illustreras i följande figur, som visar donationsviljan till Röda korset med och utan monetära incitament och när donationen sker privat, utan att andra ser, och offentligt:

röda korset

Som forskarna skriver:

The results of the laboratory experiment, illustrated also in a field study, support our hypothesis that monetary incentives depend crucially on visibility: monetary incentives are more effective in facilitating private, rather than public, prosocial activity. People want to be seen by others as doing good. But with extrinsic incentives, the signal of a prosocial act gets diluted, as one might behave prosocially mainly to do well for oneself. The image value decreases, and the incentive becomes less effective. If no one is watching (i.e., private contribution), the incentive to also do well for oneself cannot dilute any signal to others, and consequently extrinsic incentives are very likely to increase prosocial behavior.

Policyimplikationerna är intressanta. Om man med politiska medel, t.ex. subventioner och bidrag, vill styra människor att bete sig gott, då bör man se till att osynliggöra stöden.

Se även inlägget ”Varför ge till välgörande ändamål?”.

Written by Niclas Berggren

30 augusti 2009 at 8:54

Varför ge till välgörande ändamål?

Man kan tänkas vilja ge till välgörande ändamål för att man bryr sig om ändamålen i fråga eller därför att man känner social press att ge. I studien ”Testing for Altruism and Social Pressure in Charitable Giving”, av Stefano DellaVigna, John List och Ulrike Malmendier, undersöks vilket motiv som dominerar:

dörrinsamlingTo distinguish the two types of motivation, we design a door-to-door fund-raising drive in which we vary the ability of households to seek or avoid a solicitor. Some households are informed about the exact time of solicitation with a flyer on the door-knob; thus, they can seek the fund-raiser if giving is welfare-enhancing, and avoid it if giving is welfare-decreasing. We find that the flyer reduces the share of households opening the door by 10 to 25 percent, suggesting that the average household seeks to avoid fund-raisers. Moreover, if the flyer allows checking a box for ‘Do Not Disturb’, giving is 30 percent lower. The latter decrease is concentrated among donations smaller than $10. These findings suggest that social pressure is an important determinant of door-to-door giving. … The estimates suggest that most of the door-to-door giving is due to social pressure, as opposed to altruism.

Man förstår nu varför olika organisationer anställer folk som stör en på gatan.

Nå, skulle det vara bättre om det social trycket inte existerade? Å ena sidan skulle därigenom många människor kunna använda resurser till annat, som ger dem större nytta; å andra sidan skulle därigenom många verksamheter som arbetar med behjärtansvärda aktiviteter få mindre resurser, vilket kan ge många potentiella mottagare lägre nytta. Vidare: Är det sociala trycket svagare i ett land med stor välfärdsstat, där många kanske känner att de redan ”ger” till välgörande ändamål via skattsedeln? Om trycket är högre i länder med liten välfärdsstat, innebär det att frivillig och obligatorisk finansiering av välfärd är substitut? Slutligen: Om du, oavsett motiv, skulle ge till ett välgörande ändamål, till vilken organisation skulle du då ge?

Se även inläggen ”Ska vi rädda liv? Kan vi?” och ”Bör avdragsrätt för gåvor införas?”.

Written by Niclas Berggren

15 augusti 2009 at 12:05

Det ljuva straffet

I experimentell forskning är det numera välbelagt att människor ofta är beredda att utdela altruistiska straff, dvs. de är beredda att straffa dem som inte bidrar till produktionen av kollektiva nyttigheter, trots att det innebär en personlig kostnad att straffa.* Jag kom att tänka på det när jag läste om en uppmaning att skicka pengar till Danowsky & Partners, den advokatfirma som företrädde IFPI i Pirate Bay-målet:

Pirate Bay

Anakata encourages all Internet users to pay extremely small sums around 1 SEK (0.13 USD) to Danowsky’s law firm, which represented the music companies at the Pirate Bay trial. The music companies will not benefit from this, instead it will cost them money to handle and process all the money. … A friend of anakata told Blog Pirate that the bank account to which the payments are directed has only 1000 free transfers, after which any transfers have a surcharge of 2 SEK for the account holder. Any internet-fee payments made after the first 1000, which includes the law firm’s ordinary transfers, will instead of giving 1 SEK, cost 1 SEK to the law firm. Since Danowsky & Partners Advokatbyrå is a small firm, all the transactions are handled by hand. Handling all payments will be time consuming, costing the law firm in productivity. Maybe it will even affect their success in other cases.

Vad säger man, hämnden är ljuv? I den mån människor betalar för att orsaka Danowsky & Partners skada tyder det på något slags beredskap att utdela straff, även till personlig kostnad. (Jag misstänker dock att Danowsky & Partners kan parera försöket att skada genom att blockera betalningar eller byta betalningsform e.d.)

Se även inlägget ”Böter för läskig pirat”.
_________________

*Se t.ex. Fehr, Ernst och Gächter, Simon (2002). ”Altruistic Punishment in Humans.” Nature, 415: 137–140.

Written by Niclas Berggren

20 juli 2009 at 12:47

Statustävlan kan gynna miljön

Robert Frank klankar ned på statustävlan och menar att den ger upphov till välfärdsförluster. Jag har dock anfört att hans analys kan vara missvisande, om det är så att entreprenörer, som skapar ekonomisk utveckling till gagn för de allra flesta, drivs av statustävlan. Till detta kan nu läggas en ny studie, ”Going Green to Be Seen”, accepterad för publicering i Journal of Personality and Social Psychology, som visar att statustävlan kan leda till mer miljövänlig konsumtion:

grönWhy do people purchase pro-environmental ”green” products? We argue that buying such products can be construed as altruistic, since green products often cost more and are of lower quality than their conventional counterparts, but green goods benefit the environment for everyone. Because biologists have observed that altruism might function as a ”costly signal” associated with status, we examined in three experiments how status motives influenced desire for green products. Activating status motives led people to choose green products over more luxurious non-green products. Supporting the notion that altruism signals one’s willingness and ability to incur costs for others’ benefit, status motives increased desire for green products when shopping in public (but not private), and when green products cost more (but not less) than nongreen products. Findings suggest that status competition can promote pro-environmental behavior.

Visst kan statustävlan innefatta negativa konsekvenser, som att människor fås att lägga resurser på onödiga lyxprodukter som de endast köper för att imponera på andra, men analysen är allvarligt ofullständig om statustävlans positiva konsekvenser negligeras. Sådana finns uppenbarligen.

Written by Niclas Berggren

8 juli 2009 at 9:02

Skadeglädjen sitter i hjärnan

hjärnanEnligt studien ”The Neural Basis of Altruistic Punishment”, publicerad i Science, tycker många människor om att straffa dem som avviker från sociala normer:

Our findings support the hypothesis that people derive satisfaction from punishing norm violations and that the activation in the dorsal striatum reflects the anticipated satisfaction from punishing defectors.

Notera att den del av hjärnan som kallas striatum är central här. Samma del är också central för att aktivera skadeglädje. Detta enligt den nya studien ”When Your Gain Is My Pain and Your Pain Is My Gain”, publicerad i Science:

We feel envy when the target person has superior and self-relevant characteristics. Schadenfreude occurs when envied persons fall from grace. To elucidate the neurocognitive mechanisms of envy and schadenfreude, we conducted two functional magnetic resonance imaging studies. … In study two, stronger schadenfreude and stronger striatum activation were induced when misfortunes happened to envied persons. ACC activation in study one [related to envy] predicted ventral striatum activation in study two. Our findings document mechanisms of painful emotion, envy, and a rewarding reaction, schadenfreude.

Våra prefenser kan alltså i hög grad vara formade för att möjliggöra och upprätthålla social ordning, genom att avvikare straffas, men det finns också, enligt mitt sätt att se, mindre tilltalande aspekter av sådana preferenser. T.ex. kan jag tänka mig att tendensen att vilja straffa avvikare lätt skapar konformitet och likriktning, där oliktänkande och innovativa människor inte så lätt får utlopp för sina preferenser och idéer. Och om de får utlopp för sina preferenser och sina idéer och blir framgångsrika, då finns en risk för avundsjuka, följd av skadeglädje vid därpå följande misslyckanden. Kanske kan t.o.m. ”misslyckanden” vilja frammanas — fördelningspolitik kan tänkas bli ett sätt att, med avundsjuka som grund, skapa skadeglädje. Förklarar det varför progressiv beskattning, t.ex. i form av värnskatt, tilltalar så många?

Se även det tidigare inlägget ”Är tillit människor emellan enbart bra?”.

Written by Niclas Berggren

16 maj 2009 at 17:33

Att ge för att imponera på andra

Varför ger människor till till andra? Sannolikt av en rad olika skäl, men två nya studier ger oss mer kunskap:

  • I ”Self-Signalling Versus Social Signalling in Giving” rapporteras: ”This provides evidence of social-signaling, but not self-signaling and suggests that giving is largely tied to what it says to others, as opposed to the self.”
  • I ”Social Image and the 50-50 Norm” rapporteras: ”The hypothesis that people care about fairness does not by itself account for key experimental patterns. We consider an alternative explanation, which adds the hypothesis that people like to be perceived as fair. The properties of equilibria for the resulting signaling game correspond closely to laboratory observations.”

Studierna finner alltså att ”gott” beteende inte bara och kanske inte främst har sin grund i altruism eller en preferens för rättvisa utan i en strävan hos människor att uppfattas som ”goda” av andra.

Written by Niclas Berggren

27 april 2009 at 7:36

McDonald’s avslöjar dig

mcd1Snabbmatsrestauranger kan säga en hel del om oss som människor. Jag har tidigare antytt att ens beteende vad gäller pommes frites avslöjar ett och annat. När jag härom kvällen åt på McDonald’s slog det mig att ännu ett beteende där, vad man gör med brickan med skräp när måltiden är till ända, säger en del om en.

Hypotes: I genomsnitt bryr sig människor i gruppen som lämnar kvar brickan med skräp mindre om sina medmänniskor jämfört med människor i gruppen som själva slänger sitt skräp. Följdhypotes: I genomsnitt litar människor i den förra gruppen mindre på andra än vad människor i den senare gruppen gör.

Titta därför noga på dina medmänniskor när du är på McDonald’s. (Eller Burger King. Eller Max.)

Written by Niclas Berggren

17 februari 2009 at 15:01

Moralen och djuren

charles_darwin_1881Professor Peter Singer talar ibland om ”expanding circles of compassion”: att de som omfattas av vår omsorg blir fler och fler över tid. Charles Darwin gav uttryck för en liknande, naturalistisk förståelse, och precis som Singer menade han att människor kommer att bry sig om och i sin moralsyn inkludera andra djur än sig själva:

[T]he social instincts which no doubt were acquired by man, as by the lower animals, for the good of the community, will from the first have given to him some wish to aid his fellows, and some feeling of sympathy. Such impulses will have served him at a very early period as a rude rule of right and wrong. But as man gradually advanced in intellectual power and was enabled to trace the more remote consequences of his actions; as he acquired sufficient knowledge to reject baneful customs and superstitions; as he regarded more and more not only the welfare but the happiness of his fellow-men; as from habit, following on beneficial experience, instruction, and example, his sympathies became more tender and widely diffused, so as to extend to the men of all races, to the imbecile, the maimed, and other useless members of society, and finally to the lower animals, – so would the standard of his morality rise higher and higher.*

_________________

*Darwin, Charles, (1871). The Descent of Man, and Selection in Relation to Sex. London: John Murray: 103.
Se även de tidigare inläggen ”Gränsen för omtanke”, ”Varifrån kommer moral?” och ”Djurens lycka”.

Written by Niclas Berggren

17 december 2008 at 16:20

Publicerat i altruism, biologi, djur, empati, etik, moral

Medalj ökar blodgivning

medaljVad som motiverar blodgivare fortsätter att intressera forskare. En tidigare studie indikerar att lotterier kan stimulera blodgivning. En ny studie visar på en liknande effekt av offentligt utdelade medaljer:

Our results indicate that donors significantly increase the frequency of their donations immediately before reaching the thresholds for which the rewards are given, but only if the prizes are publicly announced in the local newspaper and awarded in a public ceremony. … Our findings are consistent with social image concerns being a primary motivator of pro-social behavior, and indicate that symbolic prizes are most effective as motivators when they are awarded publicly.

Att enbart lita till ren altruism leder till blodbrist. Fram för mer kreativa incitamentssystem för att få fram mer av blod- och organdonation!

Written by Niclas Berggren

7 november 2008 at 9:15

Hur beter sig folk när livet står på spel?

I ett avsnitt av Seinfeld befinner sig George på fest i en lokal fylld av barn och pensionärer. Plötsligt noterar han att det brinner i köket. Så här hänsynslöst beter han sig:

Är George typisk för människor som hamnar i kritiska lägen? Nej, det verkar inte så. I en ny studie undersöker Bruno Frey, David Savage och Benno Torgler om sociala normer binder människor i sådana situationer — närmare bestämt undersöker de hur beteendet såg ut när Titanic sjönk. Det verkar som om sociala normer i huvudsak upprätthölls — t.ex. räddades kvinnor och barn först.* Författarna skriver:

Being female rather than male increases the probability of surviving between 23.7 and 53.9 percentage points, depending on the specification used. This is a large quantitative effect. … Similarly, being a child rather than a person AGE 51+ (reference group) increases the probability of surviving around 30 percentage points.

Jag finner det intressant i) att denna norm upprätthölls i en extrem nödsituation och ii) att denna norm existerar till att börja med. Är det verkligen rimligt att anse det viktigare att barn och kvinnor överlever än att vuxna män gör det?** På vilken grund?

____________________

*Det fanns dock vissa inslag av egenintresse. Passagerare i de finare klasserna överlevde med större sannolikhet, och personalen såg till att få företräde till livbåtarna.
**I ett tidigare inlägg frågar jag om barns lycka bör betyda mer än vuxnas.

Written by Niclas Berggren

30 oktober 2008 at 11:16

Munskydd för att skydda andra

Altruist (till höger)

Altruist (till höger)

Igår kväll talade jag med Frankfurter Allgemeine Zeitungs Tokyo-korrespondent. Han informerade mig om att de japaner som bär munskydd gör det, inte för att skydda sig själva mot sjukdom, utan för att skydda andra mot sjukdom när de själva hostar och nyser. Som förhärdad nationalekonom blev jag förvånad över att höra detta.

Lite skamsen måste jag erkänna att jag själv, pga. min rädsla för bakterier och virus, länge har längtat efter munskydd för att skydda mig själv, men jag vågar inte använda sådana av rädsla för att verka kufig. (Jag borde försöka minimera mina rädslor.)

Written by Niclas Berggren

9 september 2008 at 5:14

Publicerat i altruism, hälsa, sjukdom

Lotter får fler att bli blodgivare

Blodgivning på gång

Blodgivning på gång

Dr Santesson-Wilson rapporterar att blodgivning inte styrs av altruism, vilket ofta påstås. Resultatet är intressant, eftersom det antyder att blodgivningens omfattning kan påverkas med materiella incitament. Och mycket riktigt visar en ny studie att fler blir blodgivare om de som ersättning får en lott. Något att tänka på nästa gång det blir blodbrist.

Se ett tidigare inlägg om att tillåta ersättning vid organdonation.

Written by Niclas Berggren

29 juli 2008 at 16:00

Vackra får oss att ge mer

Stephen Dubner skriver:

In a narrow but very compelling piece of research, John List argued that if you are trying to solicit donations door-to-door, the single best thing you can do to get large donations is to be an attractive blond woman.”

Så intressant. Helt i linje med detta avvisar jag själv regelmässigt alla som försöker stoppa mig på gatan för att be om donationer och stöd — om det inte är en sötis som försöker stoppa mig. Då stannar jag gärna och låtsas lyssna en stund. Kanske ger jag t.o.m. en slant. Och en gång släppte jag in två söta mormonska missionärer, inte för att höra dem tala om Mormons bok, utan för att njuta av deras utseende.

Written by Niclas Berggren

14 maj 2008 at 9:15

Publicerat i altruism, skönhet, utseende

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: