Nonicoclolasos

Archive for the ‘kapitalism’ Category

Har handel och kapitalmarknader gett långsiktig tillväxt?

Det finns (inte minst för tillfället) en hel del motstånd mot handel och kapitalrörelser länder emellan, då dessa tros underminera en god och stabil ekonomisk utveckling. Därför är det särskilt intressant att ta del av den nya studien ”Historical Evidence on the Finance-Trade-Growth Nexus”, som anlägger ett historiskt perspektiv på frågan om vilka effekterna av handel och finansiella marknader är. Resultat:

We study linkages between financial development and trade and their role in promoting economic growth using historical data for a group of now-developed “Atlantic” economies since 1880. Our main findings are that finance and trade reinforced each other during the 1880-1914 and 1880-1929 periods, but that these links vanished after the Second World War. Financial development is also strongly related to growth throughout our sample period, while trade matters for growth only after 1945. The growth findings are robust to using as explanatory variables only those components of financial development and trade that are determined by fundamentals related to legal origin and the political environment. … Despite our finding that indicators of legal origin and the political environment explain much of the cross-sectional variation in financial development and to a lesser extent in trade, we were surprised that financial development mattered for growth and that trade mattered for financial development even at times when direct links from the deeper fundamentals to finance and trade seemed less operable. Consistent with Haber (2003) and Bordo and Rousseau (2006), we consider this as evidence that having a deep and well-developed financial sector and strong trading arrangements offers benefits for long-term growth even when institutional underpinnings are less robust.

Resultatet att utvecklingen av finansiella marknader har varit gynnsam för långsiktig tillväxt kan tänkas förvåna en del som inte är insatta i vilken roll tillgång på kapital spelar i en dynamisk marknadsekonomi, där finansiering av innovationer och investeringar i allmänhet är en central förutsättning för tillväxt. Detta insåg t.ex. Schumpeter. Därmed inte sagt att vartenda finansiellt instrument alltid och överallt är gynnsamt för långsiktig tillväxt.

Se även inläggen ”Nyttan av finansiella innovationer” och ”Ger frihandel tillväxt?” samt min, Anders Bornefalks och Mikael Sandströms bok Befria kapitalet: om Tobinskatten och fria kapitalmarknader.

Written by Niclas Berggren

27 maj 2011 at 6:20

Soros om regleringar

Ofta framställs marknadsekonomin som problematisk på olika sätt, vilket får vissa att direkt förespråka statliga ingripanden, utan att reflektera över att även sådana ingripanden kan vara problematiska. Mot den bakgrunden fann jag följande meningsutbyte mellan George Soros och Richard Epstein tänkvärt:

Soros: I think that we would all agree that government regulation is a necessary evil. I don’t know if we could agree with that–

Epstein: Well, but the necessary evil means you set the presumption against it….

Soros: While I argue that markets are unstable, I also agree that regulations are inherently imperfect. In fact, in my writings I have said that they are more imperfect than markets.

Written by Niclas Berggren

23 maj 2011 at 5:38

Kognitiv kapitalism

Vad skapar tillväxt och ekonomisk utveckling? En ny studie, ”Cognitive Capitalism: The Effect of Cognitive Ability on Wealth, as Mediated Through Scientific Achievement and Economic Freedom”, publicerad i Psychological Science, finner att kognitiv förmåga spelar en stor roll:

Using three large-scale assessments, we calculated cognitive-competence sums for the mean and for upper- and lower-level groups for 90 countries and compared the influence of each group’s intellectual ability on gross domestic product. … Our results underscore the decisive relevance of cognitive ability—particularly of an intellectual class with high cognitive ability and accomplishments in science, technology, engineering, and math—for national wealth. Furthermore, this group’s cognitive ability predicts the quality of economic and political institutions, which further determines the economic affluence of the nation. Cognitive resources enable the evolution of capitalism and the rise of wealth.

Effekterna illustreras i denna figur:

Särskilt intressant finner jag att de smartaste i ett land är särskilt viktiga för dess välstånd, dels direkt och dels indirekt, genom att de också påverkar de ekonomiska institutionernas utformning. En enkel uppskattning indikerar att om genomsnittlig IQ ökar med en enhet i den smartaste gruppen ökar detta genomsnittlig BNP per capita med $470; en motsvarande ökning i den grupp som består av medelsmarta ökar genomsnittlig BNP per capita med $230. Förvisso styrker detta tidigare forskningsresultat som tyder på ett samband mellan intelligens och ekonomisk tillväxt — se här och här — samt mellan intelligens och personlig ekonomisk framgång — se här. (Att ekonomisk frihet förmår generera välstånd är också känt sedan tidigare.)

Written by Niclas Berggren

19 maj 2011 at 5:14

Minskar rättvisemärkning fattigdomen?

Jag har tidigare påpekat det osäkra i att rättvisemärkning på det hela taget förbättrar för fattiga bönder i världen — se inläggen ”Den tveksamma rättvisemärkningen”,  ”Effekterna av rättvisemärkning” och ”Problematisk rättvisehandel?”. Nu indikerar en ny studie, ”Profits and Poverty: Certification’s Troubled Link for Nicaragua’s Organic and Fairtrade Coffee Producers”, publicerad i Ecological Economics, samma sak:

Governments, donors and NGOs have promoted environmental and social certification schemes for coffee producers as certified market channels are assumed to offer higher prices and better incomes. Additionally, it is presumed that these certifications contribute to poverty reduction of smallholders. Yet, gross margins, profits and poverty levels of certified smallholder coffee producers have not yet been quantitatively analyzed applying random sampling techniques. Our quantitative household survey of 327 randomly selected members of conventional, organic and organic-fairtrade certified cooperatives in Nicaragua is complemented by over a hundred qualitative in-depth interviews. The results show that although farm-gate prices of certified coffees are higher than of conventional coffees, the profitability of certified coffee production and its subsequent effect on poverty levels is not clear-cut. Per capita net coffee incomes are insufficient to cover basic needs of all coffee producing households. Certified producers are more often found below the absolute poverty line than conventional producers. Over a period of ten years, our analysis shows that organic and organic-fairtrade farmers have become poorer relative to conventional producers. We conclude that coffee yield levels, profitability and efficiency need to be increased, because prices for certified coffee cannot compensate for low productivity, land or labor constraints. [Min fetstil.]

Viljan att göra gott för världens fattiga är beundransvärd. Det gäller dock att använda effektiva medel för att uppnå ett mål om fattigdomsreducering. Just rättvisemärkning förefaller inte vara en särskilt effektiv, och kanske t.o.m. en kontraproduktiv, metod.

Written by Niclas Berggren

17 maj 2011 at 5:19

Är habegäret en kapitalistisk skapelse?

Jag tittade häromdagen på filosofen G. A. Cohens angrepp på kapitalismen. Det finns mycket att säga om det; låt mig här begränsa mig till att ta upp Cohens påstående att kapitalismen skapar olyckliga människor därför att dess essens handlar om att kapitalister ständigt måste pådyvla människor produkter de inte vill ha för att erhålla det enda de bryr sig om, vinst. Först vill jag ge Cohen ett erkännande: jag tror också att det finns mycket olycka i världen och att den i inte oväsentlig grad har att göra med frustrerade preferenser. Människor vill ständigt ha saker de inte har, och när de får dem vill de ha nya saker de inte har. Detta är en Schopenhauersk insikt. Det jag inte håller med Cohen om är att denna problematik orsakas av kapitalismen: om något ser jag orsakssambandet som det omvända. Denna tolkning innebär att typen av ekonomiskt system inte påverkar graden av habegär eller statusjakt: dessa tar sig bara olika former i olika system. Jag får visst stöd för denna tolkning av den nya studien ”The Soviet Communist Party and the Other Spirit of Capitalism”, publicerad i Sociological Theory, som finner följande:

Based on qualitative analysis of the Soviet press and official state documents, this article argues that the Communist Party was, counterintuitively, an agent of capitalist dispositions in the Soviet Union during 1970s–1980s. Understanding the spirit of capitalism not simply as an ascetic ethos but in broader terms of the cult of individualism, I demonstrate that the Soviet party-state promoted ideas and values of individuality, self-expression, and pleasure seeking in the areas of work and consumption.

Dvs. även i det kommunistiska Sovjetunionen präglades tillvaron av konsumism och en önskan om att förbättra sin materiella situation. Möjligheterna var sämre till det, men strävan och försöken fanns ändå där och, rimligen, också olycka över frustrerade preferenser. Detta trots att kapitalister med vinstintresse inte fanns på plats. Tänka sig.

Nå, även om min syn är korrekt, i så måtto att människans habegär förekommer hos de flesta människor oberoende av ekonomiskt system, kan man konstatera att en livsstil som faktiskt tar avstånd från habegär, statusjakt och konsumism är möjlig inom ramen för kapitalismen. Det finns möjlighet att individuellt eller i grupp sluta sträva efter nya upplevelser och försök att imponera på andra genom statusmarkeringar. Det är lätt att skylla på ”systemet”, men ”systemet” tvingar ingen att köpa nya produkter hela tiden. Som John Stuart Mill uttryckte det:

I have learned to seek my happiness by limiting my desires, rather than in attempting to satisfy them.

Det är t.ex. så jag själv resonerar när det gäller frågan om jag ska börja dricka kaffe. Lösningen ligger inte i att kasta kapitalismen överbord utan att vi var och en frågar oss vad källan till olycka är och hur vi, genom egna beslut, kan minska den. Kommunismen kommer inte med automatik att rädda oss. Tvärtom har jag en bestämd känsla av att den ökar graden av frustrerade preferenser. Att följa Mill är möjligt inom ramen för kapitalismen. Den intressanta frågan om vad som händer med kapitalismen om många följer honom är en annan, och kanske mindre intressant, fråga.

Tips: Mounir Karadja. Se även inläggen ”Hur stort hus vill du ha?””Att få det bättre än andra””Ska sport och smink beskattas?”, ”Är rika socialister inkonsekventa?”, ”Två typer av egenkärlek”, ”Ett samhälle utan social rörlighet” och ”Status, nyrika och korsetter”.

Written by Niclas Berggren

15 februari 2011 at 6:17

Är bubblor så hemska?

Göran Rosenberg, denne expert på världsekonomins verkningar, skriver om bubblor:

Modellen för vår tids bubblor är såvitt jag kan förstå den globala finanskapitalismen som knappt hunnit slå i marken förrän den likt en fågel Fenix återuppstår igen. De banker och finansinstitut som nyss satte samhällsordningen på spel tjänar åter pengar som aldrig förr och delar ut bonusar som om ingenting hänt och tillhandahåller bostadskrediter på villkor som är fortsatt ohållbara. I stället för att låta en radikalt ny erfarenhet (finanskraschen) förändra vår bild av verkligheten överlåter vi mötet med verkligheten åt kommande generationer.

Det jag saknar i Rosenbergs dramatiska ”analys”, och som jag för övrigt även saknar i mången österrikisk analys, är en diskussion av frågan om ett system med spruckna bubblor verkligen är hemskt, allt beaktat. Min poäng, som jag utvecklar något här, är att även om bubblor spricker och orsakar misär är det mycket möjligt att de dessförinnan (och därefter) skapar större fröjd, jämfört med en ”stabil” situation utan spruckna bubblor. Det kan i vilket fall inte uteslutas a priori att den samlade, diskonterade välfärden är större i ett ekonomiskt system med återkommande bubblor som spricker än i ett ekonomiskt system utan (eller med betydligt färre) sådana bubblor.

Se även inläggen ”Kriser är inte så farliga””Vän av marknadsekonomin trots krisen”, ”Perspektiv på krisen””Ska vi klandra marknadsekonomin för krisen?” och ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?”.

Written by Niclas Berggren

4 februari 2011 at 9:49

Ipred-lagens effekter

Upprördheten mot Ipred-lagen var stor i många kretsar då den infördes 1 april 2009. Då var effekterna av lagen okända; nu vet vi mer. I den nya studien ”Piracy, Music and Movies: A Natural Experiment” undersöker Adrian Adermon och Che-Yuan Liang hur lagen har påverkat omfattningen av illegal fildelning och försäljning av musik och film:

We find that the reform decreased Internet traffic by 18 percent during the subsequent six months. It also increased sales of physical music by 27 percent and digital music by 48 percent. Furthermore, it had no significant effects on the sales of theater tickets or DVD movies. The results indicate that pirated music is a strong substitute for legal music whereas the substitutability is less for movies.

Studien är metodologiskt innovativ, bl.a. i det att den jämför utvecklingen i Sverige, där Ipred-lagen infördes, med den i Norge och Finland, som inte fick en motsvarande lag. Nå, ser man till resultatet i studien tycks det alltså som om ”fritt fram” för fildelning av musik har högst märkbara, negativa effekter på ersättningen till musikens upphovsmän (i alla fall på kort sikt; effekterna var i hög grad borta efter sex månader). Om dessa effekter är bra eller dåliga kan förstås diskuteras — se de tidigare inläggen ”Splittring om fildelning”, ”Behövs upphovsrätt för musik?”, ”Gynnas kreativiteten av långt upphovsrättsskydd?” och ”Fildelningens välfärdseffekter” — men ett första steg i en sådan diskussion är att veta vilka effekterna är. Denna studie tar fram sådan kunskap och är därför värdefull.

Se även inlägget ”Vad påverkar piratkopiering?”.

Written by Niclas Berggren

9 november 2010 at 4:33

Övertala med kaffe

Enligt studien ”Caffeine, Cognition, and Persuasion: Evidence for Caffeine Increasing the Systematic Processing of Persuasive Messages”, publicerad i Journal of Applied Social Psychology, kan det löna sig, när du försöker övertala någon, att bjuda på rejäla mängder starkt kaffe:

These results show that caffeine can increase the extent to which people systematically process and are influenced by a persuasive communication.

(Ytterligare ett skäl för mig att inte börja dricka kaffe: jag vill inte bli övertalad bara så där.)

Written by Niclas Berggren

3 november 2010 at 15:07

Publicerat i forskning, kaffe, psykologi

Näst rikast i New York

Jag fann artikeln ”The Billionaire’s Party” i New York Magazine fascinerande. Den berättar om David Koch, näst rikast i New York med en förmögenhet på $17,5 miljarder, huvudsakligen boendes i en lägenhet på 836 kvm. Han donerar stora belopp till kultur, vetenskap, medicin och politisk kamp för ökad personlig och ekonomisk frihet. Jag fastnade för tre saker:

  1. Hur man som rik bör hantera barnens ekonomiska förhållningssätt: ”‘Father always wanted me to have less money than my friends so I would appreciate it,’ David says. ‘If I wanted to go to the movies, I’d have to ask him for the 25 cents.’ … By instilling a work ethic in him, ‘my father did me a big favor, although it didn’t seem like a big favor back then,’ Charles [Davids äldre bror] has written.”
  2. En fantastisk konstform: ”It was also in New York that he began indulging his lifelong love of ballet. ‘It has beautiful women, fantastic music, great athleticism, and great scenery,’ David says. ‘What’s not to like?’”
  3. Politiska uppfattningar: ”In some ways, David Koch’s political views resemble those of the wealthy crowd with whom he socializes in New York. He thought the Iraq War was folly, and supports stem-cell research and gay marriage.”

Läs mer om bl.a. sexualdrift, basketboll, brödrabråk, cancer och en flygkrasch i artikeln. Familjen Koch tycks mig mycket mer fascinerande än familjen Bernadotte.

Written by Niclas Berggren

4 augusti 2010 at 14:37

Kaffeälskare

Detta kände jag inte till:

The Swedes are actually a bit less coffee-mad than the Finns, Norwegians, Danes, or Icelanders but as you can see here all the Nordic peoples drink a ton of coffee, in the Swedish case a bit less than twice as much per capita as Americans do.

Jag trodde amerikaner drack nog så mycket kaffe som svenskar — Starbucks är så synliga i amerikanska städer, vilket ger ett sådant intryck. Svenskar dricker t.o.m. 42 procent mer kaffe  per år än italienare.

Varför dricker människor i Norden så mycket kaffe? Har det med klimatet att göra? Eller med en mer utbredd tro på kaffets välgörande effekt på den kognitiva förmågan? Eller med att svenskar arbetar relativt få timmar och har många helgdagar, vilket ger tid för ”fika”? Jag står dock emot — pga. Mill och Schopenhauer!

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

17 juni 2010 at 17:26

Publicerat i filosofi, kaffe

Kan riskkapitalister gynna arbetare?

På politikens vänstersida finns en tendens att betrakta kapitalister som utsugare. Det kanske är dags att tänka om, åtminstone vad gäller en viss sort: riskkapitalister. Enligt den nya studien ”Venture Capital Availability and Labor Market Performance in Industrial Countries: Evidence Based on Survey Data”, publicerad i Kyklos, är tillgången på riskkapital relaterad till ett antal arbetsmarknadsvariabler:

This paper finds that more readily available venture capital is likely to have lowered unemployment rates and raised employment rates in industrial countries over the period 1982 to 2003. More readily available venture capital is also likely to have lowered the share of long-term unemployed in the total number of unemployed. The magnitude of the effects appears to have been substantial.

I artikeln sägs inte så mycket om hur riskkapital kan ha dessa effekter, men anlägger man ett experimentellt perspektiv på hur en ekonomi fungerar skapas jobb när entreprenörer lyckas introducera innovationer som tilltalar tillräckligt många konsumenter. Eftersom kunskapen om vilka nya produkter och tjänster som blir lönsamma är högst osäker, behöver många idéer testas, likt experiment, på marknaden. Det låter sig i regel inte göras utan någon typ av (osäker) finansiering. Min kollega Dan Johansson presenterar teorin om den experimentellt organiserade ekonomin i denna artikel, publicerad i Journal of Evolutionary Economics, och den utgör ett bra komplement till de nya, empiriska forskningsresultaten om riskkapital.

Written by Niclas Berggren

18 februari 2010 at 11:25

Kommunismen lever

DN Kulturs Dan Jönsson recenserar idag Stefan de Vylders nya bok om finanskrisen, Världens springnota. Jönsson konstaterar att mycket talar för att det globala marknadsekonomiska systemet kommer att bestå. Han gillar inte det men har en lösning:

Med tanke på finansmarknadernas destruktivitet och orättfärdighet; med tanke på de oerhörda skador de tillfogar offentliga resurser och hur de med sin kortsiktighet försvårar en lösning av långsiktiga globala miljö- och energiproblem är det icke desto mindre uppenbart att något måste göras. Låt mig komma med ett anspråkslöst förslag: revolution.

Själv avvisar jag revolutioner och skrider, trots dess återkommande kriser, till marknadsekonomins försvar.

Written by Niclas Berggren

3 januari 2010 at 9:03

Varför lockar socialismen intellektuella?

hayekF. A. Hayek menar, i ”The Intellectuals and Socialism”, att det i hög grad beror på socialismens utopiska karaktär:

Speculations about the possible entire reconstruction of society give the intellectual a fare much more to his taste than the more practical and short-run considerations of those who aim at a piecemeal improvement of the existing order. In particular, socialist thought owes its appeal to the young largely to its visionary character; the very courage to indulge in Utopian thought is in this respect a source of strength to the socialists which traditional liberalism sadly lacks.

Man kan t.ex. tänka sig att den intellektuelle lockas av storslagna planer och styrning av hela samhället därför att en sådan ekonomisk-politisk ordning ger honom en viktig roll, medan ett mer decentraliserat system (t.ex. i form av en marknadsekonomi) ger honom en betydligt mer oklar ställning. Men det behöver, som Hayek också påpekar, inte röra sig om ett snävt egenintresse: den socialistiskt inklinerade intellektuelle torde i regel tro att den storslagna ordning han förespråkar också är till gagn för människor i allmänhet. Denna typ av intellektuell är den systemman Adam Smith talar om.

Jag tror att det ligger en del i Hayeks tes, liksom i Robert Nozicks kompletterande tes, men jag är trots allt lite undrande inför detta med utopismens dragningskraft. Inser inte intellektuella, likt Popper, dess faror? Och hur förklaras variationen över tid i den andel av intellektuella som stöder socialismen med denna tes?

Bör kanske liberalismen formuleras i mer utopiska termer? Går det?

Written by Niclas Berggren

25 oktober 2009 at 17:17

Utländskt kapital ökar BNP

Att utländska investeringar och BNP är positivt relaterade är relativt okontroversiellt att konstatera. Frågan är dock i vilken riktning kausaliteten går. Är det så att ett rikare land, genom det större värdeskapandet i den ekonomiska verksamheten, orsakar fler utländska investeringar, eller är det så att fler utländska investeringar gör ett land rikare? I ”On the Causal Links Between FDI and Growth in Developing Countries”, publicerad i World Economy (preliminär gratisversion här), försöker John Rand och Henrik Hansen reda ut saken. Deras resultat:

We analyse the Granger causal relationships between foreign direct investment (FDI) and GDP in a sample of 31 developing countries covering 31 years. Using estimators for heterogeneous panel data we find bi-directional causality between the FDI-to-GDP ratio and the level of GDP. FDI has a lasting impact on GDP, while GDP has no longrun impact on the FDI-to-GDP ratio. In that sense FDI causes growth.

Utländska investeringar tycks alltså öka välståndet i ett land genom kunskapsöverföring och spridning av ny teknologi (även om man ska ta Granger-kausalitetstest med en liten nypa salt).

Written by Niclas Berggren

28 september 2009 at 11:56

Minskar kriser den ekonomiska friheten?

Gunnar Myrdal menade att kriser öppnar för mer av politisk styrning av ekonomin. Stämmer den tesen? Jakob de Haan, Jan-Egbert Sturm och Eelco Zandberg granskar i bokkapitlet ”The Impact of Financial and Economic Crises on Economic Freedom” denna tes närmare. Deras resultat:

[O]ur results suggest that banking crises in the short term reduce (various dimensions of) economic freedom but that, in the longer term, banking crises are associated with higher levels of economic freedom (except for government spending). Economic crises reduce various areas of economic freedom in the short and long term, although we do not find a significant effect on the overall level of economic freedom in the short term.

Myrdal verkar alltså ha haft rätt när det gäller effekten av ekonomiska kriser i allmänhet, i synnerhet på lång sikt. Just bankkriser har dock haft motsatt effekt. Vad nettoeffekten av nuvarande kris blir för graden av ekonomisk frihet återstår att se.

Written by Niclas Berggren

25 september 2009 at 18:19

Kaffets kognitiva effekter

kaffeJag dricker inte kaffe, men de som gör det kunde i början av året glädja sig över en studie, ”Midlife Coffee and Tea Drinking and the Risk of Late-Life Dementia”, publicerad i Journal of Alzheimer’s Disease, som fann att kaffedrickande minskar risken för demens:

Coffee drinkers at midlife had lower risk of dementia and AD later in life compared with those drinking no or only little coffee adjusted for demographic, lifestyle and vascular factors, apolipoprotein E ε4 allele and depressive symptoms. The lowest risk (65% decreased) was found in people who drank 3-5 cups per day.

Men en annan färsk studie, ”Coffee Drinking in Middle Age Is Not Associated with Cognitive Performance in Old Age”, publicerad i American Journal of Clinical Nutrition, finner inte belägg för kaffets välgörande effekt i detta avseende:

[L]inear regression analysis showed that coffee consumption was not an independent predictor of cognitive performance in old age … No consistent differences in coffee consumption and cognitive score were observed within discordant twin pairs. Also, coffee drinking did not affect the risk of mild cognitive impairment or dementia.

Vem ska man tro på? Svårt att säga, men en sak jag gillar med den andra studien, mer principiellt, är att den innebär att ett negativt resultat publiceras. I många vetenskapliga sammanhang värdesätts enbart positiva resultat, vilket jag tror riskerar att skapa en snedvriden bild av olika samband. Jag hoppas i vilket fall på att kunna undvika gaggighet även utan kaffekonsumtion.

Written by Niclas Berggren

10 september 2009 at 7:01

Minskar konkurrens tilliten?

Ibland hävdas att marknadsekonomin är socialt destruktiv och t.o.m. att den underminerar sig själv; se t.ex. Albert Hirschmans klassiska översikt om sådana synsätt. Tanken är att ett samhälle, och en marknadsekonomi, kräver tillit människor emellan för att fungera väl och att kapitalismens girighet och konkurrens underminerar tillit. Ny forskning ger oss emellertid anledning att betvivla sådana negativa effekter. Tvärtom verkar konkurrens kunna öka tilliten människor emellan. Hur kan det komma sig? Forskarna Patrick Francois, Thomas Fujivara och Tanguy van Ypersele anför följande tes:

Why would working in a competitive sector make people more trusting? We think it is because competition disciplines people to act in the group’s interest. Each one of the many workplaces in the labour market constitutes a collection of workers tied together via the performance and continued existence of their firm. Shirking, or free-riding, is always good for the individual but bad for the group. Groups with more free-riders tend to under-perform, and when competition is intense, under-performance becomes very costly. This limits free-riding in competitive environments, and the more time one spends with people who don’t free-ride, the more one is likely to trust others.

Intressant nog finner även tidigare forskning, t.ex. i form av studien ”Free to Trust”, liknande positiva effekter av marknadsekonomin på tillit.

Written by Niclas Berggren

8 september 2009 at 11:52

Kommunistisk tv-smak

jr ewingDen marxistiske filosofen G. A. Cohen har avlidit. Jag ser i en dödsruna att även en kommunist kan ha sina ljusa sidor:

Some things were sacred though: I once made the mistake of calling him during an episode of Dallas, his favourite TV show of the moment.

Själv var jag ju på Southfork förra året. Och jag har läst Cohens kritik av Nozick – och fann den stark!

Tips: Tyler Cowen. Se även inläggen ”Är det rättvist med rika idrottsmän?” och ”Pengar och lycka”.

Written by Niclas Berggren

6 augusti 2009 at 21:43

Varning för planekonomi

stiglitzEkonomipristagaren Joseph Stiglitz är normalt sett ingen vän av fria marknader, men han varnar nu för att många länder reagerar överdrivet negativt på krisen och inför socialistiska och överreglerade system. Han klargör:

Without growth there cannot be sustainable poverty reduction. There has been no successful economy that has not relied heavily on markets.

En annan ledande nationalekonom, Daron Acemoglu, har gett uttryck för liknande tankar.

Written by Niclas Berggren

10 juli 2009 at 8:29

Schumpeter om Marx

I sin fascinerande bok Ten Great Economists: From Marx to Keynes analyserar Joseph Schumpeter bland annat, inte utan ett stort mått av beundran, Karl Marx läror. Jag fann t.ex. detta avsnitt, i vilket Schumpeter granskar en av de stora svagheterna i den marxistiska ekonomiska teorin, dess värdeteori, upplysande:

Karl_Marx_grav

To begin with, it does not work at all outside of the case of perfect competition. Second, even with perfect competition it never works smoothly except if labor is the only factor of production and, moreover, if labor is all of one kind. If either of these two conditions is not fulfilled, additional assumptions must be introduced and analytical difficulties increase to an extent that soon becomes unmanageable. Reasoning on the lines of the labor theory of value is hence reasoning on a very special case without practical importance, though something might be said for it if it be interpreted in the sense of a rough approximation to the historical tendencies of relative values. The theory which replaced it—in its earliest and now outmoded form, known as the theory of marginal utility—may claim superiority on many counts but the real argument for it is that it is much more general and applies equally well, on the one hand, to the cases of monopoly and imperfect competition and, on the other hand, to the presence of other factors and of labor of many different kinds and qualities. Moreover, if we introduce into this theory the restrictive assumptions mentioned, proportionality between value and quantity of labor applied follows from it. It should be clear, therefore, not only that it was perfectly absurd for Marxists to question, as at first they tried to do, the validity of the marginal utility theory of value (which was what confronted them), but also that it is incorrect to call the labor theory of value ”wrong.” In any case it is dead and buried.

Frågan är om denna teori är död och begraven. Studenter i Lund kräver att nationalekonomisk undervisning, mot bakgrund av krisen, ska börja innefatta marxistisk ekonomi. Kravet får mig att tänka på kreationisters krav på utrymme i biologiundervisningen. Jag tror i vilket fall inte att Keynes hade gillat idén. Däremot hör de marxistiska texterna hemma i ämnet ekonomisk doktrinhistoria, som för övrigt borde beredas större utrymme i svensk ekonomutbildning.

Written by Niclas Berggren

17 juni 2009 at 8:11

Är välfärdsstaten överskattad?

Professor Allan Meltzer försvarar kapitalismen. I den mycket exklusiva referenslistan återfinns förutom Immanuel Kant bl.a. två svenska nationalekonomer, som Meltzer citerar:

A recent comprehensive study of Swedish income distribution during the 20th century concluded: ”Our findings suggest that top income shares in Sweden, like many other Western countries, decreased significantly over the first eighty years of the century. … Most of this decrease happened before 1950, that is, before expansion of the Swedish welfare state. As in many other countries, most of the fall was due to decreasing shares in the very top (the top one percent), while the income share of the lower half of the top decile … has been extraordinarily stable. Most of the fall is explained by decreased income from capital.” (Roine and Waldenstrom, 2006, 24)

Detta resultat framförs också i Andreas Berghs bok Den kapitalistiska välfärdsstaten. Är välfärdsstatens betydelse för en jämn inkomstfördelning överskattad?

Written by Niclas Berggren

12 juni 2009 at 12:18

Kris för marknadsekonomin som system?

Det är dystra tider i Tyskland — den värsta ekonomiska krisen sedan förbundsrepublikens tillkomst för 60 år sedan gör sig starkt påmind. Ger inte det kritikerna av marknadsekonomin som system vatten på sin kvarn? Måhända, men jag anser fortfarande att detta system är värt att hålla fast vid. Det är lätt att enbart fokusera på den aktuella nedgången. Ta en titt på den årliga tillväxten i BNP under förbundsrepublikens historia (diagram från DI idag; klicka för större bild):

tyskland

Summerar man överväger de positiva siffrorna kraftigt: välståndet har trots allt ökat på ett makalöst sätt under hela tidsperioden. Det gör förstås inte krisen i sig tilltalande, men vi får inte låta den överskugga systemets historiska  (och kommande) förtjänster. Den aggregerade nyttan av goda tider måste jämföras med den aggregerade nyttan av dåliga tider. Om den förra överstiger den senare, och dessutom mer än i alternativa system, är det inte rationellt att ifrågasätta systemet som sådant, även om sättet det sköts på, genom utformningen av institutioner och ekonomisk politik, kan förbättras. Ett bejakande av systemet med en vilja att lära av misstag, det är enligt min mening den mest tilltalande hållningen.

Tidigare inlägg på detta tema: ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?”, ”Kriser är inte så farliga”, ”Krisen satt i perspektiv”, ”Ska vi klandra marknadsekonomin för krisen?”, ”Perspektiv på krisen”, ”Glöm inte uppgångarna”. Media: SvD.

Written by Niclas Berggren

23 maj 2009 at 10:57

Tillitskrisen

Written by Niclas Berggren

11 maj 2009 at 6:18

Klaga inte på de giriga

Kloka ord från Will Wilkinson:

The Smithian congruence between self-interest and the general welfare is not a natural fact of the world, but is mediated by social norms and the structure of institutions. We need to make sure the desire for wealth takes the right shape, and that the institutions within which people pursue wealth tend to actually work to convert “low” aspirations into real social benefits. But we’ve been given no special reason to second-guess the general utility of the desire to become wealthy. It is a crucial and necessary resource. 

vanberg

Professor Vanberg

Det är inte alltså inte girighet i sig det är fel på — den är oundviklig och utgör en potentiellt samhällsnyttig drivkraft — utan, ofta, det regelverk inom vilka giriga personer verkar. Som professor Viktor Vanberg betonar är det inte främst ekonomins aktörer som ska klandras i marknadssystemet, om vi inte är nöjda med hur det fungerar, utan just regelverken:

[I]f there is no reason to doubt that the game itself is a desirable game, then it is absurd to morally criticize people for seeking to play the game successfully, as long as they do so within the rules. And, if there are reasons to believe that a better game could be played, then the appropriate response is to seek a change in the rules of the game, not to require the players to disregard their own interests.*

En mycket central insikt.

Se även de tidigare inläggen ”Girighet kan vara bra” och ”Är alla egoister?”.
____________________
*Vanberg, Viktor J. (2002). ”Constitutional Economics and Ethics – On the Relation Between Self-Interest and Morality.” I Brennan, G., Kliemt, H. och Tollison, R. D. (red), Methods and Morals in Constitutional Economics – Essays in Honor of James M. Buchanan. Berlin: Springer-Verlag: 485—503. Översatt till svenska i Berggren, Niclas (2008) (red), Marknad och moral — en antologi. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.

Written by Niclas Berggren

14 april 2009 at 5:50

Friare flöde av kapital ökar välståndet

henryFå studier har funnit någon positiv effekt av liberaliserade kapitalmarknader på långsiktig ekonomisk tillväxt. Är liberaliseringarna därmed att betrakta som misslyckanden? Nej, menar Peter Blair Henry i ”Capital Account Liberalization: Theory, Evidence, and Speculation” (preliminär gratisversion här), publicerad i Journal of Economic Literature:

There is little evidence that economic growth and capital account openness are positively correlated across countries. But there is lots of evidence that opening the capital account leads countries to temporarily invest more and grow faster than they did when their capital accounts were closed.

Henry menar alltså att den teoretiskt förväntade effekten av en liberalisering är att höja tillväxttaken på kort sikt och välståndet på längre sikt och att studier som enbart tittar på långsiktig tillväxt missar denna välstånds-
höjande effekt, som emellertid beläggs i en del nyare empiriska studier.

Media: AB

Written by Niclas Berggren

6 april 2009 at 7:17

Hayeks ekonomiska insikter

hayekÅr 1974 fick F. A. Hayek Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Han är en av de samhällsvetare som har påverkat mitt eget tänkande mycket.* Nu finns hans antologi Individualism and Economic Order på nätet. Jag vill särskilt rekommendera tre kapitel som jag anser väl fångar hans ekonomiska tänkande:

II. Economics and Knowledge.
IV. The Use of Knowledge in Society.
V. The Meaning of Competition. 

Så här skriver han t.ex. i ”The Use of Knowledge in Society” (s. 77—78), först publicerad i American Economic Review:

The peculiar character of the problem of a rational economic order is determined precisely by the fact that the knowledge of the circumstances of which we must make use never exists in concentrated or integrated form but solely as the dispersed bits of incomplete and frequently contradictory knowledge which all the separate individuals possess. The economic problem of society is thus not merely a problem of how to allocate ”given” resources—if ”given” is taken to mean given to a single mind which deliberately solves the problem set by these ”data.” It is rather a problem of how to secure the best use of resources known to any of the members of society, for ends whose relative importance only these individuals know. Or, to put it briefly, it is a problem of the utilization of knowledge which is not given to anyone in its totality.

Denna centrala analys av en marknadsekonomis relativt effektiva användning av kunskap saknas i hög grad i nationalekonomins huvudfåra men har långtgående implikationer för vår förståelse av grunderna för att skapa välstånd. 
_____________________

*Även om jag på vissa punkter förhåller mig kritisk till Hayeks tänkande: se t.ex. mina artiklar ”Legal Positivism and Property Rights: A Critique of Hayek and Peczenik” och ”Choosing One’s Own Informal Institutions: On Hayek’s Critique of Keynes’s Immoralism”.

Written by Niclas Berggren

29 mars 2009 at 11:22

Företagens sociala ansvar

Vad hade Milton Friedman att säga om saken? The Milton Friedman Choir har svaret:

Se även Friedmans artikel från 1970, ”The Social Responsibility of Business Is to Increase Its Profits”.

Written by Niclas Berggren

8 mars 2009 at 8:57

Intolerans på vänsterkanten

myrdal

Jan Myrdal (foto: Dan Hansson)

Mohamed Omar har intervjuat Jan Myrdal. Han är något så paradoxalt som en konservativ kommunist. Han vill med våld omstörta det kapitalistiska samhället, men det är inte ett socialt liberalt samhälle han vill skapa i dess ställe, det är ett som är säkert. Han berättar med gillande hur svenskarna ser på homosexuella:

Om folkmeningen vore avgörande så skulle det inte finnas några synliga bögar i Sverige. Arbetare har en serie uppfattningar som av de liberala anses vara ”reaktionära” eller ”fascistiska”. Gå ut på en svensk byggarbetsplats, där hittar du inte några ”liberala”. Där är ”bög” ett skällsord. Det finns massor av skämt som visar på det.

Problemet är förstås kapitalismen, som släpper fram, bejakar och berikar de avvikande med rosa pengar:

Kapitalisterna vill kommersialisera sexualiteten. Tidigare var det en privatsak. De har upptäckt att man kan göra verkliga pengar på det. I kapitalismen ska man tjäna pengar på allting.

Men tro det eller ej, han utesluter inte helt homosex för egen del:

Heteroförhållandet är för majoriteten av oss fortfarande det normala. Men det är klart, pröva att sätta någon av oss på en enkönad båt ute till havs eller i ett enkönat fängelse. 

Jan Myrdal som stjärtgosse? (Han verkar själv föredra den termen.) Bäva månde de andra matroserna eller fångarna!

Written by Niclas Berggren

25 februari 2009 at 14:58

Hotet mot marknadsekonomin

Professor Daron Acemoglu varnar för ett bakslag för marknadsekonomin:

A deep and long recession raises the risk that consumers and policymakers start believing that free markets are responsible for the economic ills of today. If so, we could see a move away from the market economy. The pendulum could swing too far, bypassing properly-regulated free markets, towards heavy government involvement that could threaten future growth prospects of the global economy.

A comprehensive stimulus plan, even with all of its imperfections, is probably the best way of fighting these dangers. Nevertheless, the details of the stimulus plan should be designed so as to cause minimal disruption to the process of reallocation and innovation. Sacrificing growth out of our fear of the present would be as severe a mistake as inaction. The risk that the belief in the capitalist system may collapse should not be dismissed.

Min känsla är att en del av regeringens handlande kan ses i ljuset av denna typ av tänkande. Oppositionen ligger på och kräver ständigt större insatser mot krisen. Även om många åtgärder inte är önskvärda eller i alla fall tveksamma genomförs de — för att annars riskerar människors förtroende för det ekonomisk-politiska systemet att undermineras. Människor tror att något måste göras och förväntar sig att något görs — och därför måste något göras. Handlar krispaket mer om psykologi än om ekonomi? Är ekonomi i hög grad psykologi?

I vilket fall är Acemoglus poäng, att krispaket om de väl genomförs bör utformas med omsorg, central, t.ex. i fråga om i vilken grad stimulansförsök bör ske genom utgiftsökningar respektive skattesänkningar.

Se även:
• en något längre artikel av Acemoglu,
• min grundsyn i frågan om misstron mot marknadsekonomin är berättigad: ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?” samt
• Brad DeLongs återgivning av och kommentar till hur Kevin Murphy anser att man, rent ekonomiskt, ska utvärdera stimulansåtgärder.

Written by Niclas Berggren

26 januari 2009 at 10:23

Misslyckad finansreglering i USA

Detta inlägg är skrivet av Henrik Jordahl

Att det finansiella systemet i USA inte har fungerat prickfritt håller nog de flesta med om. Tyvärr verkar det som om den myndighet som utövar tillsyn över värdepappershandeln inte har gjort mycket för att stoppa det stora haveriet. I en debattartikel i New York Times tecknar Vanity Fair-redaktören Michael Lewis och hedge fond-chefen David Einhorn en inte så vacker bild av US Securities and Exchange Commission, eller SEC som den vanligen kallas.

SEC visade under nio år inget intresse att avslöja den jättescam som Bernard Madoff lyckades bygga upp i sitt luftslott Madoff Securities. Redan 1999 försökte Harry Markopolos övertyga SEC om att någonting inte stod rätt till hos Madoff Securitites. 2005 inkom han med en 17-sidig rapport med tydligare slutsatser där han bland annat påpekade att Goldman Sachs vägrade att handla med Madoff. SEC var inte intresserade.

Bland investmentbankerna är det kanske inte så förvånande att ingen hade de personliga motiven att sticka hål på den bubbla som höll på att blåsas upp. Mer förvånande, och allvarligt, är att motiven hos SEC-personalen tycks ha varit desamma:Wall Street

If you work for the enforcement division of the SEC you probably know in the back of your mind, and in the front too, that if you maintain good relations with Wall Street you might soon be paid huge sums of money to be employed by it.

När en statlig övervakningstjänst fungerar som en inkörsport till mer lönsamma jobb på finansmarknaden (exemplen från SEC är många) är det lätt hänt att goda relationer med branschen ges alltför hög prioritet. Att tilltron till amerikanska företag inte skulle få skadas verkar också ha legat SEC allt för nära hjärtat genom hela börsrallyt.

Hittills har dock ingenting gjorts för att förändra SEC, dess arbetssätt eller personalens motiv. Lewis och Einhorn föreslår att den som lämnar SEC måste tillbringa en viss tid i karantän innan det blir tillåtet att gå över till Wall Street. Däremot bör dörren vara öppen i den andra riktningen. Erfarna personer som själva har jobbat på finansmarknaderna passar bättre som övervakare än unga företagsekonomer som just har klivit ur Handelshögskolans finansrum.

Länkar: NYT-artikeln, del 1 och del 2

Written by Niclas Berggren

6 januari 2009 at 18:35

Incident i samband med Pride-paraden

Igår var det Pride-parad, och ett angrepp ägde rum:

”Årets enda incident skedde efter paraden vid entrén till Pride Park där en grupp som Stockholm Pride definierar som ‘anarkafeminister’ försökte bryta sig in på området med slagord som ‘krossa homokapitalismen’.”

Written by Niclas Berggren

3 augusti 2008 at 9:18

Publicerat i kapitalism, Pride

Frihet för kapitalet gynnar arbetarna

I marxistisk analys står arbete och kapital i ständig och allvarlig konflikt med varandra. Att detta är missvisande framgår i en ny studie av avregleringar av kapitalmarknader i 18 u-länder. Den visar att sådana avregleringar har minskat kapitalkostnaderna, tillfälligt ökat investeringarna och permanent ökat BNP per capita. Abstract:

”For three years after the typical developing country opens its stock market to inflows of foreign capital, the average annual growth rate of the real wage in the manufacturing sector increases by a factor of seven. No such increase occurs in a control group of developing countries. The temporary increase in the growth rate of the real wage permanently drives up the level of average annual compensation for each worker in the sample by 752 US dollars — an increase equal to more than a quarter of their annual pre-liberalization salary. The increase in the growth rate of labor productivity in the aftermath of liberalization exceeds the increase in the growth rate of the real wage so that the increase in workers’ incomes actually coincides with a rise in manufacturing sector profitability.”

I figuren ses reallönens utveckling före och efter liberalisering i de liberaliserande och i de icke-liberaliserande länderna:

Reallönens utveckling före och efter avreglering

Reallönens utveckling före och efter avreglering

Studien omfattar bara tillverkningsindustrin, så hur effekterna ser ut på annat håll vet vi inte. Men att det föreligger någon slags automatisk konflikt mellan frihet för kapitalet och arbetarnas intressen, det är uppenbart falskt. Allt annat lika tycks avreglerade kapitalmarknader höja levnadsstandarden för en betydande andel av ett lands invånare.

Uppdatering: Se även Daniel Waldenströms presentation av ny forskning om effekterna av liberaliseringar av utrikeshandel.

Written by Niclas Berggren

30 juli 2008 at 16:16

Recept för en robust kapitalism

Professor Bhagwati är i fin form och anger hur en marknadsekonomi kan förbli stabil — genom att minst en av följande fem situationer är uppfyllda:

”1. First, the poor do not envy or resent the rich because they believe in the myth — in the U.S., the American dream — that they too can get rich. …
2. Second, even if the poor do not buy into the upward mobility myth, they do not notice the riches of others. …
3. Third, the poor feel that the riches are ‘deserved’ or ‘legitimate.’ …
4. Fourth, if wealth is used for intrusion into politics, it will be resented. …
5. Fifth, related to point two, the rich spend their moneys, not on themselves, but on social projects. …”

Resonemanget är intressant av åtminstone två skäl:

  1. Det utgår inte ifrån att omfördelning behöver utjämna rikedom för att marknadsekonomin ska kunna förbli stabil utan fokuserar på rikas respektive fattigas attityder och uppfattningar. Det implicerar t.ex. att om många är missnöjda med en viss förmögenhetsomfördelning kan åtgärder som påverkar dessa attityder, eller grunden för dessa attityder, vara ett alternativ till att omfördela. (Jämför med punkt 3 i detta tidigare inlägg.)
  2. Marknadsekonomins stabilitet anses bero på att systemets utfall accepteras av de allra flesta, inte minst det stora flertal som inte är förmögna. Det tror jag att det ligger mycket i, och det knyter an till ett kärt tema på denna blogg: att rättvisa inte rimligen kan bedömas genom att studera aggregat som inkomst- och förmögenhetsfördelningar utan att beakta hur dessa har uppkommit. Människor i allmänhet kan tänkas acceptera en skev förmögenhetsfördelning om några av Bhagwatis villkor är uppfyllda, t.ex. (Se tidigare inlägg på detta tema här och här.)

Written by Niclas Berggren

17 juli 2008 at 7:04

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: