Nonicoclolasos

Archive for the ‘våld’ Category

Leder våld till färre aborter?

Sverige har inte särskilt många militanta abortmotståndare: mig veterligt har t.ex. inga våldsdåd utförts av sådana mot aborterande sjukhus eller personal. I USA förhåller det sig emellertid annorlunda: mellan 1973 och 2003 utfördes över 300 sådana attacker. En intressant fråga rör om dessa, vilket kan antas ha varit deras syfte, ledde till färre aborter. I den nya studien ”Aftershocks: The Impact of Clinic Violence on Abortion Services” undersöks den saken. Resultat:

Our results suggest that extreme acts of clinic violence cause a small but significant decline in the number of clinic-based providers per 100,000 women of childbearing age in targeted areas. These acts also reduce the rate of abortions in these areas, specifically those performed in non-hospital settings and in relatively high-volume facilities. Considering only abortion and provider rates in affected counties captures only part of the picture. Abortion rates rise in counties neighboring the violence. The decline in abortions in attacked counties is almost completely offset by increases in counties within 50 miles of the attack.

Två reflexioner:

  • Jag fastnade för resultatet att kvinnor reser från våldsdrabbade områden till andra, med resultatet att antalet aborter inte verkar ha minskat. Som forskarna uttrycker det: ”we conclude that the demand for abortions is extremely inelastic.” Något för förbudsivrare på området att beakta.
  • Antag att effekten hade varit sådan att de totala aborttalen hade gått ned pga. våldet. Hur skulle en person som betraktar abort som mord eller, i varje fall, som en djupt omoralisk företeelse då se på våldet? Kan våld, kanske t.o.m. dödligt sådant, accepteras om det leder till att det som uppfattas vara mord undviks?

Se även inläggen ”Annorlunda argument för abort””Abortförbud är kontraproduktiva” och ”Ja till livet eller ja till döden?”.

Written by Niclas Berggren

22 december 2010 at 5:55

Publicerat i abort, forskning, våld

Kvinnor i skräckfilmer

Skiljer sig skildringen av kvinnor respektive män åt i hemska skräckfilmer? Ja, enligt studien ”Sex and Violence in the Slasher Horror Film: A Content Analysis of Gender Differences in the Depiction of Violence”, publicerad i Journal of Criminal Justice and Popular Culture. Ett slumpmässigt urval av 50 sådana filmer har analyserats, och bl.a. kan följande konstateras:

Male characters in slasher horror films are more likely to experience relatively quick, graphic, and serious acts of violence. Comparatively, female characters are more likely to be victims of less serious and less graphic forms of violence, such as stalking or confinement, with increased cinematic focus on depicting close-up states of prolonged terror. Women in slasher films are also more likely to be featured in scenes involving sexual content. … Although portrayals of violence against female characters were less serious and graphic, this study does reinforce concerns about women being frequently depicted in states of abject terror and helplessness.

Är det ett problem att kvinnor framställs som hjälplösa i utdragna scener? Är det ett problem att kvinnor oftare framställs i sexualiserade våldsscener? Kan detta befästa stereotypa föreställningar och kanske t.o.m. inspirera vissa män att bete sig illa mot kvinnor?

Följande könsmönster återfinns när det gäller angripare och angripna:

As expected, the perpetrator of violence in the vast majority of violent PAT-level interactions was male (72.8%, n = 776). In less than 10% of violent interactions, the perpetrator of violence was female (6.3%, n = 67), and in 20.9% of cases, the gender of the perpetrator was unknown (n = 223). Comparatively, in over half of the violent interactions, the victim was female (51.7%, n = 551) while in 46.4% of violent interactions the victim was male (n = 495). In five interactions, the gender of the victim was unknown and in an additional 15 interactions, violence was targeted at both a male and female victim, simultaneously.

Att män utför de flesta våldsamma attacker torde stämma väl överens med verklig våldsutövning.

Written by Niclas Berggren

2 oktober 2010 at 4:01

Definition av staten

Max Weber ger en definition av staten i ”Politics as a Vocation”:

‘Every state is founded on force,’ said Trotsky at Brest-Litovsk. That is indeed right. If no social institutions existed which knew the use of violence, then the concept of ‘state’ would be eliminated, and a condition would emerge that could be designated as ‘anarchy,’ in the specific sense of this word. Of course, force is certainly not the normal or the only means of the state–nobody says that–but force is a means specific to the state. Today the relation between the state and violence is an especially intimate one. In the past, the most varied institutions—beginning with the sib—have known the use of physical force as quite normal. Today, however, we have to say that a state is a human community that (successfully) claims the monopoly of the legitimate use of physical force within a given territory.

Min känsla är att denna definition, i termer av maktmonopol, är allmänt accepterad i samhällsvetenskaperna idag. Vilka är dess möjliga svagheter? (Jag tänker på maffian och Hell’s Angels.)

Written by Niclas Berggren

20 april 2010 at 5:48

Publicerat i monopol, sociologi, staten, våld

En massmördares försvarare

Malcom Caldwell var en brittisk forskare som kraftfullt försvarade de röda khmerernas skräckvälde i Kambodja. Han var förstås inte ensam bland västerländska intellektuella att göra det: även i Sverige återfanns supportrar till Pol Pot. I en fascinerande artikel i The Guardian ställs frågan hur Caldwell, som akademiker, kunde stödja en massmördare. Kände han inte till vad som försiggick? Den bild som framträder är av en man med stark ideologisk övertygelse, som visste hur världen såg ut och fungerade. Det fanns inget kvar att utforska. Påståenden som gick emot den ideologiska övertygelsen avfärdades som illvilliga falsarier av kontrarevolutionärer och imperalistiska agenter. Caldwell var härvidlag starkt påverkad av Noam Chomsky, som betecknade vittnesmål från tortyroffer som opålitliga och överdrivna. Caldwells student och efterträdare, professor Ian Brown, beskriver honom så här:

Everyone else in the history department went off every summer to the archives in Rangoon, Baghdad, etc, and got deep inside the data. Malcolm didn’t. He was a man with very clear theoretical and ideological views and the empirical basis didn’t seem to worry him hugely.

En farlig och antivetenskaplig attityd, som skulle kunna tyda på ett slags naivitet och förblindning (”strävar någon efter ett gott mål måste denne vara god”). Men man kan tänka sig en annan tolkning: att det rör sig om medveten och explicit acceptans av vilka medel som helst för att nå ett ideologiskt mål (t.ex. revolution och samhällsomdaning). Dvs. Caldwell kan ha varit fullt medveten om tortyren och dödandet, inte bara i ytlig mening (för han visste att andra hävdade att sådant förekom), och ändå stött Pol Pot. Är inte en sådan hållning rentav naturlig för en kommunist? Från artikeln:

Somehow the link between Marxist-Leninist ideology and communist terror has never been firmly established in the way, for instance, that we understand Nazi ideology to have led inexorably to Auschwitz. As if to illustrate the point, earlier last year the ECCC announced that Helen Jarvis, its chief of public affairs, was to become head of the victims unit, responsible for dealing with the survivors, and relatives of the dead, of S-21. Jarvis is an Australian academic with a longterm interest in the region, who was recently awarded Cambodian citizenship. She is also a member of the Leninist Party Faction in Australia. In 2006 she signed a party letter that included this passage: ”We too are Marxists and believe that ‘the ends justify the means’. But for the means to be justifiable, the ends must also be held to account. In time of revolution and civil war, the most extreme measures will sometimes become necessary and justified. Against the bourgeoisie and their state agencies we don’t respect their laws and their fake moral principles.”

Kanske delade Malcolm Caldwell den synen innerst inne? Ironiskt nog blev han, av allt att döma, mördad av den regim han hyllade. Läs mer i den fylliga artikeln!

Written by Niclas Berggren

10 januari 2010 at 14:11

Vinnarsupportrarna blir mest våldsamma

Man tänker sig lätt att det förlorande lagets supportrar blir mer våldsamma efter en match i sporter som fotboll och rugby, men ett par studier antyder att det tvärtom är det vinnande lagets supportrar som blir det:

  • ”Winning, Losing, and Violence”, publicerad i Injury Prevention: ”Matches which the Wales team won (p = 0.03), match attendance (p<0.001), and weekend matches (p<0.001) were positively associated with ED assault related injury attendances. Assault frequency measured in this way was no different for home and away matches. … Assault injury resulting in ED treatment was more frequent when national teams won than when they lost.”
  • ”The Effect of Rugby Match Outcome on Spectator Aggression and Intention to Drink Alcohol”, publicerad i Criminal Behaviour and Mental Health: ”Analyses were performed on 197 male spectators (mean age 42 years). Spectators in ‘win’ (z = 2.63, p < 0.01) and ‘draw’ (z = 2.76, p < 0.01) groups rated themselves as more aggressive than those in the pre-game group, but those in the losing group did not (z = -0.03, p > 0.05). … This study suggests that team success but not failure may increase aggression among supporters, and that aggression, not celebration, drives post-match alcohol consumption.”

Skulle en förklaring kunna vara att hormonellt baserad upphetsning i högre grad infinner sig när det lag man identifierar sig med vinner? I vilket fall kan polisinsatser dämpa våld i samband med sportevenemang.

Written by Niclas Berggren

8 januari 2010 at 7:35

Publicerat i forskning, polisen, sport, våld

Egoistiskt invandringsmotstånd

Antag att beslutsfattare i Sverige funderar på att ta emot 100 000 invandrare och att samtliga, om de kommer hit, med hög sannolikhet beter sig på sätt som de flesta svenskar ser som negativa. De kan t.ex. förväntas ägna sig åt kvinnlig omskärelse, religiös indoktrinering samt diskriminering av kvinnor och homosexuella. Utgör det skäl för svenskar att motsätta sig denna invandring? Det beror på. Om svenskarna är gruppegoister och enbart bryr sig om sin egen grupps välmående är det måhända rimligt för dem att göra det. Men enbart om det är klart att beteenden av det här slaget faktiskt skulle drabba svenskarna, och den grad i vilken det skulle ske är i högsta grad oklar.

Nå, om svenskarna inte värderar svenskars välmående högre än andra människors är det i vilket fall knappast rimligt för dem att motsätta sig denna invandring. Varför då? Jo, om de 100 000 potentiella invandrarna bor kvar i sina hemländer är sannolikheten hög att de i ännu högre grad ägnar sig åt de beteenden som de flesta svenskar ser som negativa. Dvs. fler människor i världen som helhet drabbas av det negativa beteendet om invandringen inte sker. Detta eftersom såväl lagar som normer i hemländerna i högre grad bejakar och tillåter dessa beteenden. Om de 100 000 kommer till Sverige hindras vissa beteenden av svensk lagstiftning och andra beteenden, särskilt på sikt, av svenskars normer, som kan påverka invandringsfamiljerna, särskilt framtida generationer.

Två möjliga invändingar:

  • ”Det är tvärtom svensk lagstiftning och svenskars normer som kommer att anpassa sig.” Ja, detta kan förstås inte helt uteslutas, men jag ser det som ytterst osannolikt att så sker i sådan grad att lagar och normer är lika bejakande som i hemländerna. Finns det något politiskt parti i Sverige som vill införa sharialag i Sverige t.ex.?
  • ”Det kan hända att beteendena förekommer i ökad utsträckning efter invandring.”  Ja, det är inte omöjligt. T.ex. skulle invandrare kunna tänkas radikaliseras när de befinner sig i ett kulturellt annorlunda, främmande land, för att tydligare känna anknytning till ursprungskulturen. Förvisso är detta scenario möjligt, men jag tror att det är mycket ovanligt.

Följaktligen anser jag, som världsmedborgare, att det är ett dåligt argument mot invandring att den kan medföra beteenden som ”vi” ogillar. Notera att jag inte säger att invandrare i allmänhet ägnar sig åt beteenden som de flesta svenskar ogillar – jag säger bara att om de gjorde det skulle inte ens det utgöra ett avgörande skäl för att motsätta sig invandring för någon som inte är egoist-nationalist.

Se även inlägget ”Tänk om Sverigedemokraterna har rätt”.

Written by Niclas Berggren

3 januari 2010 at 14:20

Mäns missuppfattningar om aggressivitet

aggressionJag har alltid funnit aggressiva män påfrestande och töntiga. Jag är inte ensam därom. En ny studie, ”Men’s Misperceptions about the Acceptability and Attractiveness of Aggression”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, ger aggressiva män anledning att fundera på om de inte bör lägga band på sig:

Study 1 found that men (but not women) overestimated the aggressiveness of their peers. Study 2 demonstrated that men (but not women) overestimated peer approval of aggression and disapproval when an affront was not responded to aggressively. Study 3 found that men overestimate how attractive aggression is to women. Study 4 found that greater perceived discrepancies in aggression between self and peers was related to lower self-esteem, a weaker gender identification, and greater feelings of social marginalization, suggesting that men’s misperceptions about aggression norms have negative consequences for self-perceptions.

Nej, man blir inte poppis av att bråka och slåss. Sluta med det.

Written by Niclas Berggren

15 november 2009 at 11:46

Publicerat i forskning, kön, psykologi, våld

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 145 andra följare

%d bloggare gillar detta: