Jag har som cyklist i Stockholm i flera år kunnat notera det som idag bekräftas i DN: lagen om väjningsplikt mot fotgängare är livsfarlig. Tidigare fungerade trafiken i ett balanserat samspel: de gående tittade sig omkring och gick ut på övergångsstället om ingen bil eller cykel kom farande. Nu går de gående ut på övergångsstället utan att titta sig omkring – de utgår ifrån att alla fordon stannar för dem. Problemet är att många fordon inte hinner notera de gående, som bara rusar ut från trottoaren.
Förutom detta farliga element i dagens system skapar lagen även onödig irritation. Gående ”kräver sin rätt” och går ut även om det hade varit mer effektivt (i social mening) om de hade väntat tio sekunder. När jag nu cyklar upp för Götgatsbacken går de gående rakt ut och tvingar mig att bromsa in. Tidigare väntade de och lät mig passera innan de gick ut på övergångsstället. Och kommer det en buss, med kanske hundra passagarerare, är det att föredra om den får passera innan två fotgängare blockerar framfärden genom att gå ut på ett övergångsställe.
Grundfelet här är att lagen är en hörnlösning som gravt försvårar en effektiv anpassning på marginalen. De gående ser det som en absolut rätt att stövla ut, utan att beakta konsekvenserna därav. Tidigare såg man till den större bilden – om andra kom farande väntade man med att gå ut. Ett både säkrare och effektivare förfarande.
Ett ytterligare problem är att fotgängare nu är så vana vid att inte ta hänsyn till andra – de har ju ”rätt” att gå – att de börjar gå rakt ut i gatan också vid röd gubbe.
Lagen tar (likt många av välfärdssystemen) inte hänsyn till hur människor faktiskt beter sig och bör avskaffas!
Uppdatering: Ytterligare ett dödsfall.
Nonicoclolasos 