Ska vi bry oss om kön?
Kim (foto: Beatrice Lundborg)
DN rapporterar om Kim, 2 år, som behandlas könsneutralt av sina föräldrar:
Det är ju många här på Söder som jobbar för att ha ett jämställt förhållande. Men de flesta verkar tycka att det är lite konstigt som vi håller på, att försöka uppfostra barnen könsneutralt, säger Yael.
En annan Kim beskriver i Kom Ut (s. 8–9) hur hen, som varken identifierar sig som man eller kvinna, fick problem när hen skulle boka resa till Gotland. Såväl färje- som flygbolag kräver att man anger kön vid bokningen. Kom Ut kallar i en kommentar denna ordning för ”könsapartheid”.
Är det verkligen viktigt att upprätthålla könsroller och bestämda könsidentiteter? Om inte, är det viktigt att aktivt bekämpa dem, t.ex. i uppfostran av de egna barnen? Eller är det, som Kims mamma tror att andra uppfattar det, ”lite konstigt”? Hur ser de rationella argumenten ut?
Se de tidigare inläggen ”Bra att inte bry sig” och ”Varför är könstänkandet så starkt?”
Media: DN1, DN2, DN3, DN4
Om det med ”könsneutral” uppfostran menas en uppfostran fri från diverse könstypiska attribut är det väl alldeles utmärkt, givet att det är något som föräldrarna (och möjligen även barnet längre fram) själva har valt.
Det kanske är min brist på fantasi som spökar, men varför behovet att registrera könstillhörighet vid bokningar och medlemsregistreringar egentligen? Det är ju knappast så att det behövs för identifikation utan för det borde väl namn och födelsedatum alternativt personnummer räcka i alla tänkbara fall?
gbergin
21 april 2009 vid 9:41
gbergin: Det är lite mystiskt med könsregistreringen vid resebokningar. Enligt den mejlkonversation som återges i Kom Ut motiverar flygbolaget detta med att de behöver uppgiften för att beräkna vikten på passagerarna.
nonicoclolasos
21 april 2009 vid 9:43
Åh, herregud! Varför inte fråga om vikten, då..?
Camilla
21 april 2009 vid 10:07
Niclas: Det känns något förlegat hur som helst, en parameter som inte ger något mervärde i de flesta fall.
Vad gäller rationella argument för att uppfostra barnen könstypiskt antar jag att det är detsamma som för övriga normer. Föräldrarna vill undvika att bli utfrysta eller tillrättavisade på grund av den uppfostran de ägnar sig åt. På samma sätt borde det väl i vissa fall vara rationellt att som vuxen agera i linje med rådande normer?
Gabriel Bergin
21 april 2009 vid 10:16
Min uppfattning är följande.
Vi kan kämpa hur mycket vi vill. Vi kan tro oss att kunna skapa könsneutrum.
Men i den stund vi är upptagna med detta så håller vi istället på att ”konstruera” nya könsstereotyper.
Jag minns tydligt ett 70-tal då allt skulle vara könsneutralt. Polarn o Pyret och mjukisdräkter för män, kvinnor och barn.
Debatten var en karbonkopia av det nu gällande.
Av någon anledning kom ändå Pamela Andersson, push up, Carolina Gynning och ”The Muscle Man”.
Att Göra Kön är antagligen en drift lika stark som sexualdriften.
Det liksom bara är.
Anders B Westin
21 april 2009 vid 10:16
Gabriel: Ja, det måste vara en svår avvägning för föräldrar. Å ena sidan kan man ha en vision om hur samhället bör se ut, och hur barn och andra bör förhålla sig till varandra och andras egenskaper. Å andra sidan kan samhället de facto se ganska annorlunda ut, och om barn uppfostras väldigt annorlunda än andra kanske de råkar illa ut på olika sätt. Vore jag förälder skulle jag nog ha en modest ambition: jag skulle nog presentera olika alternativ för barnen (t.ex. att leka med dockor om man är kille och att leka med bilar om man är tjej) men inte propsa på att de ska välja det ena eller det andra. Det jag själv ser som väldigt viktigt är att som förälder respektera barns avvikande könsuttryck, om dessa kommer från barnet själv (vilket jag talar mer om i det andra inlägg jag länkar till i slutet ovan). Dvs. jag tar avstånd från en rigid könssyn, att barn ska förmås bete sig i enlighet med en traditionell könsroll.
nonicoclolasos
21 april 2009 vid 10:21
Killarna bör uppfostras som tjejer, och tjejerna som killar, eftersom det på den här bloggen anses fint att agera i strid med sina genetiska instinkter.
Peter
21 april 2009 vid 10:26
Peter: Så skulle jag inte uttrycka det: det beror på vilka genetiska instinkter som avses. Dessutom är det tveksamt att använda andra som medel för att uppnå detta mål – om barn far illa av en sådan sak tycker jag inte den är bra.
Men visst, om man själv har en förmåga att inte vara slav under de genetiska impulserna anser jag det vara tilltalande. Det handlar om att kunna sätta sig över sådana impulser, inte att det nödvändigtvis är ”fint” eller önskvärt att göra det. (Jag har tidigare skrivit om detta i inlägget ”Paglia om att trotsa naturen”.)
nonicoclolasos
21 april 2009 vid 10:31
Självklart ska vi inte bekämpa gamla beprövade könsroller. Vad är det för fel i att en grabb leker med bilar och soldater? Inget alls. Det är helt naturligt för honom att göra det. Det onaturliga är istället när feminismen får makt att säga att man är ett blankt blad som det går att skriva vad som helst på. Så är det bara inte.
Tor
21 april 2009 vid 10:58
Här borde nog socialen gripa in och rädda barnet från föräldrarna. Antiliberalt, javisst, men nån måtta på skiten får det vara.
;-)
swingthatcat
21 april 2009 vid 10:59
En ”skicklig” förälder läser av sitt barns personlighet och anpassar sitt beteende till varje barns unika egenskaper.
Är det inte detta som är det centrala. Att vara lyhörd och öppen och inse det centrala begreppet ”variation”.
Ingen av mina barn vart världsmästare i skidåkning. Det passade inte deras personlighet. De slutade med sitt ”tävlande” när de kände att det var rätt och riktigt.
Min dotter får ha örhängen fast hon inte fyllt 18 år.
Det är väl verkligen lyhört från min sida.
Anders B Westin
21 april 2009 vid 11:46
Anders: Ja, den ståndpunkten harmonierar väl med min. Lyhördhet, men därutöver också en viss aktivism vad gäller att visa barnet (också könsatypiska) alternativ. Dvs. att nämna skidåkning som ett alternativ, att erbjuda sig att betala teståk och, om det faller väl ut, skidor men att inte insistera eller tvinga.
nonicoclolasos
21 april 2009 vid 11:48
Vad vi inte får glömma är:
Kompisvärlden och skolans ofta deformerade mobbingkultur är en långt värre ”formningsmaskin” alternativt urskiljningsmaskin än vad föräldrar normalt klarar av att motsvara.
Min bild är att det någonstans från 9-10 årsåldern som makten flippar över från förälder till kompisflock.
Kompisflocken kan vara fruktansvärt stygg.
Ja rent utav vidrig!
Jag skriver av egen erfarenhet. Mobbingkungarna har skadat mången människas självkänsla.
Anders B Westin
21 april 2009 vid 13:03
Det är klart vi ska bry oss om kön. Det är sånt slöseri med tid att köa! :)
Yrla
21 april 2009 vid 13:32
Om föräldrar vill omskära sina flickor, är det ett problem då…? Och i såfall …varför..?
Kristian Grönqvist
21 april 2009 vid 13:36
”En annan Kim beskriver i Kom Ut (s. 8–9) hur hen, som varken identifierar sig som man eller kvinna, fick problem när hen skulle boka resa till Gotland. Såväl färje- som flygbolag kräver att man anger kön vid bokningen.”
Kan man inte göra en distinktion mellan biologiskt kön och socialt/psykologiskt?
Biologiskt kön är ju oftast tämligen bestämt. Om jag som ganska ung känner mig och identifierar mig som pensionär innebär det inte att jag kan kräva pensionärsrabatt eller att biologisk ålder inte existerar. Jag kan visserligen begära och önska att andra brydde sig mindre om min biologiska ålder eller accepterade min egen åldersidentifikation, men borde jag kräva detta av andra? Samma med kön, tänker jag.
Om man har en tveksam biologisk könsidentitet borde man väl ha tillåtelse att kryssa i båda rutorna?
Jag ser det som positivt med variation och individualism. Det berikar världen och samhället. Samtidigt tycker jag att prat om apartheid och liknande blir absurt.
Helge
21 april 2009 vid 15:31
Att påstå att det är apartheid att flygbolagen vill veta ditt kön när man bokar biljett är fruktansvärt elakt mot de sydafrikaner som faktiskt levt under apartheid regimen och ett fult retoriskt knep som knappast kan anses ha nått egentligt värde i en saklig debatt om kön.
Andersson
21 april 2009 vid 16:59
Det blir intressant nar Kim kommer fraga sina foraldrar vad ”hon” och ”han” innebar, och varfor Kim, tillskillnad fran sina klasskamrater, ar en ”hen”.
Foraldrars ambition bor nog vara att ge sina barn en sa bra start pa livet som mojligt (detta i motsats till att uppfylla franska filosofers politisk korrekta fantasier). For min del innebar det att inte aktivt varken motverka eller frammana konsroller. Barn blir nog lyckligast och tryggast sa.
pontus
21 april 2009 vid 18:31
Det är så enkelt att säga att man ska låta barnen utvecklas könsneutralt. Fast det är svårt eftersom vi vuxna oftast är fast rotade i våra kön. Om vi vill låta barnen vara bara barn, varför inte låta oss själva börja vara bara vuxna, inte män och kvinnor? Annat än när det verkligen är av vikt. Och om det nu är av vikt den mesta av vår tid, som det nu verkar i samhället, då borde vi fortsätta lära våra barn att bli flickor eller pojkar. Annars har vi väl misslyckats med vårt föräldraskap?
Själv tror jag på könsskillnader och vikten av att fortsätta föra in dem i ett kulturellt sammanhang. Men också att vi borde analysera detta införande mer. Mycket av dagens könskultur handlar om gammalmodiga maktstrukturer vi borde lägga på hyllan. Därför behövs galna feminister några årtionden till. Heja!
Camilla
21 april 2009 vid 19:11
Man kan tänka sig många möjliga framtida begreppsbildningar som inte har sin grund i just könsorganet. Vi har ju redan begreppet kärring – en könsoberoende likhet som observerats och funnit sitt eget uttryck. Pojkflickor finns ju och är ju ett annat exempel. Flickor ges nog lättare än pojkroll än tvärtom. Det typiskt kvinnliga har väl inte lika hög status som det typiskt manliga, än.
reidar
21 april 2009 vid 22:25
”Men de flesta verkar tycka att det är lite konstigt som vi håller på, att försöka uppfostra barnen könsneutralt, säger Yael.”
Sannolikt är detta syftet: att vara lite konstig och få uppmärksamhet. Det måste kännas lumpet när man skall somna att man utnyttjar sitt barn för att vara speciell och få uppmärksamhet av andra vuxna.
Vetenskapare
21 april 2009 vid 22:37
Vetenskapare: Jag har svårt att tro att föräldrar som eftersträvar en könsneutral uppfostran är mer egoistiska än andra föräldrar. De kan mycket väl tänkas vara genuint övertygade om att deras uppfostran är till gagn för barnet. (Jag säger inte att den verkligen är till gagn för barnet, bara att föräldrarna mycket väl kan vara övertygade om att så är fallet.)
nonicoclolasos
21 april 2009 vid 22:43
Såvida man inte har en kromosomrubbning (YXX) eller har bytt kön så är det ett faktum att man antingen är man eller kvinna, precis som det är ett faktum att jorden är rund. Varför flybolaget vill veta ens kön? Därför att det är en enkel och tydlig indetitetsmarkör som kan användas både till att anpassa marknadsföring och minskar risken för förväxling av olika personer.
Bland förkolnade rester av människokroppar efter en flygkrasch så kan ett manligt skelett alltid skiljas från ett kvinnligt. Efterlevande vill ha rätt rester att begrava och könsidentitet är en av tydligaste markörer man har för att fastställa en persons identitet. Det underlättar kanske för flybolaget att ha könsuppgifter redan innan en sådan tragedi. Alla länder har inte personregister att gå till som Sverige har.
Manliga och kvinnliga hjärnor skiljer sig markant både i fråga om den relativa fördelningen av grå respektive vit hjärnsubstans, hjärnans vikt, samt på andra sätt så som storleken på talkottkörteln osv. Att sedan homosexuella uppvisar varianter och att det finns överlappande normalfördelningar för varje kön förändrar inte dessa faktum.
Det är säkert så att uppfostran kan förstärka könstypiska mönster, men tendensen att uppvisa könstypiska beteenden är i de flesta fall biologiskt grundade och gäller då i alla kulturer och har så gjort i tiotusentals år av mänsklig evolution. Att det sedan kanske är onödigt och inte lycko- och talangmaximerande att förstärka könstypiska mönster är en respektabel och klok åsikt, men de som inbillar sig att pojkar och flickor genomsnittligt är biologiskt lika i beteende kommer att stånga sig blodiga.
Robert
22 april 2009 vid 10:32
Det pågår en konkurrens mellan mellan Naturligt urval och Sexuellt urval.
Orsak: Maskinsamhällets biprodukt: Ledig tid!
Anders B Westin
22 april 2009 vid 16:36
Hur kan det pågå en konkurrens mellan naturligt urval och sexuellt urval när det ena ingår i det andra?
Andersson
22 april 2009 vid 17:00
Dagens meddelande till feminister/marxister och queer:are: VI SKITER I ER! Dessutom, med islam på stor tillväxt i Europa, så lär ni snart få foga er, oavsett om ni vill det eller ej.
Försök att tala queer med salafimuslimer, wahhabis eller överhuvudtaget troende muslimer. Var glada om ni får behålla skallen, hahaha.
Olbap
22 april 2009 vid 17:59
Andersson
Konkurrerande kraftfält. Naturligt urval konkurrerar ju ständigt med sig själv. Ett evigt krig mellan egenskaper.
Vem skall vinna?
Alla eller ingen eller några få!
Det är väl lika inom ett företag. Utåt en enhet men inomhus konkurrerar olika avdelningar och individer med varandra.
Anders B Westin
22 april 2009 vid 18:29
Niclas skriver som svar på mitt inlägg:
”Jag har svårt att tro att föräldrar som eftersträvar en könsneutral uppfostran är mer egoistiska än andra föräldrar.”
Jag påstod inte att dessa föräldrar är mer egoistiska än övriga föräldrar.
Vetenskapare
23 april 2009 vid 14:03
Nja, du antydde i vilket fall att de uppfostrar könsneutralt för egen skull, för att verka mer spännande, e.d. Det tvivlar jag på som allmän förklaring.
nonicoclolasos
23 april 2009 vid 18:10
”Nja, du antydde i vilket fall att de uppfostrar könsneutralt för egen skull,”
Från detta kan du inte dra slutsatsen att sådana personer är mer egoistiska än andra.
” för att verka mer spännande, e.d. Det tvivlar jag på som allmän förklaring.”
Det anser jag tvärtom är troligt, men naturligtvis skulle dessa föräldrar förneka att det är så. Naturligtvis lutar jag mig mot den fantasiska vetenskapliga teori som utgörs av min subjektiva fördomar :-)
Vetenskapare
24 april 2009 vid 21:07