Nu ser vi en konjunkturuppgång, och kraven på stimulanspaket har snarast förbytts i krav på sparprogram för att minska de stora budgetunderskott som tidigare stimulanspaket bidrog till att skapa. Nå, lågkonjunkturer kommer och går, och det är viktigt att klargöra hur ekonomin kan stimuleras när de inträffar. Vissa, som nationalekonomen Torbjörn Becker, hävdar att skattesänkningar inte är ett bra sätt att stimulera ekonomin i lågkonjunktur. Skälet är att människor under osäkerhet tros öka sitt sparande istället för sin konsumtion om de får mer pengar kvar efter skatt. Nationalekonomen Bryan Caplan kontrar:
[T]ax cuts/helicopter drops of cash/whatever do much more to stimulate demand than they appear. Even if they don’t persuade anyone to actually spend more, they move people closer to their financial comfort zone. And once they reach that zone, they’ll start spending again! Even seemingly ineffective efforts to boost demand reduce the time we’ll have to wait before demand begins to rise.
Detta är en finurlig tanke! Det finns för övrigt också empiriska belägg för att skattesänkningar faktiskt har en stimulerande effekt. Kanske just därför att de för en hel del människor in i den zon Caplan talar om, där de erhåller mod att spendera.
Se även nationalekonomen Greg Mankiws teoretiska resonemang i samma anda.
Nonicoclolasos 